Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Smekmånaden är över för Etiopiens premiärminister och fredspristagaren Abiy Ahmed. Arkivbild. Bild: Francisco Seco/AP/TT

Långt från frid i fredspristagarens Etiopien

Han hyllades som Guds son i ett febrigt Etiopien som drömde om förändring. Men motsättningarna har ökat och lovorden tystnat kring fredspristagaren Abiy Ahmed.
– Smekmånaden är över, konstaterar en expert inför Nobelprisutdelningen nästa vecka.

Med löften om en ljusare framtid trollband den då 42-årige Abiy Ahmed sina anhängare, när han – som den yngste ledaren i Afrika – tillträdde som premiärminister i april förra året. Snabbt inleddes ett omfattande reformarbete för att styra det auktoritära Etiopien i mer demokratisk riktning.

Politiska fångar frigavs, medier blev friare och kvinnor placerades på höga poster. Som kronan på verket normaliserade Abiy relationerna med Eritrea efter över 20 år av konflikt, en stor anledning till norska Nobelkommitténs beslut att utse honom till årets fredspristagare.

Och till en början möttes den karismatiske ledaren av optimism och många liknande honom vid en frälsare. Den febriga stämning som utbröt har kallats "Abiymani" och premiärministerns ansikte syntes på allt från klistermärken till affischer och tröjor.

Fredsprocess på paus

Men sedan dess har festen kommit av sig – fredspriset till trots.

– Fredsprocessen med Eritrea har stannat av. Vad vi vet finns inga initiativ för att institutionalisera freden, utan den har snarare tagit några steg tillbaka, säger Etiopienexperten Kjetil Tronvoll.

När pristagaren tillkännagavs i oktober kom kritiska frågor kring huruvida Abiy verkligen hunnit göra tillräckligt för att stärka demokratin i Etiopien. Nobelkommittén medgav att det var diskutabelt, men ansåg ändå att tillräckligt många steg tagits i rätt riktning.

Tronvoll håller med om att Abiy genomförde många positiva förändringar inom nomineringsperioden för priset.

– Han förändrade mycket till det bättre under sina första månader vid makten och sett till det är priset legitimt. Det finns ett antal andra pristagare som har åstadkommit mycket mindre än han.

Stor splittring

Men den avstannade fredsprocessen är inte Abiys största huvudvärk, utan snarare splittringen inom regeringspartiet och de ökade spänningarna och våldsutbrotten. Reformerna har inte välkomnats bland alla i de över 80 etniska grupper som finns i landet. Såväl gamla som nya konflikter har seglat upp till ytan sedan olika aktörer försökt att positionera sig.

I höstas, bara någon vecka efter det att fredspristagaren offentliggjorts, skakades Addis Abeba och delstaten Oromia av dödliga protester mot premiärministern. Abiy tillhör folkgruppen oromo och det var regionens unga proteströrelse som hjälpte honom till makten med hopp om ökat politiskt inflytande. Men som premiärminister har Abiy i stället lyft fram vikten av enighet, ett budskap som inte gått hem på hans politiska hemmaplan.

– De allra flesta politiska aktörer i Etiopien vill skydda det etniskt federala systemet. Men plötsligt började Abiy prata om att förändra det, vilket innebär att han har förlorat stöd och grävt sin egen politiska grav, säger Tronvoll.

– Abiy spelar ett högt spel, som skapar instabilitet. Etiopien har inte upplevt etniskt våld på den här nivån sedan 1991.

Inga intervjuer

Kanske kommer EU-kommissionens nya ordförande Ursula von der Leyen att ta upp den försämrade situationen under sitt pågående besök i landet. Men den som hade hoppats på att få några svar i samband med fredsprisceremonin i Oslo den 10 december kommer att bli besviken.

Den traditionsenliga presskonferensen med fredspristagaren har strukits ur programmet och Abiy ska också ha sagt nej till tv-intervjuer med NRK, BBC och al-Jazira.

– Vi ser tendenser till att Abiy håller på att bli allt mer auktoritär. Journalister och aktivister har gripits och han vill hellre hålla monologer än ställa upp på intervjuer och debatter, säger Tronvoll.

– Generellt är etiopierna stolta över att en av deras egna har fått fredspriset. Men många frågar sig också varför, eftersom de aldrig har känt sig så osäkra som nu.

Sofia Eriksson/TT

Anhängare till oppositionsledaren Jawar Mohammed, som i intervjuer har sagt att Abiy Ahmeds styre börjar bli allt mer auktoritärt. Arkivbild. Bild: Mulugeta Ayene/AP/TT
När Abiy Ahmed kom till makten hyllades han som en frälsare och många etiopier kände hopp om framtiden. Nu har jublet kommit av sig. Arkivbild. Bild: Mulugeta Ayene/AP/TT
Eritreas president Isaias Afwerki tillsammans med Etiopiens premiärminister Abiy Ahmed. Fredsavtalet mellan länderna hyllades som en stor framgång – men nu har processen gått i stå. Arkivbild. Bild: Mulugeta Ayene/AP/TT

Etiopien är en federal republik som består av nio etniskt definierade delstater samt storstadsområdena Addis Abeba och Dire Dawa. På pappret har delstaterna stort självbestämmande men i realiteten har den regerande partialliansen EPRDF ett starkt grepp om makten.

EPRDF har varit den dominerande politiska kraften sedan militärregimens fall 1991.

Fram till hösten 2019 var EPRDF en allians med fyra huvudgrupperingar. Men i november gick tre av huvudgrupperingarna samman i ett enda politiskt parti, kallat Välståndspartiet.

Abiy Ahmed, ledare för oromofolkets parti inom EPRDF, utsågs till premiärminister i april 2018. Det var första gången under partiets nära 30 år långa styre som någon från oromofolket kunde beträda premiärministerposten. Det väckte hopp inom folkgruppen om en mer inkluderande politik från regeringens sida.

Källa: Landguiden/UI