Framtiden öppnar sig för Philip

Philip Birk tar ny mark som författare. Det är dags för en fortsättning av storyn om konsttjuven. Nu kan Philips böcker läsas av tysktalande.

ANNONS

Philip Birk, 25, är en av Varbergs yngsta författare, som nu känner att respekten kring hans verk växer. Vi träffas vid ett av picknickborden vid fästningsparkeringen. Här är lugnt men aningen vårbistert. Den här tiden på året kan Varbergbor spatsera och hämta luft i området, fri från badgäster och annat stoj.

Plötsligt hörs ett krasande ljud från parkeringen. En bil har kört över en utkastad skräppåse med rester från en lunch.

– Den kan jag ta med mig när jag åker sen. Jag ska ändå åka och slänga skräp.

Philip Birk är inne i en intensiv men på många sätt orolig period. Nya boken är släppt och han åker runt och marknadsför sin bok.

ANNONS

Att signera och prata med folk kan vara krävande, men det kan även ge energi. Du får möta dina läsare.

– Det här är något jag drömt om sedan gymnasiet, att ge ut böcker och nå ut till en publik. Det är helt fantastiskt att jag får den här möjligheten.

Att skriva var från början ett tidsfördriv. Han började så smått att gå loss med datorn.

– Plötsligt satt jag med ett par stora buntar med historiskt tema och romartiden.

De två första böckerna gav Philip ut på egen hand. Det handlade om historiska äventyrsromaner.

Det måste krävas mycket kunskap för att det inte ska bli konstigt?

– Ja, men jag har alltid varit nördig. Jag har älskat att gräva ner mig och researcha. Jag lägger ner jättemycket tid på att besöka platser jag skriver om i böckerna, bara för att kunna leverera en så trovärdig beskrivning av platsen som möjligt.

Vad skrev du om när du var liten?

– Det var mest karaktärsbeskrivningar som jag senare använde till att skriva ihop de två första berättelserna. Karaktärerna behöver inte vara bundna till en viss tidsepok.

Kreativiteten kommer från mamma Christel, enligt Philip. Hon är duktig på språk och att måla.

ANNONS

Pappa Peter beskriver han som strukturerad och duktig på att få saker gjorda.

– Jag har väl fått det bästa från båda föräldrarna.

Det finns fler personer i släkten som burit på den konstnärliga ådran. Mormors farfar jobbade under 30-40 år på Randers konstmuseum, där mormor Jette kommer ifrån.

Philips morfar Nils-Eric Pettersson drev Societetsrestaurangen under 1990-talet men han avled redan 1996. Hustrun Jette drev rörelsen vidare till 1997.

De första utgivningarna Bronshjälmen (2015) och Silverormen (2017) trycktes upp i sammanlagt 1 200 exemplar. Allt gick åt.

– Det var jätteviktigt för mitt fortsatta skrivande. Jag fick ändå någon klapp på ryggen. Det fick mig att vilja fortsätta.

Bekräftelse är för många en färskvara.

Varför är det så?

– Jag vet inte. För min del handlar det ofta om att sitta inlåst i elva månader. Det kan bli en ganska stor ångest när boken släpps. Tänk om ingen tycker att den är bra. Jag hoppas väl att min redaktör (på förlaget) är ärlig så, men det blir ändå en oro för det.

Redan nu har det trillat in omdömen från läsare. Det stärker honom i det fortsatta skapandet.

Men när du pratar om att sitta inne instängd och skriva . Det måste vara lätt att balla ur ?

ANNONS

– (Philip skrattar) Det är tungt när det är mycket bra fotboll på tv. Då tappar jag många arbetstimmar. Fördelen är att jag är rätt ung och inte behöver så mycket sömn. Jag ska ju få ihop livet med min tjej också. Men jag sitter åtta till fem medan hon är på jobbet. Sen är jag hemma när hon kommer hem, jag tränar fotboll och sen sitter jag uppe och jobbar på natten istället.

Och ibland kan du väl få en idé mitt i natten ?

– Då går man upp. Man måste göra det. Annars är man körd sen. Det var något jag kom att tänka på häromkvällen, men vi satt oss och tittade på Game of Thrones. Hur du än funderar efteråt så blir det inte lika bra om du inte antecknar direkt. Man ångrar sig alltid.

För Philip del är det inte bara författarskapet som engagerar honom. Fotbollen är också viktig. Att spela fotboll i division 6-klubben Unite People FC berikar också hans liv.

Vad är viktigast?

– Det beror på när du frågar. I morgon när Liverpool möter Barcelona är fotbollen viktigare, men 95 procent av tiden är skrivandet viktigaste. Mycket inspiration hämtas från fotbollen och det är med som referenser i böckerna.

ANNONS

Hur mycket böcker läser fotbollsspelare egentligen?

– Det är nog snålt. Men jag försöker bidra lite med mitt skrivande. Det var nog fem till sju fotbollsspelare på min releasefest.

Förlaget Historiska Media visade störst intresse för Philip Birks författarskap. Därför var det naturligt att söka sig till dem. Första delen i bokserien Kyldygnet om Tom Grip släpptes i våras. Den andra kom nu.

– Det är en lite häftig men märklig känsla att tänka att de kanske sitter och läser om min konsttjuv på ett kafé i Berlin.

Har du fått några reaktioner?

– Jag har väl sett lite kommentarer, men det känns lite förmätet att sitta och googla på sig själv. Det är lite häftigt att få mejl från läsare som har läst just min bok. Man blir lika jäkla glad varje gång.

Inga ljudböcker på gång?

– Ljudboken på den första boken finns ju. Men den nya kommer vecka 19. Det går snabbt, vettu.

Har du aldrig funderat på att läsa in boken själv?

– Det är ändå ingen som förstår vad jag säger. Jag är hallänning och sluddrar lite.

LÄS MER:”Sella” i stan igen – nu i gråsvart

Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten

ANNONS

Född: augusti 1993 i Varberg.

Bor: Hummels väg, Varberg.

Familj: flickvän.

Sysselsättning: författare och deltid på Arvato.

Utbildning: studerade ett år till historielöärare i Uppsala, men släppte det spåret när möjligheterna kom i satsningen på att bli författare

Aktuell: nysläppta boken Frostnatt på förlaget Historiska Media.

ANNONS