I två veckor har ett 20-tal cyklister cyklat från de fattigaste delarna i Nordmakedonien till Varberg i lag med fyra etapper. Det har dragit in välbehövliga slantar till Loza Foundations planer för att rädda de allra fattigaste i Europa.
För den etablerade triathleten Sebastian Norberg var det förstås inte som en vanlig tur i Bösarpabacken.
– Det är en speciell känsla att cykla förbi hus med skotthål som är kvar från kriget.
Norbergs fyradagarsetapp varade från Sarajevo till Wien. Det blev fyra dagar med 80 mil.
För den lokala designmakaren Sabina Grubbeson ligger det här engagemanget nära hjärtat av naturliga skäl. Hennes pappa kom som ensamkommande till Varberg på 1950-talet.
När textilkonstnären fick tid över skapade hon den 90-kontosignerade organisationen Loza Foundation.
Efter målgången steg de stelbenta cyklisterna upp på scen där Patrick Ekwall var moderator. Sabina Grubbeson stod för ett känslomässigt tal som stundtals stannade upp. Känslorna tog över.
Man märker att patosen är enorm. Men det finns en del människor som känner sig misstrogna med insamlingar.
– Ja, det möter jag hela tiden. Alla frågar vart pengarna går till. Men jag har ju ingen lön och ingen hyra. Jag har ju ett yrke som formgivare och har jobbat tio år royaltybaserat. Det innebar att jag nu kan få lön av det jag tidigare investerat i, säger Grubbeson.
Årets evenemang har dragit in 600 000 till organisationen.
Vilken känsla får du?
– Jag har jobbat så många år och ingen har förstått det...
Sabinas svar tårfylls.
Ni har varit nere och sett verkligheten i Nordmakedonien.
Har ni märkt några resultat?
– Vi har nått framgång med hjälp av FN:s mänskliga rättigheter och globala målen. Därför kan vi trycka på beslutsfattare och staten. Om tre veckor åker jag ner tillsammans med David Lega, EU-parlamentariker för mänskliga rättigheter. Jag vill ta med folk och visa att det här är på riktigt. Jag skojar inte. Det här går inte att förstå annars. Man kan inte heller visa alla bilder. Det är alltför kränkande för de här människorna. Får jag bara visa ”fina” bilder så når budskapet inte ut.
En av de företagare som fick se ”verkligheten” i nordmakedonska Demir Kapija är företagaren Martin Karlsson Bekken på Bewi.
– Jag kan inte hitta ord. Än i dag sitter minnesbilder kvar i huvudet. Jag tror inte ens vi behandla djur så illa. Jag var kvar där en dag extra och då fick jag se det positiva. Jag fick se de barnhemmen Sabina jobbade med och hur fort utvecklingen kan gå.
Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten
