24:7 riktar sig i huvudsak till ”vanligt folk, med vanliga löner, som arbetar inom LO-yrken eller offentlig sektor”. Initiativtagare är grafikern Bengt Johansson, 63 och undersköterskan Ingemar Ericsson, 62. Båda kommer från Varberg och de har tröttnat på besparingsivern i kommunen.
– Vi går inte med på några besparingar som drabbar vanliga människor över huvud taget. Det är vi ensamma om. De andra partierna fungerar ungefär likvärdigt, säger Ingemar Ericsson.
Han och Bengt Johansson ser i första hand 24:7 som en folkrörelse. I andra hand ett parti.
– Alla de andra partierna är så fokuserade vid val och att komma med i parlamentet. Är man inte med i parlamentet så är man ingenting. SPI åkte ur kommunfullmäktige, då lades de ner. Miljöpartiet åkte ur, verksamheten upphörde. Folk måste komma med. Blir det ingen rörelse ute i samhället kommer vi aldrig att kunna göra någonting alls. Folkrörelsen är grund för allt och det är därför jag jobbar fackligt, vilket även Bengt gjort tidigare. Men utifrån denna rörelse kan man också ställa upp i val, säger Ingemar Ericsson.
”Behövs mer konflikt”
Bengt Johansson identifierar 24:7 lite med Gula västarna i Frankrike, som började som en proteströrelse.
– Det behövs mer, inte mindre, konflikt i vårt samhälle om vi ska kunna behålla välfärd, trygghet och demokrati. Gula västarna utmanar systemet på riktigt. Nu är jag inte så förtjust i höger-vänster-skalan, men om man utgår från den har Gula västarna i dag ett 27-punktsprogram som är mycket mer framåtsyftande för vanligt folk än vad till exempel hela Vänsterpartiets program är. De ser till intresset för vanliga människor och så skapar de program efter det. De ger sig inte heller.
Stora förändringar
Kommer 24:7 in i kommunfullmäktige lär partiet bli en garant för tråkig stämning i salen. Skulle man dessutom få majoritet så säger man, utan omsvep, att man skulle förändra kommunen i grunden. Ekonomiska ramverk skulle tas bort och de olika nämndernas effektiviseringsmål på en procent skrotas.
– Det är sådant som gör att det politiska inte kan investera det som behövs, säger Bengt Johansson.
– Vi får ibland höra att vissa av våra förslag inte går att genomföra på grund av regler och ramverk. Men då är det kanske ramverken som bör tas bort eller förändras, säger Ingemar Ericsson.
Annorlunda fördelning
24:7 vill göra stora omprioriteringar av resurserna i kommunen. Bland annat vänder man sig mot att kommunen betalar 15 miljoner kronor om året till Varberg Fastighets AB för allmänhetens parkeringsplatser i parkeringshusen.
– Det är ett exempel på hur man slösar bort massor av pengar. Den kostnaden borde ju byggbolagen stå för. Ett annat exempel är den enorma byråkratin inom omsorgen. Administratörerna och tjänstemännen blir bara fler. Dokumentationen blir mer och mer omfattande. Totalt onödig och överflödig. Där hade funnits enorma pengar att spara in, säger Ingemar Ericsson.
Stängningen av dagcentraler är en annan fråga som har upprört i 24:7.
– Någon representant i socialnämnden sa att ”det finns ingenting annat att spara på”. Samtidigt ska man satsa 50 miljoner kronor på att göra Apelviken till en ledande surfdestination. Vi har absolut inget emot surf, det är frisksport och bra på alla sätt, men tryggheten för människor måste alltid komma först. Det finns ju plötsligt 50 miljoner att laborera med. Då kan man ju föra över dem från hamn- och gata till socialnämnden, menar Ingemar Ericsson.
Hur bedömer ni möjligheten att ta de röster som behövs (för att ta sig in i kommunfullmäktige)?
– Vi vill ha majoritet i kommunen. Det kanske vi inte får första gången. Men det är lite losermentalitet att bara säga ”snälla, snälla, rösta på oss, vi kan ta ett mandat”. Det är så klart bättre med ett mandat än inget, men vi behöver en kraftig opinion i den här stan som vänder politiken. Mycket är så klart reglerat av staten som exempelvis bygg- och hyresregler vilket försvårar en social bostadspolitik. Men det är inte så att man inte kan göra någonting alls, avslutar Bengt Johansson.
Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten
