Familjen lämnade vardagen i Varberg – seglar mot Karibien

Västindien hellre än Varberg, äventyr framför vardagslunk. Så ser prioriteringsordningen ut för familjen Lindén-Hagberg, som sedan i somras befinner sig på en över ett år lång Atlantsegling.
– Att kasta ankar i ett kristallklart hav och ro in till en öde, vit paradisstrand... Det är en magisk känsla, säger mamma Jenny Lindén, på telefon från Kanarieön Lanzarote.

ANNONS
|

Planeringen påbörjades redan för ett år sedan, och i somras var det så äntligen dags. Familjen Lindén-Hagberg stuvade in sig i sin tolv meter långa Beneteau First 375, lättade ankar och hissade segel. Mot horisonten, mot äventyret.

– Vi hade en längtan efter att göra något annorlunda, att ta en paus från vardagen och se världen. Vi är lyckligt lottade som har möjlighet att kunna ge oss iväg, säger Jenny Lindén.

Förutom hon själv består besättningen av maken Peter och de gemensamma barnen Vide, 10, och Albin, 13. Av kvartetten har Peter flest segeltimmar under bältet, men resten av familjen är inte heller några duvungar.

ANNONS

– Peter är uppvuxen med segling och jag började segla på allvar när vi träffades för sisådär 20 år sedan. Vi har segelsemestrat varje sommar sedan dess och har tagit längre och längre turer. Men det är första gången vi korsar ett större hav. Det blir en utmaning.

”En fantastisk känsla”

Sedan några dagar tillbaka befinner sig äventyrarna vid Kanarieöarna, där de väntar in rätt väder och vindar för att korsa Atlanten. Målet är Karibien.

– Eftersom vi inte vill utsätta oss för fara så avvaktar vi tills orkansäsongen är över i Västindien, det är någon gång i slutet av november eller början på december. Och så får man se till att vända tillbaka innan nästa orkansäsong kommer igång.

Äventyret har bara börjat, familjen räknar med att återvända till Varberg först någon gång under sommaren 2023, och än så längre har någon hemlängtan inte infunnit sig. Längs vägen har de stött på flera familjer som är ute på samma resa, den sociala sammanhållningen är stark, och mäktiga naturupplevelser har avlöst varandra.

Jenny minns särskilt första gången som delfiner dök upp vid båten, någonstans under seglatsen över Biscayabukten.

– När de simmade och hoppade längs med relingen, dök ner under båten och kom upp igen... Det är sånt som man bara ser på film, och så plötsligt händer det oss. Det är en fantastisk känsla!

ANNONS

Rädda för späckhuggare

Men att se en fena bryta vattenytan har inte bara varit förenat med glädje. För många seglare, familjen Lindén-Hagberg inkluderade, är det sedan en tid tillbaka också förenat med ett viss mått av skräck. Detta sedan späckhuggare utanför den portugisiska och spanska kusten, vid hundratals tillfällen, gett sig på båtar.

– Det finns ingen riktig förklaring till varför de gör så, de är ju smarta djur, men den framträdande teorin är väl att de övar på att jaga, och då passar det lite att bita på båtarnas roder. En båt har till och med sjunkit. Vi har klarat oss, men vi har ju varit rädda för dem, säger Jenny Lindén.

Men det har inte lagt sordin på familjens resa. De njuter i fulla drag.

– Att kasta ankar i ett kristallklart hav och ro in till en öde, vit paradisstrand... Det är en magisk känsla, säger Jenny.

ANNONS