Alvar Eriksson, 77, och kompisen och kollegan Kjell Lundin, 69, tar en paus. De sitter och fikar i varsin stol på altanen vars trall de håller på och byter ut.
De har båda sedan en tid arbetat som veteraner på Veteranpoolen efter att ha varit i byggbranschen under stora delar av sina yrkesliv.
– Vi trivs riktigt, riktigt bra. Det är inte en strid på kniven på samma sätt som när man jobbade åtta timmar om dagen, fem dagar i veckan. Om det blir för jobbigt någon dag så slutar vi, eller om det regnar för mycket.
Veteranpoolen anställer fler
Trots det osäkra läget i ekonomin och ökad inflation ska Veteranpoolen anställa fler. I hela landet rör det sig om minst 1500 seniorer under hösten, varav drygt 40 i Varberg och Falkenberg.
– Vi växer så det knakar. Nu har vi omkring 350 veteraner och vi hoppas kunna öka till 400. Det har varit en otrolig ökning sedan vi började för fem år sedan, säger Tom Jönsson, ansvarig för Veteranpoolen i Varberg och Falkenberg.
Anledningarna är dels att efterfrågan på tjänsterna är stor, dels hög tillgång på veteraner som vill fortsätta jobba.
– Många känner att man fortfarande vill vara med i matchen. Vi har framför allt mycket hantverkare, målare, snickare och städpersonal, säger Tom Jönsson.
Paula Nilsson är bemanningsansvarig på Veteranpoolen i Varberg:
– Det är väldigt flexibelt och det tror jag är en morot. Man kommer överens med kunden om att man kanske jobbar fem timmar om dagen, exempelvis.
Alvar och Kjell ser flera positiva sidor med att arbeta som veteran, och vara så kallad jobbonär.
– Det blir lite guldkant. Vi har en grundtrygghet i pensionen så detta blir bonus, säger Alvar.
– Sedan är det mycket det sociala. Man träffar trevligt folk, säger Kjell.
Psykiska och fysiska aspekter
Just den sociala delen och tristessen i att bara gå hemma beskriver båda som en väldigt stor anledningen till att de fortfarande håller igång.
– Det blev så tråkigt och jag tänkte vad ska jag göra. Min fru är mycket yngre också och hon jobbade heltid. Så såg jag en annons i tidningen, säger Alvar.
Kjell, som bodde fyra år i Bolivia efter att han gått i pension som 61-åring, hade svårt att ställa om till det svenska pensionärslivet när han kom hem.
– Där var jag van vid livsrytmen att det var full fart och rullade 24/7. Sedan när jag kom hem gick jag från fönster till fönster och tittade ut och såg inte en människa. Jag höll på att bli galen, berättar han.
Vid sidan av det psykiska så finns det även en fysisk aspekt, berättar Alvar och Kjell. Än så länge har de inga krämpor som helt hindrar dem från att arbeta, men att komma igång igen efter ett uppehåll kan vara utmanande.
– Muskler är färskvara och stannar det av så är det slut. Man känner hur fort man går ned i form, det går på nolltid. Den dagen jag slutar jobba är det inte långt kvar, säger Kjell.
