Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/4

Få ut mer av kyrkogårdsbesöket i helgen

En enkel promenad på kyrkogården kan bli till en studie i orättvisor och synen på människan.

På Alla helgons dag är det många som besöker kyrkogården för att tända ljus, ta en promenad och hedra de döda. Med kunskap blir besöket intressantare. Carl-Åke Carlsson är före detta kyrkogårdschef och har stenkoll på kyrkogårdshistoria i allmänhet och S:t Jörgens i synnerhet. Den västra delen av S:t Jörgens är den äldsta, alltså den närmast centrum. Den anlades redan på 1880-talet när den äldre Östra kyrkogården (mittemot dagens Kvantum) togs ur bruk.

– Gravarna från Östra kyrkogården förorenade brunnarna och dricksvattnet vilket innebar en hälsorisk. Därför fick man flytta ut hit. Här var ju rena rama landsbygden då, säger Carl-Åke Carlsson.

Skildrar klassamhället

Sedan dess har kyrkogården pö om pö byggts ut österut. S:t Jörgens kyrkogård är stor – hela 15 hektar vilket motsvarar 21 fotbollsplaner. Strax norr om kapellet finns den högsta utsiktspunkten och där kan man sikta havet.

Av de allra äldsta gravarna på S:t Jörgens finns inte många kvar, men strax nedanför kapellet finns en rad av äldre och stora, höga stenar. På gravstenarna står inknackat titlar som ”godsägare”, ”skriftställarinna”, ”landsfiskal” och ”köpman”.

– På den här raden finns inte en enda nedlagd grav, här hamnade de prominenta. Det var bara de med gott om pengar som kunde välja den här typen av gravstenar. Man ville visa sin status in i döden, säger Carl-Åke Carlsson.

Utanför muren hamnade på 1800-talet de som inte platsade på kyrkogården av olika anledningar. Det kunde vara självmördare och dödfödda barn som inte hunnits döpas.

– Utanför muren fanns en massgravsten utan namn när jag började här och där vi inte hade någon information om anhöriga, säger Carl-Åke Carlsson.

Carl-Åke Carlsson började som kyrkogårdschef 1973. Då hade redan fenomenet att rista in yrkestitlar på stenarna börjat avta även om det fortfarande kan synas här och var.

– Det började försvinna redan på 40-50-talen efter andra världskriget när Sverige blev mer socialdemokratiskt. Det låg inte i tiden längre. I dag är det väldigt utjämnat, säger han.

Personligare

På modernare gravar är det i stället vanligt med någon form av personlig utsmyckning som säger något om den döde. Man skulle lite hårdraget kunna säga att det personliga har ersatt yrkestitlarna.

– När begravningslagen trädde i kraft 1990 blev det mer tillåtande och gravrättsinnehavaren har nu rätt att utforma graven i princip hur den vill. Innan var det så detaljstyrt, säger Carl-Åke Carlsson.

Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten.

Alla helgons dag, Festum omnium sanctorum eller Dominica in natali sanctorum, är en kristen högtid som firas till martyrers och helgons ära.

Enligt en undersökning som Fonus gjort tillsammans med Kantar Sifo planerar mer än hälften (54 procent) av alla svenskar att besöka en anhörigs grav under allhelgonahelgen.