Helén Johnsson har hittat lugnet och tryggheten i Kärradal. Nu vill hon hjälpa andra som gått in i väggen eller kämpar med psykisk ohälsa. ”Om några år drömmer jag om att starta grön rehab för familjer ute på någon gård”, säger hon.
Helén Johnsson har hittat lugnet och tryggheten i Kärradal. Nu vill hon hjälpa andra som gått in i väggen eller kämpar med psykisk ohälsa. ”Om några år drömmer jag om att starta grön rehab för familjer ute på någon gård”, säger hon. Bild: Conny Bengtsson

Efter kraschen har Helén förstått vikten av att ta paus

Helén Johnsson matade sin utmattade kropp ständigt med socker. Kraven på att lyckas växte till orimliga proportioner. Efter många års inre stress kom smällen.

ANNONS

Helén Johnsson, 43, växte upp på en bondgård utanför Bua.

– Jag var pappas flicka som alltid hjälpte till, var duktig och snäll. En jättefin barndom och uppväxt, säger hon.

Problemen började i tonåren då hon träffade vänner med ett destruktivt beteende.

– Jag mådde psykiskt dåligt. Det var in och ut till läkare för alla möjliga konstiga symptom. Jag förstod det inte själv men det var stor näringsbrist eftersom jag levde på godis. Samtidigt kände jag en hög stress och mycket krav från samhället som jag tog på mig, säger Helén Johnsson.

Fanns varningstecken

Hon fick jobb i Veddige där hon var med och byggde upp e-handeln Ullared2 som startades av Göran Karlsson.

ANNONS

– Där hade jag också stort ansvar. Jag ville lyckas och göra karriär. Samtidigt levde jag på snabbmat, godis och på helgerna var det tjo, tjim och mycket alkohol.

När Helén var 24 träffade hon sina barns pappa. När hon blev gravid beslutade hon sig för att börja plugga till lärare. 2008 var hon färdigutbildad och jobbade några år som lärare.

– Alla varningstecken fanns där. Jag var alltid trött, hade alltid ont i huvudet, var arg som ett bi och orkade inte med mig själv eller barnen.

Hon berättade för kollegorna om sitt mående.

– ”Jag har det likadant” och ”det går över” sa de. Jag tänkte att jaha, det är så här det ska vara som kvinna i dagens samhälle. Man ska jobba 100 procent, ta hand om familjen, ligga vaken på nätterna, vara snygg, engagera sig i Hem & skola, och så vidare.

”Vad gör jag här?”

Men innerst inne kände Helén att något var väldigt fel. Och till slut kom kraschen.

– Jag satt på jobbet i något möte. Där satt jag och förstod plötsligt inte vad kollegorna sa. Jag var där fysiskt men inte kontaktbar. Rätt vad det var började jag gråta kopiösa mängder och frågade ”vad gör jag här?” En kollega förstod att jag mådde psykiskt dåligt och insisterade på att köra hem mig.

ANNONS

Helén fick utskrivet antidepressiva och träffade kurator och psykolog. Dagen som Helén kraschade var hon 33 år och hade två barn, fyra och ett år gamla.

– Det var mycket ångest. Varför har jag satt två barn till världen när jag inte ens orkar gå upp ur sängen?

Vägen tillbaka har varit lång. Helén har varit sjukskriven i fem omgångar på tio år.

– I början var det svårt att acceptera att jag var sjuk. De första åtta månaderna var det bara förnekelse. För mig var ljud ett stort stresspåslag. Då går det inte att arbeta som lärare. Det kändes som ett stort nederlag att inte kunna jobba med det som jag hade utbildat mig till. Att gå in i väggen är ett stort sorgearbete.

Främst två saker har hjälpt Helén Johnsson framåt. Nya kärleken Claes-Håkan. Grön rehab där hon träffade andra utbrända i samma situation.

Nu har hon skrivit en bok, ”Tapaus.nu”, om sina erfarenheter.

Hur växte idén till en bok fram?

– Jag har så mycket erfarenhet i bagaget. Min psykiska ohälsa och hur jag har tagit mig upp ur den. Det finns böcker i området, men inte så lättlästa. När man är utbränd behöver det vara väldigt lätt språk att förstå, nästan pratspråk och att man ska kunna relatera till den som skrivit boken. Jag ger tips på vad jag har gjort för att bygga upp mig själv igen.

ANNONS

Fem procent av intäkterna kommer att gå till organisationen Suicide Zero. Ett ämne som ligger henne varmt om hjärtat då hon själv snuddade vid självmordstankar när hon mådde som sämst.

– Jag såg ingen mening med att leva längre. Allt var ett svart hål. Men jag hade ingen kraft att ta mitt liv. Att jag var älskad fanns inte i huvudet då. Nu vet jag ju det. Folk som tar livet av sig har inte den logiska förmågan. Varje självmord är verkligen ett misslyckande för samhället. Alla människor går att få på rätt köl om rätt insatser sätts in om alla får rätt hjälp från början.

Tapaus.nu släpps i september på bokförlaget Mindboozt Publications.

Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten.

ANNONS