– Jag fick be min man Kjell läsa svaret, jag fattade inte vad där stod och blev bestört när han förklarade för mig att jag fått avslag, säger Monika.
Monika Johansson drabbades av polio när hon var två år gammal. En sjukdom som sakteliga försvagat hennes kropp. Lägg därtill postpolio för några år sedan och allvarlig benskörhet vilket gör att Monika dels har svårt att förflytta sig men hon är också rädd för att falla omkull och skada sig.
– Mina höfter är också helt utslitna, sjukdomen har snabbat på det förloppet och jag har ständig värk, säger Monika Johansson.
I tisdagens HN berättade vi om Ann-Charlotte J:son Clerhage som efter många år med handikapptillstånd för rörelsehindrad inte fick sitt p-tillstånd förnyat. Där angavs, precis som i Monikas fall, att gångtestet var för bra för att motivera ett tillstånd.
– Skulle testet ha gjorts utomhus med till exempel gatsten som underlag hade jag fått mitt tillstånd, säger Monika Johansson. Nu gjordes det inomhus på ett plant underlag och det ger en felaktig bild av verkligheten.
Utan parkeringstillståndet för rörelsehindrad blir livet mycket mer komplicerat för Monika Johansson.
– Jag blir mer eller mindre helt isolerad. Jag kan ju inte bära något några längre sträckor och samtidigt ha mina kryckor.
Hon sitter vid köksbordet och finputsar på en överklagan till Transportstyrelsen. Den ska åtföljas av nya läkarintyg. Hon har tre veckor på sig.
– Det är för kort tid, det är inte säkert att jag hinner få tag i läkaren inom den tiden, säger Monika Johansson.
Hon har försökt att diskutera sin situation med ansvariga på hamn- och gatuförvaltningen (se artikeln ovan) men tycker inte att hon ”når fram”.
– Jag har försökt att förklara att jag har blivit sämre, inte bättre, men jag tycker det känns som att prata med en vägg, säger hon.
