Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/5

Anna Roxvall nominerad till prestigefyllt journalistpris

Som sexåring skrev Anna Roxvall sin allra första artikel, publicerad i den egenutgivna tidningen ”Läjes-nytt”. Drygt 30 år senare har den prisbelönta varbergaren nyligen nominerats till Guldspaden för den granskande reportageboken ”Till varje pris”, utgiven på egna förlaget Myteri.
– Jag hade alltid en känsla av att världen var större än Läjet, säger Anna Roxvall.

Föräldrarna jobbade som läkare och sjuksköterska i palestinska flyktingläger under det libanesiska inbördeskriget, men när de fick barn valde de att bosätta sig hemma i Sverige. Gazaremsan byttes mot Träslövsläge, och det var där som den blivande stjärnreportern Anna Roxvall växte upp.

– Jag har fått höra mycket berättelser från tiden i flyktinglägret och som barn tyckte jag att det var tråkigt att de stannade i Sverige när jag föddes. Jag hade velat vara med där nere, har hon tidigare berättat.

Men det Anna Roxvall missade som barn har hon tagit igen som vuxen. I dag är hon en väletablerad utrikeskorrespondent med världens konfliktzoner som arbetsplats. Hon har vunnit flera utmärkelser för sitt arbete, och nyligen nominerades hon och fotografen Johan Persson till ”Guldspaden” för reportageboken ”Till varje pris”.

Från ax till limpa har duon arbetat med projektet i drygt två år, men idén föddes redan 2017 under ett möte mellan företrädare för Afrikanska unionen och EU.

– Det var ett möte som på ytan handlade om arbetsskapande åtgärder riktade mot unga på den afrikanska kontinenten. Men det blev snabbt uppenbart att det inte var det som var i fokus, säger Anna Roxvall.

”Vidden förvånade oss”

Den allt överskuggande frågan, menar Roxvall, handlade i stället om hur unga och fattiga afrikaner skulle stoppas från att komma till Europa.

– När vi började rota i det här så visade det sig att EU för en politik som går ut på att sluta avtal med ursprungs- och transitländer för migranter i Afrika. Det är länder som Marocko, Sudan och Niger, som med västvärldens goda minne kommer undan med brott mot folkrätten, säger Anna Roxvall, och fortsätter:

– Sedan 2015 har migrationen över Medelhavet till Europa minskat med 90 procent. Av europeiska politiker beskrivs det som en framgång, men vi frågade oss vad som låg bakom minskningen.

I boken får läsaren bland annat följa Lam Magok, en ung sydsudanesisk man som försöker ta sig till Europa men som fastnar i klorna på libysk milis.

– Med hjälp av honom har vi kunnat se hur de här länderna, med direkt hjälp från EU, stoppar migranter och skickar tillbaka dem till krig och slavarbete.

– Öppenheten kring det här arrangemanget, och vidden av det, förvånade oss. Det är speciellt att sitta i en libysk kustbevakningsbåt som vägrar att åka ut och rädda migranter innan de har fått koordinater och bilder från Italien.

Boken har hyllats av såväl recensenter som läsare, men någon faktisk förändring har den inte lett till, berättar Anna Roxvall.

– Och det hade vi väl inte väntat oss heller. Inom EU råder konsensus: Migrationsrutterna ska strypas till varje pris. Det är business as usual. Men vi bidrar ändå med ett underlag som vi tycker har saknats i debatten. Man får landa i vilka slutsatser man vill, men man behöver känna till den politik som förs och konsekvenserna av den.

Började skriva som sexåring

Livet som Anna Roxvall lever nu står i bjärt kontrast till den trygga uppväxten i Läjet, men det var trots allt där som allt tog sin början – och det började tidigt.

Redan som sexåring gjorde hon sitt första journalistiska knäck.

– Det var en intervju med min granne Morgan, om hur det är att arbeta som fiskare. Och så följde jag upp det med ett rafflande arbetsplatsreportage om en sjuksköterska, min mamma.

Artiklarna, som kopierades och häftades ihop, blev sedan innehåll i det allra första numret av ”Läjes-nytt”.

– Och så gick jag och sålde tidningen till mina grannar för fem kronor styck. Jag minns att jag köpte regnskog för pengarna som jag fick in. Väldigt pretentiöst, ha ha.

Efter ytterligare två nummer gick Läjes-nytt i graven, men Anna Roxvall slutade aldrig att skriva. Hennes reportage har bara fått ett annat fokus.

– Det blev inte som jag hade tänkt, men det blev bättre. Jag hade alltid en känsla av att världen var större än Läjet, säger hon.

Det är svårt att argumentera emot det.

Fler nyheter om Varberg hittar du här

De senaste lokala bostadsköpen hittar du här