Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/5

Dans i "Päaken" – stiligt från en svunnen tid

Åh, dessa dansband för som förgyllde livet under i stort sett alla helger under 1970- och 80-talet. Och vilken härlig uppfinningsrikedom det fanns bland musikerna.

Grälla färger och skjortor med kragar hade lyft dem om de stått i motvind. Vår ciceron Bernt Bengtsson tittar på dansbandskorten som oftast delades ut från scenen på Nöjesparken. En gemensam nämnare för de flesta bilderna. De har stått på Varbergs dansbandsscener, främst Nöjesparken.
– Dans i "päaken" var stort när vi började i mitten av 1970-talet, säger Bernt.

Utbudet var stort och det kryllade av band med konstiga kreationer. Bernt skrattar till, när han ser kläderna på Ken Erlings.
– Det kan nog vara Elvismodet. Jag tänker på Hawaii 1973. Jag slås mest av likformigheten som var då. Alla skulle ha en sorts uniform. 
Vi hittar bandet Cay Rhunes som följer en annan gängse norm inom genren. Dansband med koll skulle ha ett märkligt konstruerat dubbelnamn.
Von Belts tyckte att de inte drog så mycket folk på sina utseenden. Därför satte på sig masker.
– Otroligt knasigt, säger Bernt.

Frågan är hur man kunde ta på sig de här gycklarkläderna på scen. Det var galet, färgglatt, utsvängt och alla möjliga kulörer.
– Men den frågan ställde man sig nog inte då. I dag ter det ju sig väldigt märkligt, men jag vet ju knappt hur dansbanden klär sig i dag. Det är nog mer åt kostymhållet och att de har någon mer personlig prägel på det.

Skattemyndigheten kunde vara hård mot dansband som ville dra av kläderna, eller i alla fall kostnaderna för dem. Scenkläderna kunde användas till vardags, hävdade de. Det kan vara en aspekt på att kreationerna tappade all känsla av vad som är "normalt".
– Det fanns nog en term som kallades fantasikläder.