Den smala vägen genom nålsögat

Sedan sex år spelar Varbergs Bois i juniorallsvenskan. Ambitionen är att förbereda egna spelare att ta det gigantiska steget till eliten.

ANNONS

Varbergs Bois tar kliv som förening. Föreningen har i höst möjligheten att ta ytterligare steg, en plats i Allsvenskan. Det gör klivet ännu besvärligare i ambitionen att bli erbjuden ett A-kontrakt.

Föreningens mål är förstås att rekrytera så många spelare som möjligt underifrån. Bois policy är att alla ungdomar ska erbjudas spel upp till 19 år. Tanken är att ledarna ska läsa av om det finns utvecklingspotential. Sedan erbjuds spelaren hjälp att hitta en ny klubb.

I år är det bara en spelare i U19 som faller för åldersstrecket. Vilhelm Åkervall Stenqvist har gjort en synnerligen fin säsong i U19 med 13 mål på 12 matcher. Ingen boisare har under de sex juniorallsvenska åren hittills visat upp ett liknande målfacit. Vilhelm byggde kontakt med Jörgen Wålemark och Torbjörn Arvidsson (dåvarande seniortränarna) .

ANNONS

– Jag fick testa lyckan och träna lite med A-laget.

Tränarduon gick vidare.

– Det var tufft att få chansen i A-laget. Jocke (Persson) kom ju efter att jag flyttat ner. Jag har mest pratat med Freddan (Danielsson) och jag var inte av dem som fick chansen.

Hur ser det ut nu då?

– Jag har fått chansen att börja i Varbergs Gif, men jag skulle vilja testa på i Tvååker. Vi har lite kontakt, men de är mitt upp i sin säsong. Jag har hört att de är i behov av en striker.

Vilhelm är uppvuxen i Danderyd och började spela i IFK Stocksund.

– Vi hade ett bra 00-lag, vann Gothia Cup och jag fick ett erbjudande att gå till AIK där jag spelade U16 och U17.

Har du någon kontakt med någon i dagens AIK?

– Bilal Hussein känner jag rätt bra. Och jag har spelat en match med Alexander Isak (numera Real Sociedad) innan han flyttades upp. Jag gjorde en assist till honom i första matchen. Jävligt kul, men vi känner väl inte varandra så.

Hur ser din relation ut till Varberg?

– Min mamma är från Varberg och vi har stuga vid Båtaviken på Getterön. Jag bor där just nu.

ANNONS

Hur var det att byta miljö så drastiskt?

– Jaha, du. Utmanande – med tvätt och ett helt annorlunda liv. Men jag lagar mycket mat och är seriös av mig.

Hur blir det nu?

– De har sagt att jag troligtvis inte får kontrakt, men jag har försökt göra så bra ifrån mig som möjligt i U19. Det har varit tufft, men jag kan inte göra så mycket mer än att jobba hårt.

För två år sedan skrev vi om Raphael Ahlm när han valde sport. Han släppte handbollen och tog chansen i Bois.

– Jag satsade på fotbollen eftersom det kändes intressant med Jörgen (Gustafsson)och Freddan (Danielsson).

Om ett år står ”Raffa” vid ett vägskäl igen. Fyra träningspass i veckan är vardagen tillsammans med sista året på Samhäll i gymnasiet.

– Det är en hel del tid man lägger ner och jag är ganska ambitiös i skolan, så jag vill satsa på utbildning också. Det går bra att kombinera. Jag har ju ett år kvar i U19 och får se hur långt jag kan komma.

Hur långt ifrån är du en bänkplats i Superettan?

– Åh, det är väl en ganska bra bit dit. Det är väl framförallt tempot och anfallsspelet jag behöver utveckla, men jag tycker att jag har tagit stora steg defensivt i år.

ANNONS

Lär du dig av hur A-laget spelar?

– Ja, de tre där bak är bra på att stöta och att falla. Jag kommer att ge allt under den kommande försäsongen för en plats U21.

Säsongen i U19 är slut. Matchen mot Eskilsminne slutade 3–3.

Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten

ANNONS