Annorlunda avslutning av läsåret för Judith

Veddigetjejen Judith Helmersson får en annorlunda skolavslutning. Hon sitter hemma och förbereder sig för det sista rycket. Det finns en sak som bekymrar henne.

ANNONS
LocationVeddige|

Det kräver en hel del tålamod för att utföra hemarbete. Du måste vara målmedveten och bygga upp en stark karaktär. Att verkligen göra uppgifterna som du har framför dig trots att alla förutsättningar på kort tid förändras.

Judith Helmersson går andra året på Högskolan i Halmstad. Hon läser till grundskolelärare år fyra till sex. Det första året förvaltade hon en släktings lägenhet på Laholmsvägen i Halmstad. Men det stämde inte riktigt. Visst finns det gott om kompisar på skolan, men att hitta rätt i en annan stad passar inte alltid. Särskilt inte om du gärna åker hem till Veddige eller Varberg där kompisar och föräldrar finns.

ANNONS

Numera bor Judith i Varberg. Hon har goda möjligheter att plugga utomhus hemma och utomhus.

Allt förändrades den där dagen i mars. Det var den 17:e.

– Sedan dess har jag inte varit på Högskolan i Halmstad alls.

Det är klart att mycket går att lösa med en avancerad planering och fungerande teknik. Det är den andra lite mjukare värdena som försvinner ur vardagen.

Att planera är inga svårigheter för henne. Judith Helmersson spelar i Veddige Varberg Volleybollklubb, Halland näst bästa damlag. Den kombinationen innebär ett pusslande och tråcklande.

– I början tycket jag att det var skönt, att sitta hemma och få mycket tid till annat. Men jag märker att disciplinen bara går ner – tyvärr. Man behöver komma i väg från hemmet och sitta i en annan miljö. Att man träffa sina kompisar och gör det man ska göra. Här hemma är det lätt att du tar disken, kör en tvättmaskin. Sedan har du knappt fått något gjort.

Positiva Judith är snabb med att ta upp fördelarna.

– Du slipper pendla. Det tar en halvtimma med tåget, jag promenerar, men det är ändå tid som går. Tågen ska passa med skoltiderna.

Judith har accepterat förutsättningarna.

ANNONS

– Man vet ju hur det är, men jag börjar bli trött på det. Jag hoppas verkligen att det blir som vanligt till hösten.

Judith skulle egentligen ha varit ute på praktik på Slöingeskolan. Men planen kom av sig. I en del fall har faktiskt praktiken löst sig för klasskompisarna. Men det där tycks vara en fråga som skolledare själva kan reglera.

– Jag skulle ha gått ut på två veckors praktik efter påsk. Men jag fick i stället en alternativ examination som jag fick skriva hemifrån. Den planerade praktiken får jag antagligen ta till hösten när det passar.

Om du jämför med fjolåret vid den här tiden nu och hur det ser ut i dag. Finns det något som du känner press kring?

– Stressen nu är väl att lösa matten. Fastnar du är det ganska svårt. Visst, jag har bra kontakt med andra i klassen och vi snackar via Skype och hjälps åt i den mån det går. Det är inte samma som att sitta på högskolan i grupp eller klassrummet där vi sitter tillsammans.

Och vi kommer till det igen. Gemenskapen som inte bara handlar om skolan.

– Vi brukade ta lunch tillsammans. Vi träffades efter skolan. Allt det där saknar man. Jag måste ändå ge en stor eloge till lärarna. De har gjort vad de har kunnat.

ANNONS

Just matematiken är besvärlig att studera vid en skärm vid trädgårdsbordet. Vid genomgångar måste alla vara med och förstå för att kunna gå vidare.

– Lärarna har verkligen varit kanon.

Vid föreläsningar får man trycka på sin knapp för mikrofon och ropa ut ”hallå, jag är inte med där” eller något liknande.

– Föreläsningarna kan ta väldigt lång tid. Men efter förutsättningarna har det funkat bra.

Videoredovisningen av matematiken bävar Judith för en smula. Men det där löser sig.

Det är praktiken hon saknar: Att vara med eleverna.

– Det är jätteroligt. Det är en rolig ålder (10-12 år). Eleverna är så roliga. De vill lära sig och tycker om när vi studenter kommer ut.

Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten

Bild: Micael Andersson

ANNONS