Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/5

Arkeologi – ett teoretiskt och krävande grävjobb

Ett till synes avkopplande arbete i det fria kan locka många. Vi har mött arkeologerna Ola Kadefors och Leif Häggström. Vi hängde med dem en eftermiddag på Trönningenäs.

Vi är på halvön som sticker ut mot Balgö. Det är här den västsvenska skärgården börjar. Det är nästan vinststilla. Regnhotet tycks vara avvärjt. Temperaturen gör det till en perfekt dag för att arbeta ute.

Markerna kring Trönningenäs undersöks. Det finns en och annan orörd remsa kvar vid Gamla Varbergs sydöstra sluttning. Det kan förändras.

Länsstyrelsen undersöker marken genom Kulturmiljö Hallands arkeologer. Arbetet har pågått några veckor men är i färd att avslutas. När arkeologerna startar projekt börjar de ofta med att titta gamla kartor. Var gick strandlinjen förr?

– Här nedanför gick strandlinjen för 6 000 år sedan. Det här var som en liten halvö. Under bronsåldern var det helt fritt (1800 före Kristus), säger Ola Kadefors.

Gropar är grävda med systematiska mellanrum. Och nog har de hittat fynd från förr. Kadefors och Häggström har funnit minnen av boplatser från tidsåldern.

– Vi har hittat gamla mycket flinta och keramik som var från neolitikum (yngre stenåldern, cirka 4000 före Kristus). En skrapa har vi hittat, en spånkiv, en möjlig yxa som är jävligt ful men i alla fall... Keramiken är dock väldigt tydligt ifrån mellan-neolitikum och då är den 5 000 år gammal.

Som arkeolog, hur är det att vara här?

– Den här platsen är jättefin. Neolitiska lämningar är inte jättevanliga.

När kusten bebyggdes var det inte så noga med att titta under jorden vad som fanns. Det är hårdare reglerat i dag.

– Successivt försvinner alla lämningar. Vi ska helt enkelt försöka ta tillvara det som finns för framtiden. Hallandskusten är i princip bebyggd hela vägen. Exploateringstrycket ökar. Det är få orörda ytor kvar.

Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten