Hennes händer rör sig när hon pratar. Hela hennes kropp understryker orden, med en slokande ställning, en stolt rygg eller ett temperamentsfullt kast med huvudet.
– Jag har alltid haft ett behov av att uttrycka mig och älskade att dansa, säger Marie med intensitet. Och flera av mina danslärare tyckte jag skulle satsa på dansen. Men jag tänkte, dans, vad ska jag göra med dansen?
Efter gymnasiet var hon ett år i Paris som au pair. Hon gick några danskurser, läste franska och sålde handmålade träskor vid loppmarknaden i Porte de Clignancourt, men hade ingen särskild plan för yrkesval. När hon kom hem till Varberg träffade hon ett par tjejer som var danspedagoger och som startade kurser på Medborgarskolan.
– Jag dansade med dem och blev också danslärare på kurserna. Då började jag ta dansen på allvar och gick alla kurser jag kunde i Göteborg, berättar Marie.
Efter att ha dansat sig runt, både som lärare och som elev, kom Marie efter flera försök in på Danshögskolan i Stockholm. Sedan har hon varit med om att bygga upp flera dansverksamheter i både Falkenberg och Varberg.
Utöver danslärare är hon nu producent på Kulturskolan där hon jobbar med skolans stora evenemang och att föra ut kulturen i skolorna. I ett hörn av kontoret hänger den ena tyllkjolen efter den andra.
– Jag har alltid varit mån om att dansen är scenkonst och att göra föreställningar med mina elever. Det har väl blivit att man har fått sitta och sy hemma medan barnen leker under bordet och mannen hjälper till att stryka, skrattar hon.
Eleverna har också fått sy sina kläder.
– Det är ofta så det går till när man sätter upp en mindre föreställning, säger hon. Jag brinner för sceniska projekt, att föra ut dansen. Det är först när du uppträder som du förstår varför du måste jobba så hårt med alla rörelser i danssalen.
Ett av Maries ämnen på danshögskolan var Flamenco, som hon sedan undervisat i, både i Falkenberg och Varberg.
– Det har varit speciellt. Eleverna är ofta vuxna och är intresserade av kulturen, kanske språket.
Flamencon passar Marie. Hon har en stolt hållning, kan blixtra med ögonen, men lika plötsligt bli lekfull, humoristisk och lite retsam.
– Min mamma är fransyska och det sägs att min mormors mormors mor från Neapel var balettdansös. Kanske har jag fått lite därifrån, funderar Marie.
Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten
Fakta: Marie Lanai
Yrke: Producent/Danslärare på Kulturskolan
Utbildning: Danspedagog
Familj: Maken Mikael och sönerna Victor och Vilhelm
Favoritdans: Jazzdans
Bor: I villa i Varberg
