Alpackor är exotiska djur med ull och bor i Trönningenäs

Säg ”ull” och de flesta tänker nog på får. Men även för Alibaba, Svenn, Roffe och Raffe kan ”frisörbesök” resultera i stickade mössor, sockor och vävda mattor. Gissa djuret? Vi pratar om alpackor!

ANNONS
LocationTrönningenäs||

Det är en nyfiken kvartett med stora ögon som tittar på oss från hagen i Trönningenäs, strax norr om Varberg. Termometern visar en bra bit under nollan men det är inget som bekymrar det här gänget. Deras flera decimeter tjocka ull värmer gott och de ger ett lugnt intryck. När de inser att mat är på väg tar de några steg fram till stängslet.

– De äter hö och kraftfoder, alltså små pellets, några gånger om dagen. Då brukar de komma fram och nosa lite. Annars är de nyfikna men samtidigt lite reserverade, det ska vara på deras villkor, säger Sven-Olof Bengtsson.

ANNONS

Det är drygt tre år sedan han och hustrun Lena Rymark skaffade alpackorna. Först tre av dem och sedan efter ett tag den fjärde.

– Det kändes lite tomt här i hagen efter att en granne som hade hästar flyttat härifrån. Så vi kände att vi ville ha djur så att det blev lite mer liv här utanför, säger Sven-Olof Bengtsson.

Rötter i Sydamerika

Alibaba, Svenn (ja, han stavar med två n), Roffe och Raffe är mellan fyra och fem år gamla. De kommer från en uppfödare i Istorp i Marks kommun. Men deras rötter finns betydligt längre bort än så, nämligen i Anderna i Sydamerika. Deras ull gör att de klarar kallt klimat utan problem och de vistas utomhus året runt.

– De har ett skjul intill hagen där de kan gå in om det blåser eller regnar. Men för det mesta vill de vara ute, säger Lena Rymark.

Trots fysiska likheter och visst släktskap med lamor är alpackor inte kända för att spottas - även om de kan.

– De kan fräsa lite, om de blir osams med varandra eller om jag ska klippa klorna på dem. Det tycker de inte om. Då kan det hända att de lägger sig ned på backen och viker ihop benen under sig, berättar Sven-Olof Bengtsson.

ANNONS

Ulliga djur

Som väl är behöver kloklippning inte utföras mer än ungefär fyra gånger om året. Ännu mer sällan - en gång om året, oftast runt maj månad - kommer en klippspecialst på besök och trimmar ner ullen på dem.

– Då ser de inte så roliga ut, de ser ut ungefär som pudlar eftersom man inte klipper ullen på huvudet och svansen, säger Lena Rymark.

Den avklippta ullen brukar Sven-Olof Bengtsson karda och spinna själv, men det går också att anlita någon för ändamålet. Sedan kan det färdiga ullgarnet användas som vilket garn som helst. Alibaba, Svenn, Roffe och Raffes avklippta ull har till exempel blivit sockor, mattor och mössor - bland annat den mössa med öronlappar som Sven-Olof Bengtsson har på sig i samband med vårt besök.

– Garnet är ganska grovt och tjockt, men det är helt underbart att sticka med. Och så håller det värmen väldigt bra, säger Lena Rymark.

Dramatik i hagen

Alpackornas dagar består mest av att de går runt i hagen och betar, äter mat när det serveras samt svalkar sig i den lilla ”poolen” (som för tillfället är full med is) under årets varmare månader. Trots att de ger ett avslappnat intryck och verkar ha en väldigt rofylld tillvaro har det vid ett par tillfällen uppstått lite dramatik på gården. Lösa hundar har tagit sig in i hagen och skrämt upp alpackorna. Alibaba (som är den med starkast temperament) har krupit under stängslet och sprungit iväg. Sven-Olof Bengtsson fick leta rätt på honom och försöka få honom att gå tillbaka - vilket var lättare sagt än gjort.

ANNONS

– Ju närmare jag kom desto längre bort sprang han. Till slut vände jag om och börja gå tillbaka, och då gick han faktiskt efter mig hela vägen hem, säger Sven-Olof Bengtsson och skrattar.

Fakta: Alpackor

Alpackor är tamdjur av familjen kameldjur, framavlade ur vikunja och lama. Alpacka har hållits som ullproducerande husdjur, huvudsakligen i Peru och Bolivia, i 4 000–5 000 år. En fullvuxen alpacka är normalt ungefär en meter i mankhöjd och väger mellan 60 och 80 kilo. Den upp till 50 cm långa pälsen anses ge en av världens finaste ullsorter, kallad alpackaull.

Alpackor har ett rikt "språk" bestående av hummande läten, som ibland kan låta likt en människa som talar med handen för munnen. De har ett varierat kroppspråk där de höjer och sänker huvudet och vinklar öronen på olika sätt. Alpackor kan likt lamor "spottas". Det är inte saliv inblandad i deras spott utan de kräks upp magsyra och halvsmält maginnehåll. Alpackorna är ovilliga att spotta och gör det då nästan uteslutande mot andra alpackor och mycket sällan mot människor.

Källa: Nationalencyklopedin, Wikipedia, Svenska alpackaföreningen

ANNONS