Varbergsortens Jakt- och Viltvårdsförening och Warbergs Dynamiska Skyttar står sedan en tid tillbaka utan skjutbana. Men det kan vara på väg att ändras.
I fjol gick man samman och bildade Bösarp Skjutbaneförening, med avsikt att bygga en helt ny skjutbana på nedlagda Bösarps deponi i utkanten av Valinge.
Föreningen lämnade in sin ansökan till kommunen i maj 2021, och i början av september gav miljö- och hälsoförvaltningen grönt ljus.
För Elisabeth Otterdahl, ordförande i Valinge bygdelag, kom beskedet som en blixt från klar himmel.
– Det är sagt att bygdeföreningen ska vara ett bollplank för kommunen, men vi fick höra talas om det här på omvägar. Vi har inte fått någon förvarning alls. Jag vill kalla det både horribelt och oansvarigt.
Reaktionen kan tyckas stark, men ska sättas i relation till de generösa skjuttider som skjutbaneföreningen beviljats: Klockan 09 till 21 måndag till fredag och mellan klockan 09 och 16 på lördagar och söndagar – 349 dagar om året.
Totalt beräknas 95 000 skott avlossas varje år.
”Kan bli en farlig situation”
I ett mejlsvar motiverar miljö- och hälsoskyddsinspektör Hanne Johansson kommunens beslut:
Det är föreningen som själva utformar sin anmälan. Vi gör sedan bedömningen om föreningens anmälan är i enlighet med lagstiftningen vilket vi i detta fall bedömer att den gör [...] Vi utgår från miljöbalken som lagstiftning när vi gör olika bedömningar.
Men Elisabeth Otterdahl anser att andra aspekter borde ha vägts in.
– Vi har haft väldigt mycket inflyttning i Valinge, och det byggs en hel del nytt. Man väljer att bosätta sig på landet för lugnet och stillheten, jag tror inte att någon väntade sig att de skulle bli en skjutbana här.
– Eller vad säger du, Susanne?
Susanne heter Johansson i efternamn, och för två år sedan köpte hon en liten gård i Valinge tillsammans med sin sambo. I hagen en bit bort går parets hästar och betar.
– Det var för att kunna ha hästar som vi flyttade hit, och med en skjutbana i närheten tror jag inte att vi hade nappat. Vi hade tvekat, absolut, säger Susanne, och fortsätter:
– Hästar är flyktdjur, de blir skrämda och stressade av höga knallar och hastiga ljud. Det finns flera ridvägar häromkring, men det är frågan om man kommer våga använda dem när det kan komma skott när som helst. Det kan bli en farlig situation, säger Susanne.
Bullerexperten kritisk
I sin ansökan har skytteföreningen bemött oron från djurägare som bor i närheten.
[...] det finns erfarenhet kring djurens påverkan från skottbuller, som visar att de generellt inte bryr sig. Djur har en god förmåga att anpassa sig efter den omgivning de lever i såsom vid motortrafik och flygplatser.
Johan Isaksson, som bor ett par hundra meter från den tänkta skjutbanan, är av en annan åsikt.
– Skottljud är impulsljud, plötsliga händelser. Det går inte att jämföra med motorbuller, som ökar sakta i styrka och sedan minskar gradvis. Det finns gott om studier som visar att djur och miljö påverkas negativt av buller, och det finns ingen anledning att tro att skottbuller skulle ha en annan effekt.
Enligt den bullerutredning som skytteföreningen låtit genomföra, överskrids inte Naturvårdsverkets riktlinjer – maximalt 65 decibel – för någon av de närliggande fastigheterna. Men det är på håret. Vid en av de berörda fastigheterna är det just 65 decibel som har uppmätts, vid flera andra har över 60 decibel konstaterats.
Johan Isaksson är akustikkonsult till yrket, expert på buller, och han är kritisk till utredningen.
– Sedan första versionen skickades ut, efter att vi grannar gett våra synpunkter, har ansökan reviderats och ändrats väsentligt. För någon fastighet har bullernivån sjunkit med 24 decibel, för någon har den i stället ökat med 23. I snitt har man ändrat med åtta decibel, och man kan undra hur många fler fel som finns och som vi grannar inte har upptäckt.
– Det är obegripligt att ett särintresse tillåts förpesta miljön för hundratals människor.
Föreningen: Vi har följt regelverket
Enligt kommunens bedömning har bullerberäkningen dock genomförts på ett korrekt sätt. Stefan Norberg, kontaktperson för skjutbaneföreningens jaktskyttar, tycker också att man har gjort vad som kan förväntas:
– Skjutbanor väcker alltid irritation, ingen vill ju ha en skjutbana. Men Naturvårdsverket har ett regelverk kring buller kring skjutbanor, och vi har gjort vår utredning utifrån det. Det som har hänt sedan det här gjordes är också att ljuddämpare numer är licensfria, och det har inte tagits hänsyn till, säger Norberg.
Att skjutbaneföreningens verksamhet endast skulle vara ett särintresse vänder han sig också emot. Utöver klubbens egen verksamhet har även polisen och Ringhals bevakning uttryckt intresse för att använda banorna, samtidigt som föreningens medlemmar – enligt Stefan Norberg – också fyller en samhällsnyttig funktion.
– Många jägare har ett skyddsjaktansvar. Om det i ett tätbebyggt område kommer in en älg eller vildsvin så vill man att de ska kunna skjutas på ett säkert sätt, säger han, och tillägger:
– Det skjuttillstånd som miljö och hälsa gett är ju rätt vidlyftigt, men så mycket kommer det inte att skjutas i verkligheten.
”Kommer att driva en till vansinne”
Men att livet för de närboende kommer att förändras i grunden, skulle skjutbanan bli av, råder det enligt Johan Isaksson inga tvivel om. Det har tidigare bedrivits lerduveskytte på deponin, och erfarenheterna från den tiden förskräcker.
– De hade tillstånd att skjuta 75 dagar om året, har jag för mig. Och pratar man med dem som bodde här då så vittnar alla om att det var fruktansvärt. Många här i bygden vet vad det är som väntar. Det kommer att driva en till vansinne.
Han fortsätter:
– Vi har lämnat in yttranden tidigare, men när jag läser igenom skytteföreningens bemötande och kommunens ställningstagande så känner jag att de inte har lyssnat på en enda synpunkt vi har haft – inte överhuvudtaget. Allt som skyttarna vill ha, det har de fått.
Flera fastighetsägare har överklagat kommunens beslut till länsstyrelsen i Halland. Länsstyrelsens bedömning går i sin tur att överklaga till mark- och miljödomstolen.
