Ingeborg Håkonsdotter föddes 1301. Hon var dotter till den norske kungen Håkon V och hans drottning Eufemia. Några syskon hade hon inte. Vid ett års ålder förlovades hon med den svenske hertig Erik, som då var ungefär 20 år gammal.
Hertig Erik, hertig Valdemar och kung Birger var alla söner till Magnus Ladulås. Bröderna låg i luven på varandra. Erik och Valdemar lurade Birger i fällan på gården Håtuna i Uppland 1306. Birger tillfångatogs. Håtunaleken, kom händelsen att kallas.
Birger tog gruvlig hämnd vid Nyköpings gästabud 1317–1318 då han kastade Erik och Valdemar i fängelsehålan där de dog av svält.
Kvar stod änkan Ingeborg Håkonsdotter med sin och Eriks lille son Magnus Eriksson – då ett år gammal och möjlig arvtagare till kungamakten både i Norge och Sverige. Ingeborg gifte senare om sig med riddaren Knut Porse.
Lille Magnus växte upp och gifte sig med Blanche av Namur – drottning Blanka. Tillsammans höll de hov på Varbergs fästning.
Men nu har vi sprungit händelserna i förväg.
Andra gränser än dagens
Vi befinner oss alltså i 1300-talets maktkamp. Visst finns både Sverige, Norge och Danmark men det är andra gränser än dagens som gäller och det är en tid av stora och snabba omvandlingar.
Några huvudstäder finns egentligen inte. Kungar och hertigar styr sina länder och hertigdömen från Oslo, Bergen, Trondheim, Lödöse, Kalmar, Stockholm, Nyköping, Sigtuna, Varberg, Helsingborg...
Budbärare skickas mellan de olika borgarna, till fots, till sjöss och till häst. Det tar tid att förflytta sig. Vi får räkna med att de beslut som fattas ibland är baserade på inaktuell information.
Allianser knyts mellan maktens familjer – ofta genom arrangerade äktenskap. Söner och döttrar lovas bort till äktenskap redan när de är barn. I potten i dessa uppgörelser finns makt över land och därigenom skatter.
Den norske historien och författaren Tore Skeie har intresserat sig för den här tiden. Hans bok Jungfrun från Norge berättar om Ingeborg och hennes tid. Över telefon från Stange elva mil norr om Oslo berättar han att han försökt frigöra sig från nationalstaternas historieskrivning för att i stället försöka förstå historien utifrån den horisont som hade betydelse på medeltiden, när gränserna var flytande och annorlunda än i dag.
På samma sätt har väl ingen i Sverige koll på Håkon V?
– För att förstå medeltiden måste man förstå och läsa dynastierna och familjerna som är knutna till varandra. Det här är en extremt dramatisk period. Historien om de tre svenska bröderna som strider om makten är helt fantastisk! Men okänd i Norge. Där känner man inte till Håtunaleken och allt det där. Och på samma sätt har väl ingen i Sverige koll på Håkon V? Jag hade lust att berätta en sammanhängande historia och ville inte begränsas av de nationella gränserna, förklarar han bakgrunden till boken.
Vad är det mest förvånande du funnit i din research?
– Det som gjort starkast intryck på mig är hur cyniska de politiska besluten var, att det inte visades någon nåd. Allianssystemet – som alla var sammanknutna av – innebar att man stöttade och förrådde varandra, gjorde upp nya planer och stack varandra i ryggen om vartannat. Det var en extrem kamp om herravälde över landområden. Den kampen var brutal, oförutsägbar och farlig och gick hårt ut över vanligt folk.
– En del som studerar medeltiden menar att maktkampen bara rörde en elit och att vanliga människor inte påverkades. Men i den kampen brände härskare sina fienders gårdar och ibland hela bygder. Inför en dansk invasion i södra Sverige 1309 lät hertig Erik bränna allt för att hindra den danska hären från att få mat. Det var naturligtvis en ofantlig katastrof. Man var ju beroende av årets skörd. Men medeltidens källor berättar inte om vanliga människor, så man kan bara föreställa sig hur det måste ha varit.
