Fotogenhandlarns pojk bevittnade rekordmatchen ’39

Varberg. Minns du när Bois slog publikrekord på Påskbergsvallen våren 1939? Vi har hittat en som kommer ihåg. Gert Nelje, 93 i juni, var på plats och en av de 5 197.

ANNONS
LocationVarberg, Kungsgatan Varberg||

Det är en makalös tidsresa du får vara med om under ett samtal med Gert Nelje. Som tandläkare i sparbankshuset är han välkänd bland flera generationer Varbergsbor. Med sin varma, behagliga stämma har han lugnat många patienter i en kanske besvärlig sits. Hos honom gick många profiler, såsom förre talmannen Ingemund Bengtsson, arbetarkillen från Monark som nådde till samhällets topp. De fick en bra relation.

Det två timmar långa mötet tar oss förbi en mängd välkända Varbergsprofiler som passerat familjen Nelje och hans fru Britta. Paret träffades under en svensexa i Malmö under en lördagskväll i Malmö 1952. Efter 68 år tillsammans lever de fortfarande tillsammans i den centrala våningen i Varberg. Det blir en trygghet eftersom alla av de gamla vännerna försvunnit under tidens gång. Det är svårt att sätta sig in i den situationen.

ANNONS

Tandläkare Nelje ett väldigt vanligt och välkänt varbergianskt begrepp eftersom sonen Stephan driver praktik i byn. Stephan var även aktiv i Bois och hade en ärofylld tid som målvakt i Åkulla SK.

Men vi tar oss väl till där allt började, till 1930-talet. Vi flyttas till en tid när det mesta såg annorlunda ut. Det yttre hotet. Europa pyste av oro.

Gert växte upp på Engelbrektsgatan 27 i en numera riven villa jämte det så kallade räddningshemmet (nordvästra hörnet Engelbrekts-/ Götagatan).

– Jag bodde där de nio första åren, så jag hade en väldig kontakt med de som bodde där. De hade ett utedass med sju, åtta hål. Det var många hyresgäster. Jag hade en klasskamrat där. Han var ensam och hittade på en jädra massa hyss.

Mamman jobbade på Malmö Ylle. De flesta fruarna var annars hemma på den tiden.

Gerts hem var tryggt. Pappa Evert var fotogenhandlare och drev en mjölkaffär. Mejerivarorna hämtades från Åttabro mejeri och ett par lantbrukare i Klastorp.

Pappa Evert drabbades av hjärnblödning 1946 och Gert kände sig kallad.

– Jag var hemma ett år och körde mjölk från Grimetons mejerier in till stan. Jag åkte omkring med grädde till Mignon och Åke Jönssons konditori.

ANNONS

Tiderna var oroliga våren 1939. Adolf Hitler hotade Polen och kriget var bara några månader bort. I Varberg pratades det om annat än de illasinnade makthavare och individer som i flera år framåt skulle pulvrisera all sorts välstånd, trygghet och utveckling i samhället.

Det var fotboll som gällde i det icke ont anande Varberg. Många pratade även om den svarte storbandsjazzens pionjär Duke Ellington som skapade jazzhysteri under den på många ställen utsålda Sverigeresan. Turnén passerade Nöjesparken under Valborgshelgen, veckan innan den stora matchen spelades.

14 år efter Varbergs Bois begynnelse kunde de grönsvartrandiga nå Allsvenskan. Det handlade om seriefinal mot IFK Göteborg. Hela staden pratade fotboll, minns Gert Nelje.

– Här var riktig fotbollsfeber här i stan. Bois låg och krigade med Gais och Göteborgskamraterna. Jag var inte mer än elva år då och hade inte börjat gå på matcherna. Men mina föräldrar skulle gå på matchen. Alla skulle dit. Det var så. Mina föräldrar hade aldrig varit på en match någon gång, men de skulle gå då. Jag fick hänga med förstås och kom mycket väl ihåg det. Skillnaden då och nu att det var Varbergskillar i laget som kände massor.

Vad minns du?

ANNONS

– Det fanns inga sittplatser så vi fick stå upp. Själva matchen kommer jag inte ihåg något av alls. Bois fick ju stryk.

– Jag har väl bara varit med om något liknande. Det var när Snoddas var här.

Gösta ”Snoddas” Nordgren var en bandyspelare som slog i Lennart Hylands radioprogram Karusellen – den tidens youtubefenomen.

Skidåkningen har kanske viktigast i Gert Neljes liv som motionär. 1960 skaffade familjen en stuga i Åkulla. Gert Nelje har genomfört 30 vasalopp och har cyklat mycket.

– Jag försöker gå mycket, runt Subbe och så där. Men att åka skidor, det kan jag fan inte – och inte cykla heller.

Skidåkningen har varit en vana men den har han tvingats släppa. Det är en sorg för en man som fick för sig att cykla från Pajala och hem som 61-åring. Men det där är en helt annan historia. Huvudet är fortfarande piggt.

Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten

ANNONS