Marie Emilsson glömmer aldrig morgonen den 5 april. Hon vaknade av att grannen skrek utanför fönstret och när Marie tittade ut från balkongen såg hon bara rök.
– Då brann det på hela innergården. Vi fick ta oss ut på baksidan av huset. Det var en sådan chock, säger hon.
Branden startade i någon av de två längorna som tillsammans med boningshuset utgjorde gården Håkesgård i Stamnared. Byggnaderna var sammankopplade i en fyrlänga vilket gjorde att branden snabbt spred sig till huset där Marie, hennes sambo Michael Carlsson och deras 8-årige son Loui låg och sov. När räddningstjänsten kom till platsen kunde de konstatera att byggnaderna inte gick att rädda och några timmar senare hade Håkesgård brunnit ned.
– Brandmännen sa att hade det gått tio minuter till så hade vi kunnat somna av röken där inne. Vi hade halmtak under plåttaket så allt gick otroligt fort, säger Marie Emilsson.
Ingen i familjen skadades men materiellt och ekonomiskt förlorade de allt - sitt hem, sin verksamhet, fotografier, kläder, möbler, prylar från butiken och tusentals små plantor som skulle sättas ut till försäljning. Hönsen och duvorna i hönshuset klarade sig inte. Men de tre myskankorna springer fortfarande omkring på marken som nu enbart består av stenar, blommor och växter. Runtomkring, där byggnaderna tidigare stod, är det tomt. Den äldsta byggnaden hade anor från 1600-talet och sorgen över att ha förlorat en gård med så lång historia är påtaglig.
– Usch, det är otroligt jobbigt. Det här stället betyder jättemycket för oss, det är vårt rum. Sådana här gamla hus går inte att bygga upp igen och vi har under alla år alltid försökt bevara det gamla. Vi har fått ta ner 30 träd som brandskadades men det jobbigaste var när de tog bort stengrunden från innergården, det var liksom det sista spåret av det gamla.
Marie Emilsson, som är florist, och Michael Carlsson köpte Håkesgård 2011. För drygt fem år sedan startade de sin verksamhet. På gården har de bedrivit bed and breakfast, gårdsbutik, blomsterodling för självplock, haft öppen trädgård och anordnat kurser. De kommer bygga ett nytt hus på tomten och förhoppningsvis en lada som kan fungera som butik. I dag har de fått igång självplocket på gården och på lång sikt vill Marie att verksamheten ska bli vad den en gång var. Men just nu saknas krafterna.
– Den första tiden gick nog kroppen in i någon slags överlevnadsfas. Det är först nu på senare tid som en otrolig trötthet har kommit över mig. Vi har lagt så mycket tid och energi på det här stället och nu är allt bara borta. Just nu har jag ingen ork men jag hoppas att den kommer tillbaka för drivet finns kvar.
De senaste fem månaderna har till och från varit oroliga för familjen.
– Sonen har varit rädd på kvällarna och hade väldigt svårt att somna i början. Jag kan ibland vakna på natten och känna brandrök och få känslan av att jag är instängd. Men vi har fått krishjälp genom försäkringsbolaget.
Familjen bor nu 500 meter bort i en stuga som en granne vanligtvis hyr ut till turister. Grannen var inte ensam om att erbjuda hjälp - efter branden strömmade reaktionerna in från människor som ville stötta familjen.
– Folk kom hit med kläder, mat och saker till Loui. En gång hade någon lämnat en kaka utanför växthuset och flera av mina bekanta som har egna butiker har sålt våra buketter. Det har varit helt fantastiskt många som ställt upp, jag har nästan lite svårt att ta in det.
De vet fortfarande inte vad som orsakade branden och Marie tror aldrig att de kommer få svar på den frågan.
– Jag måste försöka släppa tankarna på det annars kommer jag grubbla ihjäl mig. Jag tror absolut att vi kommer få det bra här igen och förhoppningsvis kanske jag kan öppna en pop-up-butik till jul. Men just nu tror jag att hjärnan måste sakta ner ett tag för att kroppen ska orka med.
LÄS MER:Storbrand i hus och ladugård
