Sten-Olof Björn bor på Rödaledsstigen i Varberg tillsammans med sin fru Ingela. Paret har bott i Varberg sedan 1965.
– På den tiden fanns en industri som hette Sweda kassaregister. Men så moderniserades den där apparaten och det dog ut. Då pendlade jag till Göteborg och Volvo, berättar Sten-Olof.
Sweda låg i fabriksbyggnaden i kvarteret Renen mellan 1962 och 1975. På Volvo arbetade han som ingenjör på designavdelningen. Bland annat var han med och tog fram bilmodellen 740. Det var mycket arbete med händerna. Modellerna gjordes i lera och Sten-Olof gick bland annat en kurs i träsnideri.
– Det var ett rätt roligt arbete, säger han och visar skulpturerna han fick av arbetskamraterna när han gick i pension, där han själv är avbildad i arbetet med att bygga en bilmodell i lera.
Sport har varit och är fortfarande ett stort intresse. Sten-Olof, som är född i Ludvika, började åka skridskor och skidor redan som fyraåring och efter att familjen flyttat först till Munkfors och sedan Oxelösund kom han som tonåring till Göteborg. Han och hans bror Åke spelade då bandy i Frölunda och senare även ishockey. Första hockeymatchen i seriespelet hölls den 25 januari 1946 mot Mölndalslaget Fellows. Matchen slutade 8-1 till motståndarlaget, och Frölundas första (och enda) mål stod Sten-Olof Björn för.
– Jag tror jag fick en passning från min bror och så gick målet in, minns Sten-Olof, som vid den tiden hette Björn Andersson.
Familjen tog senare mammans flicknamn Björn, men istället för att kallas Björn Björn användes mellannamnet Sten-Olof. Men så stor roll spelade det inte egentligen.
– Jag har alltid i livet kallats för Pelle, säger Sten-Olof ”Pelle” Björn.
På vintern var det bandy och hockey som gällde för Sten-Olof och sommaren ägnades åt rodd i Göteborgs roddklubb. Han var inte med i spelartruppen i Frölunda någon längre tid. Istället lades kvällarna efter kontoristjobbet på Electrolux till kvällsstudier för ingenjörsexamen. 1950 träffade han Ingela.
– Vi träffades i Stockholm på Skansen och han bjöd upp, berättar Ingela.
De båda göteborgarna bestämde en ny träff på Liseberg, men hittade inte varandra då. Istället råkade de på varandra igen på Wauxhall, danssalongen på Första Långgatan.
– Det var ett populärt fredagsställe för dans, med gästartister, berättar Sten-Olof.
Sportintresset hänger i och Frölundas matcher följs förstås fortfarande. Eftersom synen inte är vad den har varit brukar Sten-Olof oftast lyssna med hörlurar på radion. Matcher på dagtid kan han även se på tv.
– Det sista har de spelat bra, säger han även om de inte tog sig vidare till final.
Under 100 år har Sten-Olof hunnit uppleva mycket, från världskrig till pandemi. Han började jobba som kontrollant på gängtappsavdelningen på SKF som 16-åring och han var 17 år när andra världskriget bröt ut.
– Under andra världskriget hade vi mörkläggning i Sverige. Då cyklade jag från Majorna till SKF med en blå lampa på cykeln. Man fick inte ha vitt ljus som kunde synas uppifrån. Jag cyklade en hel vinter.
Planerna för 100-årsdagen är ett enkelt öppet hus för familjen och de som har hört av sig i förväg. Representanter för kyrkan har ringt och även folk i hockeykretsar har tagit kontakt inför den stora dagen.
Sten-Olof Björn
Bor: I lägenhet på Apelvikshöjd. Bodde tidigare i villa i Tångaberg.
Fyller: 100 år, den 6 maj.
Familj: Fru, barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
Yrkesliv: Ingenjör på Volvo fram till pensionen 1987.
Övrigt: Satt i styrelsen i PRO i Varberg och Halland under 10 år efter pensionen.
