Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/5

Ön i ån som väntar på broinvigning

Det finns platser som gömmer sig i det okända. Ställen där du aldrig har stannat till – trots att du passerat platsen hundratals gånger. Här är historien om den lilla ön i ån.

Det kändes märkligt att få höra om det här stället. På vattnets resa genom Himledalen så finns en liten sänka i landsbygden mellan Rolfstorps kyrka, Mute by och Hovgården. Passerar du österut ser du vattnet forsa nedanför 153:an.

Året var 1861. Det söktes en lärare i bygden där det sydsvenska höglandet möter de klassiska halländska åkrarna. Det ingick en tjänstbostad samt en gris och ko. 22 man nappade på erbjudandet. Valet föll till slut på en 22-årig man. Axel Nordling kom till platsen där en liten kvarn fortfarande var i drift.

Att vara lärare här innebar en ambulerande tjänst. Du åkte runt i bygdens skolor som låg inom rimligt avstånd med det skolmaterial du behövde.

På den tiden gick det att köra till ön med häst och vagn. Kvarnen var i drift ett tag till, men den lade till slut ned. Här fanns redan flera kvarnar längre upp i Stenån. De mindre försvann med åren.

Hur länge bodde d e t folk här ute då?

– De sista flyttade nog i slutet av 1920-talet, berättar Gert Gustafsson, ordförande i Rolfstorps Hembygdsförening.

Norlings ö finns fortfarande kvar i medvetandet. Nu behövde du snart inte längre passera den skrangliga bron. Att bygga broar tar evigheter och kräver planering. Gert slog ett samtal och löste saken på fritiden. Kommunen ersatte för materialet. Bygdens folk berikar våra kulturminnen.

Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten

Fler nyheter om Varberg hittar du här

De senaste lokala bostadsköpen hittar du här