Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/4

Fattigdomen finns mitt ibland oss

– Vi möter fler fattiga idag än för fem år sedan, säger Gudrun Bengtsson som arbetar som diakon i Svenska kyrkan i Varberg. Det har blivit hårdare. Och det handlar om alla åldrar.

Gudrun har sitt rum i församlingshemmet mitt i Varberg. I rummet finns två fåtöljer och ett ljus brinner ofta när hon tar emot människor för samtal. Hon vigdes till diakon 2014 och känner sig kallad.

– Jag kan ofta inte hjälpa människor rent konkret, men jag kan vara ett stöd, lyssna och förmedla hopp i en mörk situation. Jag brukar fråga om jag får be för dem.

Fasaden krackelerar

Hon ser det som att diakonerna möter den nöd och ångest som finns under fasaden i Varberg.

– Jag tror många sett på TV att människor blir utförsäkrade. Att det finns fattiga pensionärer och barnfamiljer, men ändå inte tar in att det gäller människor i deras närhet.

Hon har mött många utsatta som ramlat mellan stolarna och inte får någon hjälp av samhället när hjälpsystemen inte är synkade. Flera har också blivit hemlösa när de inte kunnat betala hyran.

– Det kan vara äldre kvinnor som blir fattiga när mannen dör och får leva på havregrynsgröt hela veckan. Andra som inte har råd att hämta ut mediciner eller gå till tandläkaren.

Behöver protestera

I Gudruns uppdrag ingår också att peka på orättvisor i samhället. Och hon tycker att många idag är offer för just orättvisa.

– Människor behöver höja sin röst. Och vi behöver hjälpa varandra. Men det är skämmigt att inte få ekonomin att gå ihop, svårt att be om hjälp.

– Jag tror vi behöver hjälpa varandra mer. Jag ser här i kyrkan att människor mår bra av att komma hit och hjälpa andra.

Och uppgifterna finns. I församlingshemmet ordnar man soppkök, odlar grönsaker och kryddor, hjälper till i SFI–undervisningen och hjälper äldre att komma ut, till exempel.

Kropp, själ och ande

På väggarna i hennes rum finns kristna symboler, en tavla med ett kors, en målning av jungfru Maria och Jesusbarnet. I fönstret står ännu ett kors.

– Jag möter människor som kropp, själ och ande. Det är många som kommer som har stort behov av det.

Trots att Gudrun möter både nöd och lidande i sitt arbete ser hon ut att stå med båda fötterna på jorden och vara optimistisk.

– Det är egentligen inte jag som hjälper. Jag hoppas att få vara redskapet för Guds kärlek och kraft. Det är min bön.

Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten.