Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/4

Byn lyste upp med idrotten

Det fanns en tid då Gödestad briljerade med ett digert idrottsutbud. Nu finns ingen idrottsverksamhet kvar. Men vi har mött entusiasterna som stod för sportkulturen.

Gödestad räknas som en av Hallands minsta socknar (29 hektar och 140 invånare (2015). Det är otroligt att det här skapades så mycket verksamhet. Förre handlaren Kenneth Johansson har mobiliserat en härlig samling människor som fanns med när lagidrotten var som störst. Här fanns andra storheter som glänste på hela västkusten. Många minns kanske löpare Nils-Roger Ljungfalk, som förgyllde HN-sportens måndagstidningar under 1970-talet.

Klassrummet i Gödestad gamla skola har för kvällen gjorts om till en utställningssal. Det blir ett trevligt samkväm med kvällsmacka, kaffe och mycket prat. Även den gästande hunden får ett skrovmål, när jycken smyger sig på en obevakad skinkmacka ur en hand.

Hembygdsförenings Gullan Westerbrand (97-åringen bor numera i Kungsäter) och Naima Nilsson (avled i somras) gjorde ett stort viktigt jobb när de samlade tidningsklipp från bygden.

Vi sitter i salen där Birger Svensson i slutet av 1800-talet satt och dagdrömde om en cykeltillverkning. 1908 grundade han Svenska Cykeldepoten som sedermera blev Monark. Den historiefyllda stugan har även fungerat som församlingshem och kommunhus.

Den här mörka januarikvällen träffas folk från idrottstiden. Vem minns inte slalombacken på Galgbergets östra sida? Hit vallfärdade lokala alpina noviser och upplevde sina första dramatiska stunder bärande osköna slalompjäxor. Först fanns en bensindriven lift och sedan två knappliftar som folk forslades uppför den 250 meter långa backen. Fallhöjden var 48 meter, helt okej som förstabacke innan folk ställde högre krav.

– Jag var VVS:are och tände upp backen på kvällarna när jag kom från jobbet. Alla medlemmar fick köpa ett säsongskort för 150 kronor om man var med och hjälpte till. Men på hösten skulle vi ta bort ris, köra ut bark och fylla ut hålor, sätta upp liftar och fixa grejer, men det var jävligt roligt. Med dagens maskiner hade jag fixat backen med en caterpillar på en förmiddag. säger Bo Gustafsson.

Henry Nilsson är markägare:

– Det var en kul tid, men man skulle orka med det. Jag hade ju jordbruk.

Gödestads alpina era varade 1978-88.

– Det skulle kosta så mycket att göra om det i dag och folk har såna krav, säger Bo Gustafsson.

Under en kortare period fanns det även flera seriespelande lag i volleyboll kring mitten av 1970-talet, som kom till Halland under senare delen av 1960-talet. Mängder av lag bildades på landsbygden eftersom det inte krävdes så många spelare. Plasttältet som fanns i Rolfstorp, innan idrottshallen byggdes. Det stenhårda betonggolvet med nålfiltsmatta av modell som gud glömde.

Det märkligaste fyndet i Gödestads föreningsflora var hockeyklubben. Och det var inget dåligt gäng som mobiliserades i trakterna kring Gödestad och grannbyarna Klastorp och Hunnestad. En säsong vann laget till och med serien, visserligen division 5.

– Ingen ville slå slagskott. De hade inte råd att köpa en ny till matchen, säger Gunnar Evertsson.

Hockey var en dyr hobby, då också. Intresset fanns. Klubben bildades som en verksamhet av CUF (Centerns ungdomsförbund). Att spela riktiga matcher i Gödestad var omöjligt. Karins damm (byter namn beroende på ägaren vid närmaste hus) vid kyrkan användes mest på skoj. Men befolkningen i byn samlade in pengar för elbelysning vid banan. Matcher spelades i Tvååker och i Tofta. Så småningom fick uterinken i Veddige tak.

– Vi fick inte spela i Veddige om vi inte var en klubb, säger Olof Helmersson.

Efterhand blev spelarna för gamla. De tröttnade på att köra runt och hämta spelare

– Det började med en invit från Stamnareds HK som ville att vi skulle gå ihop och bilda Varbergs hockey, men vi nobbade dem. Vi ville att var och en skulle gå vart de ville, så klubben lades ned.

Olof Helmersson minns när Gödestad slog Veddige i DM. Det var otroligt stort. Då ska man veta att Veddige HK var den bästa och den kulturbärande hockeyklubben från 1960 till 1980-talet.

– Det var första gången vi inte var sist i serien. Vi vann dessutom serien, berättar någon.

– Det beror mycket på att vi fick en tränare, säger Olof Helmersson, numera ordförande (C) i Hallands Hamnar.

Men sena träningstider (21-23) gjorde att intresset minskade.

– Man skulle ju upp och jobba. Vi satt ju där och söla.

Fotbollen har aldrig etablerats i själva Gödestad

– Nä, här finns ju inte någon slätt mark, säger Kenneth Johansson, men vi spelade lite fotboll vid Galgberget på en hällande äng. Det fanns inte lika många enebuskar som nu.

Texten har tidigare publicerats i Varbergsposten

Skolan byggdes slutet av

1700

-

eller tidigt

1800-tal

.

1869

startade skolan i Gödestad. Byggnaden fördes upp och flyttades från det som var Träslövs gamla prästgård. Fastigheten var skola till

1967/68

. Himledalens kommun bestämde att det skulle finnas barnbespisning 1954 (först i Varbergs kommun). Församlingen övertog huset när skolan slutade. Kommunhuset inrymdes i ett rum på övervåning före

1951

, då Gödestad gick upp i Himledalens kommun, 4H hade verksamhet i lokalerna fram till några år sedan. Hembygdsförening startade museum på våning två

1971

. Varbergsortens elkraft hade sitt kontor här en period före flytten till Veddige. Gödestads Hembygdsförening köpte fastigheten på Källebergsvägen av kommunen med hjälp av Sparbanksstiftelsen för 50 000 kronor