De var helt besatta av möten, förhandlingar och avtal.
– Idag kan man investera i ett företag och på så sätt få pengarna att växa. På medeltiden var värdena knutna i mark. Handel pågick längs vissa rutter och det var viktigt att kontrollera dem. Det enda sättet att bli rikare var att ta från någon annan. Eller att knyta allianser. Därför blev äktenskap i kungafamiljerna så viktiga.
– Men samtidigt finns en paradox i detta. De var helt besatta av möten, förhandlingar och avtal. Man lade enorm tid på att säkra allt möjligt. "Om den ena parten bryter avtalet ska detta och detta ske..." Men samtidigt som man sade sig värna avtalen bröt man dem. Man tog till våld och krig bröt ut. Det var ett samhälle som kämpade med juridiken, men samtidigt var det fortfarande den starkes rätt som gällde.
– I hertig Erik har en författare en perfekt person att skildra det här genom. Han var en mästerlig politisk balanskonstnär, säger Tore Skeie.
Förlovningen bryts
Hertig Erik bygger sitt rike med Västsverige som bas. Han förlovar sig med Ingeborg för att komma närmare den norska tronen, men relationen till Håkon V är inte problemfri. 1308 bryts förlovningen och Håkon lovar bort sin dotter till kung Birgers son Magnus Birgersson istället. I slutändan blir det ändå giftermål med Erik och vigseln sker 1312. Fyra år senare föds sonen Magnus.
Ingeborg Håkonsdotter är länge kort och gott kungadotter i de skriftliga källorna. Efter Nyköpings gästabud träder hon fram tydligare, nu som politisk ledare.
– Hon är helt lojal med hertig Erik och hans projekt och fortsätter arbeta för Eriks sak – att få mest möjliga resurser och makt, nu till henne och hennes unge son som ska bli nästa kung. I det liknar hon helt och hållet alla andra kvinnor i liknande positioner i medeltidshistorien.
Kungasonen halshuggs
Lille Magnus Eriksson ärver kronan från sin morfar Håkon V 1319. Samma år väljs han till svensk kung. Kung Birgers son Magnus Birgersson, som stod i tur att ta över den svenska kronan, har då tillfångatagits. Men han får aldrig gå i sin fars fotspår och bli kung. Magnus Eriksson har fler och mäktigare supportrar. Kungasonen Magnus Birgersson halshuggs på Helgeandsholmen i Stockholm 1320 – i år 700 år sedan – och därmed är Magnus Eriksson för nu ohotad på både den norska och den svenska tronen.
I väntan på att han ska bli myndig styr Ingeborg men också ett riksråd. Hon gifter om sig med riddaren Knut Porse och även om gränserna flyttas många gånger under deras levnad styr hon och senare de tillsammans faktiskt till och från ett självständigt västkustrike. Men råden i Norge och Sverige reagerar och sätter stopp för Ingeborg och Knut Porses självständiga politik. Men det är en annan historia än den här, om hennes väg till makten.
Överlevde digerdöden
Ingeborg kan följas sporadiskt i källorna fram till sin död 1366. Vi vet inte var hon dog eller var hennes stoft vilar.
– Som kvinna i kungafamiljen var hennes främsta roll att se till att hennes efterkommande skulle klara sig så bra som möjligt. I det sammanhanget gör hon succé. Hon var inflytelserik under en kort period eftersom hon var kungens mor, men gradvis spelas hon ut av mer resursstarka politiker. Och hon har inte något gott förhållande till sin vuxne son.
En av Implenias borrar i Varbergstunnelprojektet är namnad efter Ingeborg och i Västerport ska Hertiginnan Ingeborgs torg anläggas. Hur lever hennes minne i Norge?
