Torghandeln är en traditionsfylld kulturgärning i Varberg. Varbergsbor handlar på torget – så är det bara. Vi kan köpa potatis, en välkryddad tysk korv eller nyplockade kantareller.
Det börjar bli ont om tyghandlare. Förr var det flesta stånden koncentrerade till platsen i nordöstra hörnet. Nu finns det bara en torghandlare kvar som säljer tyger.
Birgitta Ljungtegen släpper inte sin plats. Hon trivs i sina torgrutor – och där stannar Birgitta så länge hon bara orkar.
Rörelsen i arv
Mamma Anna Kullbo startade handeln redan 1934. Även Birgittas far John hjälpte till så länge han orkade. Sedan har torgförsäljnin gen gått i arv.
– Pappa var fiskeknalle från början, men när mamma fick mer att göra fick han sluta med det.
Redan som barn fanns Birgitta med. På 1940-talet fanns Birgitta i en liten trälåda under mamma Annas uppsikt. Så fort hon växte upp fick hon hjälpa till – och det var frivilligt.
– Jag och min mamma kom alltid så bra överens. Ibland tyckte vi olika och då fick någon ge sig.
Mor Anna var pigg in i det sista. Hon blev 99. Även dottern Birgitta tycks vara en pigg kvinna med ruter, inte bara på tygrullarna.
Finns det någon som tar över efter dig?
– Nej, det gör det inte. Jag har inte lärt upp någon. Det är tungjobbat att lyfta alla tyger. Min man hjälper mig, men jag måste ju välja det jag vill ha med. Det är inte bara att hysta in. Jag har rätta skor och kläder.
Anna startade alltså verksamheten för 83 år sedan. Då fanns det ingen som jämrade sig över kyla och avstånd. Väl påpälsade stod de där i alla väder.
Från början cyklade Anna till Älvsered för att hämta egen leverans av tyger. Lasten tog de med på rälsbussen som gick till Varberg från inlandet innan nedläggningen 1961.
Uppstigning i ottan krävs. Sedan blir det att trampa kullersten till 15-tiden då maken Bertil möter upp och hjälper till med nedpackningen.
– Men jag kan inte lämna stället eftersom jag står här ensam. Jag sätter mig väl på kyrkmuren och tar en kopp kaffe med smörgås ibland. Jag får god middag när jag kommer hem.
Vad går bäst idag?
– I dag har jag sålt mycket bomullstyger, men det varierar.
Nuförtiden är Birgitta inte lika noga med att dyka upp precis varje torgdag (cirka 100 om året). Ibland reser hon och maken bort en sväng.
– Är jag borta några veckor händer det att folk ringer och undrar om jag blivit sjuk.
Klart att det blir en trygghet att ha Birgitta där på hörnet. Många av de äldre kunderna har förstås försvunnit.
– För sydde alla ytterkläder och byxor. Tänk vad yllebitar vad vi sålt. Nu har jag fått en ny generation kunder som vaknat upp.
Artikeln har tidigare varit publicerad i Varbergsposten.
