07:59 Knäckebrödsdoften sprider sig i lokalen när Martin Sunesson paddlar med mäskrodret i vad som, för det otränade ögat, mest liknar en blöt havregrynsgröt. Inmäskningen går ut på att konvertera maltens stärkelse till socker som jästen hungrar efter att omvandla till alkohol och koldioxid. Dagens öl är skräddarbrygd för ett av stans etablissemang. Att brygga en pilsner är ”slutbossen” i ölkonsten.
– Lätt att dricka, men svår att brygga. Det är den svåraste ölen eftersom det inte finns några felmarginaler. Rent processtekniskt måste det vara ’on point hela vägen’, säger Martin Sunesson.
08.20 Kafferast och mäskpaus. Bryggschemat, ett skiffer bestående av recept och noga dokumentation av alla stegen i processen, går endast att tyda av bryggaren själv. Mäsken ska mysa i en timme – det gör inte Martin Sunesson. Som egenföretagare axlar han rollen som ekonomichef, lagerboss, kommunikatör och chaufför av ölen som ska ut till restauranger i omnejden. Urlakad på jobbet blir han sällan. – Om man jobbar med sin hobby behöver man aldrig mer arbeta. Då är det bara kul. Men det är klart att det kan vara skittråkigt ibland.
09:18-11.50 I silkaret klarpumpas först vörten för att sedan separeras från malten, eller dravet som det kallas efter mäskningen. Sedan följer en lakningsprocess där man frigör resten av vörten som sedan blir öl. Undertecknad tampas med att skrapa av dravet i en skottkärra. Svetten pärlar sig under kepsskärmen. Fryser gör man sällan som bryggare, flikar Martin in, i full färd med att förbereda det stora koket. Vägen till ett eget bryggeri gick via en tre terminer lång utbildning i bryggteknik, praktik på Halmstad Brygghus och en anställning på Göteborgsbryggeriet Dugges. Men allt började med en återflytt till Varberg från Jönköping.
– Det visade sig att nya grannen i Varberg bryggde hemma. Vi gjorde en batch tillsammans och det var så kul att jag och farsan köpte ett bryggverk som vi hade hemma i tvättstugan. I början blev resultatet inte så bra men vi lärde oss och ölen blev riktigt god.
12.45- 15.01 Humlen hälls ner i koket. Slangen löper som en röd Anakonda och pumpar vörten mot jästanken där den snart kan kallas öl. Om fyra veckor får flaskan en etikettskrud märkt ”Subbe”.
– Det var min sambo som kom på namnet. Vi ville ha en subtil och lokal anknytning med Subbe Fyr. Men det är många som tror att jag kallas Subbe.
Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten
