Fritt skapade insektshotell käckar till glömda gränden

Har ni märkt att gränden mellan järnvägen och gallerian har fått ett lyft? Arbetscentrums personal har utsmyckat stigen med insektshotell. Fantasin har fått flöda fritt.

ANNONS
|

Hållbarhet har varit i centrum när de 20-talet insektshotellen producerats.

När förskolan Klapperstenen byggdes blev det byggmaterial över. Skräpvirket kom till användning och hamnade inte i containern för att sluta som flis.

Resterande naturmaterial har hittats i skog, mark och strand. Kottar, vass och virke kom till användning.

Johan Bowenius och hans personal på Arbetscentrum gick i gång.

– Här är de fria i skapandet. Det är deras design, säger Lina Persson, kulturgeograf på Varbergs Fastighet som jobbar i ”gränslandet mellan fastighet och plats”. Hon driver projektet tillsammans med Arbetscentrum.

Platsen mellan gallerian och järnvägen är för en del en oupptäckt plats efter parkeringshusets tillkomst. Vissa kanske inte ens visste att det fanns kvar en passage efter Kapsylparkens försvinnande.

ANNONS

– En fantastisk liten hemlig gång som faktiskt används rätt mycket, säger Lina Persson.

De gröna snickerierna som tillverkats är färganpassade till angränsande parkeringshus.

Att få ihop de prydligt hopsnickrade insektshemmen är inte lätt.

– Det svåra var att få vinklarna att stämma, säger en av skaparna.

Chrille, Anton, Daniel och Rikard fick ett omväxlande arbete som annars består i att snickra ihop bordbänkar till hamnen, skola kiosker och bensinmackar, som kunder kan beställa och betala för material och arbetskostnad.

– Vi höll på i två månader med insektshotellen, säger Johan Bowenius, arbetsledare på Arbetscentrum.

Kvar finns den vildvuxna floran mellan plank och grusgång. Fritt blommande är också viktigt för att insekterna ska trivas.

– Det är naturen själv som tagit vid, säger Helena Wallin.

– Vi kommer inte att röja bort allt det här. Det kan tänkas att vi kan spara stora delar och fylla på med enstaka arter som fyller på ängsupplevelsen. Det finns en del invasiva arter här, säger Lina.

Vi kör ett snabbt och oplanerat muntligt biologiprov. Vilka arter ser vi här?

– Hundkex, hugger Lina direkt.

– Då säger jag tistel, kontrar Helena.

Vi stannar där och tänker en kort tanke på att det är tur att SJ inte längre inte kör sina gifttåg med DDT.De var vanliga förr längs med banvallarna.

Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten

ANNONS