Gamla Monarkare, Cycleuropes ägare, Salvatore Grimaldi och Jana Nilsson var några av gästerna som firade Bertil Anderssons långa arbetsliv. En känslosam fest full av minnen. Inte minst då Bertil hälsade gästerna välkomna och pratade en stund om sina år på Monark. För säkerhet skull hade han näsdukar med sig.
– Ja, jag blir lätt rörd.
Efter 70 år för samma arbetsgivare är det inte konstigt.
– Jag började som springpojk på reservdelslagret. På den tiden skulle man ta av sig mössan och buga sig när man hälsade.
Senare blev Bertil förman på cykelfabriken.
– Jag gifte mig med Irene 1963, och sedan blev jag förman 1964, berättar han.
Bertil fortsatte arbeta som arbetsledare i produktionen fram till 2000 då han blev fastighetschef för Monarkhuset AB.
– Jag har varit med om tre guldåldrar på Monark. Dels när jag började, innan den första rationaliseringen kom 1964. Sedan kom en period under 80-talet då cyklarna nästan sålde sig själva. Och så idag.
Men i början på 90-talet var Monark nära att försvinna från Varberg. Jana Nilsson, som idag är socialdemokratiskt kommunalråd i Varberg, var en av de metallare som engagerade sig hårt för att rädda kvar cykelfabriken. Efter demonstrationer, fackeltåg och klockringning fick 170 anställda stanna, medan 300 fick gå.
– Vi får vara tacksamma för att vi har verksamhet kvar i Varberg, säger han i sitt tal till Bertil där han också avslöjar att Bertil fortfarande har de tidigare anställdas anställningsnummer i huvudet.
– Jodå, säger Bertil och rabblar utan att tveka upp några av gästernas siffror.
Sedan Salvatore Grimaldi tog över 1995 har det gått bra för Monark, numera Cycleurope, igen tycker Bertil som ser ljust på framtiden. Salvatore Grimaldi, som sitter vid hans sida, håller med.
– Det händer mycket ute i europeiska storstäder. Man lyfter fram cykeln som alternativ till bilen, kommenterar han.