– Hon är inte så levande i norskt medvetande, säger Tore Skeie. Men å andra sidan är det här en period som de flesta norrmän vet väldigt lite om. Vi har vår storhetstid tidigare, vilket kommer ur sagalitteraturen. En som är mer berömd från den här tiden är hennes mor Eufemia från Rügen som är känd för att ha tagit med sig tysk medeltida litteratur till det norska hovet. Jag skulle säga att Ingeborg är en historisk person som faller mellan stolarna i nationalberättelserna. Hon är inte helt en norsk prinsessa för hon lever i Sverige, och hon är inte riktigt svensk heller för hon finns i det här mellannordiska riket i dagens Västsverige. Men det är ju det som gör henne intressant
FAKTA: Hertiginnan Ingeborg
Ingeborg föddes som norsk prinsessa och blev genom sitt giftermål med hertig Erik hertiginna. Bröllopet med Erik firades i Oslo 1312 och de fick sonen Magnus och dottern Eufemia tillsammans.
1327 gifte hon om sig med Knut Porse, hertig av södra Halland, Samsö och Estland. De fick två söner – Håkan och Knut.
Hertig Knut Porse avled 1330. Parets söner dog båda i pesten 1350. Ingeborg Håkonsdotter överlevde dock digerdöden och dog först 1366. Var hon dog och var hon är begravd vet vi inte.
FAKTA: Hertig Erik
Hertig Erik beskrivs så här av Tore Skeie: "Hertig Erik är ett destruktivt geni. Han är frestande att karikera, men det mest spännande med honom tycker jag är Erikskrönikan. Den är en hyllning till honom och ett exempel på att det europeiska riddaridealet var i full blomning i Skandinavien. Han beskrivs som välklädd, vacker, galant, som någon som kvinnor blir förälskad i. Det är en parodiskt perfekt riddarpersonlighet, men kontrasten mellan det och det han faktiskt gör är helt otrolig. Han är en extremt duktig medeltidspolitiker. Gång på gång på gång hamnar han i konflikt och han vinner nästan varenda konfrontation, genom att förråda och bryta avtal. Men han räddar sig gång på gång genom att ingå nya avtal. Han är en person som behärskar den här tidens politiska system till fullo. De realiteterna är omöjliga att förena med riddaridealen om att skydda de svaga och vara en hövisk herreman. I dag skulle han vara en cynisk börskapitalist."
Tore Skeie, om du hade en biljett till en tidsmaskin som tar dig till den här tiden och de här sammanhangen – till vilken plats och tid skulle du vilja resa?
”Oj! Då tror jag nog att jag hade valt att vara med på julfirandet som Håkon V av Norge bjöd in till i Oslo 1302. Där och då var alla samlade. Det var en väldigt kall vinter. Oslo var en liten stad med några få tusen invånare. Hertig Erik kom ridande från Sverige tillsammans med alla de danska fredlösa som var under den norske kungens beskydd. Så firade de jul allihop, tillsammans med den norska drottningens tyska familj. Det måste ha varit ett fascinerande ögonblick. Alla de som jag skriver om i min bok var samlade där och då i en och samma festsal. Och detta var en tidpunkt då var de fortfarande vänner, innan allt blev så komplicerat.
Det var där som hertig Erik mötte Ingeborg för första gången. I den svenska Erikskrönikan (en viktig källa men inte helt pålitlig då den är en hyllning till hertig Erik) beskrivs det hur hertig Erik ville gifta sig med Ingeborg eftersom hon var den vackraste jungfrun man kunde se. Men han var 20 och hon ett och ett halvt år! Det är en romantisk föreställning som tecknas i krönikan. För hur går det till när en 20 årig man kommer och möter den här lilla söta flickan? Hur gick ett sådant möte till? Höll han henne i famnen? För oss är det chockerande. Men så var det inte på den tiden. Unga flickor bortlovades som barn. Regeln var att flickor fick inte fick gifta sig innan de var tolv. En man / pojke kunde gifta sig när han var 14.”
Ingeborg var elva år när hon vigseln med Erik skedde. Hon hölls dock kvar i Norge till dess hon hade fyllt tolv. Först då skickades hon iväg till Erik, något Tore Skeie tolkar som att man höll henne kvar i Norge tills lagen sa att hon fick åka till sin man.
Läs mer om medeltiden i Halland här.
LÄS MER:Dags för borrning - ny fas för tunnelbygget
LÄS MER:Hovmästarinna förminskas i nya namnförslaget
