35 år sedan mystiska Buasjukan

Var det Ringhals, ett okänt virus eller masspsykos? Fortfarande, 35 år senare, är Buasjukan en stor gåta.

ANNONS

Under åren 1982 och 1983 var Buaskolan belamrad med bruna kryckor och flickor (plus ett fåtal pojkar) med oförklarlig värk i höften. Malin Kjellberg i Bua var en av de första som drabbades.

– Första gången jag fick det var det inte så spritt ännu. Jag fick läggas in på sjukhus och läkarna trodde att det var en höftledsinflammation. Så där fick jag ”ligga i sträck” och sedan skickas hem med kryckor, säger hon.

Efter hand dök det upp fler och fler unga från Bua på sjukhusen – alla med samma problem.

– I min klass var det nog 90 procent av tjejerna som hade det i alla fall. Och två killar tror jag, säger Malin Kjellberg.

ANNONS

Läkarna kliade sina huvuden och försökte lista ut vad alla drabbats av. En höftledsinflammation smittar ju inte, så vad kunde det vara? Teorier om att det kunde bero på det närliggande kärnkraftverket Ringhals, pappersbruket Värö bruk eller något okänt virus florerade bland lokalbefolkningen.

– Alla tog det på allvar, det var mycket prat om det, säger Malin Kjellberg.

Mystiska åkomman

Så småningom fick den mystiska åkomman namnet buasjukan eller väröhöft, och de som kom in till sjukhuset slutade läggas in och skickades direkt hem med kryckor. Såhär i efterhand har även teorin om masshysteri lagts in bland spekulationerna på vad det kunde bero på. Det är även den teorin som Malin Kjellberg tror mest på.

– Jag tvivlar inte på att jag hade ont på riktigt första gången. Men när jag fick det igen ett tag senare är jag inte lika säker på vad det var, säger hon.

Samtidigt är hon övertygad om att de andra drabbade faktiskt också hade ont.

– Det är fascinerande hur hjärnan kan lura en. Det blev ju lite av en identitet när alla hoppade runt på kryckor. Man fick uppmärksamhet och en gemenskap, säger hon.

Christer Allenmark var vid den här tiden biträdande överläkare på ortopeden på sjukhuset i Varberg. Tillsammans med en kollega skulle han ta reda på vad buasjukan egentligen handlade om. I en tidigare intervju med HN har han sagt:

ANNONS

– Någon säker orsak hittade vi aldrig. Vi lade ändå ner rätt mycket resurser på det. Det blev mycket diskussioner om det fanns en psykologisk faktor bakom. Men det var ingen typisk masshysteri, som i regel orsakas av någon form av kollektiv stress och brukar gå över rätt fort, på ett par dagar. Här hade de flesta ont i ett par veckor, och det pågick en fem månader. Dessutom fanns inte de vanliga symptomen som illamående, svimningar, hyperventilation.

Gåtan kvarstår alltså än i dag.

Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten.

Buasjukan

Under åren 1982 och 1983 drabbades många, framför allt unga tjejer, av värk i höften.

Ingen tydlig medicinsk orsak kunde identifieras. Spekulationer om både Ringhals, Värö bruk, virus och masshysteri har förekommit.

Fenomenet spred sig så smånigom till bland annat Veddige, Borås och Mölndal.

ANNONS