Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HN
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
På bron över älven Flurry på gränsen mellan Irland och Nordirland kan man stå med ett ben i EU och ett utanför. Bild: Wiktor Nummelin/TT
På bron över älven Flurry på gränsen mellan Irland och Nordirland kan man stå med ett ben i EU och ett utanför. Bild: Wiktor Nummelin/TT

Här är gränsen som inte syns

Gränsen går med avsikt knappt att se.
Ändå känns den allt mer sedan brexit nu dragit EU:s yttre gräns genom kullarna och åkrarna i södra Ulster.
Osäkerheten är påtaglig.

Det går snabbt att lämna EU där den lilla ån Flurry rinner under landsvägen mellan Jonesborough och Carrickarnon.

Och det går lika snabbt att hoppa tillbaka igen.

Just här går sedan den sista januari EU:s yttre gräns. Ena foten kan befinna sig i det just avhoppade Storbritannien medan den andra står i EU-landet Irland – utan att någonting hindrar.

Den osynliga gränsen är en följd av Långfredagsavtalet 1998, som efter nästan 30 år av död och explosioner faktiskt skapat grogrund för fred i Nordirlands långa konflikt mellan unionister och republikaner.

Mord och bakhåll

Annat var det förr.

Då var hela gränsområdet tätt bevakat av polis och brittiska arméenheter som spanade efter vapen och militanta irländska nationalister.

I Jonesborough, bara några stenkast upp längs vägen, sköts två nordirländska poliser ihjäl så sent som 1989 i ett bakhåll från Provisoriska IRA. Hela området är fullt av monument och minnestavlor över de döda.

Nu oroas gränsborna för att brexit ska få kontroller och tillståndskrav att återuppstå.

– Det skulle vara en mardröm. Jag korsar gränsen varje dag för att åka och träna, säger Andrew McGahon, som bor i irländska Dundalk, men sköter sitt kampsportande i nordirländska Newry, två mil bort.

– Det skulle bokstavligen kunna leda till inbördeskrig, varnar kompisen Andrew Hendy.

Ny generation

Brexitoron kommer extra olägligt, med tanke på tecken som annars tyder på att de tidigare så skarpa skiljelinjerna mellan britter och irländare, protestanter och katoliker, unionister och republikaner till sist håller på att suddas ut.

– Trots allt måste vi konstatera att vi har kommit långt. Vår generation är mycket mer inkluderande, konstaterar 30-åriga Alana Fisher i Belfast.

Hon arbetar för en organisation som hjälper offer och anhöriga för Nordirlands orosår – The Troubles – och stärker sig av resultaten från en ny undersökning bland unga i Shankill, ett av de områden i Belfast som drabbades värst under orosåren.

– De oroar sig för psykiska problem, uttråkning, mobbning på sociala medier – precis som de flesta andra ungdomar. Bara tre procent sade sig vara oroliga för paramilitära grupper, säger Fisher.

Optimistisk Farage

Brexit behöver inte automatiskt innebära problem och nya oroligheter. Eftersom Irland inte ingår i Schengensamarbetet behövs inga passkontroller längs nordirländska gränsen. De ekonomiska lösningar som tagits fram gör samtidigt att man skulle kunna sköta alla godskontroller i hamnar och på flygfält.

Ärkebrexitören Nigel Farage är optimist och pekar på att samarbetet över gränsen fungerat genom åren trots att länderna har olika valutor.

– Då kan vi säkert klara oss även om vi måste ha olika tullsatser, sade Farage på en presskonferens i Bryssel dagarna före EU-utträdet.

Vill lära av EU

Nordirlands nya justitieminister hoppas i sin tur kunna använda erfarenheten från EU när det nu gäller att hantera den nya situationen.

– Vi måste ändra vårt sätt att bedriva politik för att det ska fungera. Brittisk politik bygger på konfrontationer och motsatser. Det är så som besluten fattas. I EU är det tvärtom, säger Naomi Long till TT.

Hon vill ta lärdom av EU-parlamentet, där hon satt ända fram till Storbritanniens utträde.

– Det handlar om samarbete och förhandlingar och kompromisser. Folk förhandlar i månader för att hitta resolutioner som man kan enas om. Och det är exakt vad vi behöver i Nordirland för att kunna överbrygga splittringen mellan oss, säger Long.

Wiktor Nummelin/TT

Alana Fisher arbetar för en organisation i Belfast som arbetar med att hjälpa offer och anhöriga efter Nordirlands orosår. Bild: Wiktor Nummelin/TT
Alana Fisher arbetar för en organisation i Belfast som arbetar med att hjälpa offer och anhöriga efter Nordirlands orosår. Bild: Wiktor Nummelin/TT
Den lilla älven Flurry utgör sedan den 31 januari EU:s yttre gräns. Vänstra sidan är Nordirland. Högra sidan tillhör Irland. Bild: Wiktor Nummelin/TT
Den lilla älven Flurry utgör sedan den 31 januari EU:s yttre gräns. Vänstra sidan är Nordirland. Högra sidan tillhör Irland. Bild: Wiktor Nummelin/TT
Landsvägen skär över den omärkta gränsen mellan Nordirland och Irland kring byarna Jonesborough och Carrickarnon. Bild: Wiktor Nummelin/TT
Landsvägen skär över den omärkta gränsen mellan Nordirland och Irland kring byarna Jonesborough och Carrickarnon. Bild: Wiktor Nummelin/TT
Den gamla kyrkan i Jonesborough ligger i Nordirland. Men kyrkogården på baksidan tillhör Irland. Bild: Wiktor Nummelin/TT
Den gamla kyrkan i Jonesborough ligger i Nordirland. Men kyrkogården på baksidan tillhör Irland. Bild: Wiktor Nummelin/TT
Nordirlands nya justitieminister, Naomi Long, vill använda sin erfarenhet från att ha jobbat som ledamot i EU-parlamentet. Bild: Wiktor Nummelin/TT
Nordirlands nya justitieminister, Naomi Long, vill använda sin erfarenhet från att ha jobbat som ledamot i EU-parlamentet. Bild: Wiktor Nummelin/TT

Storbritannien lämnade EU den 31 januari 2020, sedan 52 procent av de röstande i en folkomröstning 2016 sagt sig vilja lämna. Under en övergångsperiod fram till åtminstone den 31 december 2020 märks dock utträdet inte särskilt mycket, mer än att brittiska ministrar och tjänstemän inte längre deltar i regelbundna EU-möten i Bryssel och att landets EU-parlamentsledamöter åkt hem.

Under 2020 ska EU och Storbritannien förhandla om framtida handelsavtal och andra samarbeten, i hopp om att få uppgörelser till stånd i god tid före årsskiftet. Om mer tid behövs krävs beslut om en förlängd övergångsperiod senast den 1 juli 2020.

Om förhandlingarna havererar eller drar ut på tiden finns redan en lösning för Nordirlands del, för att undvika problem vid landgränsen mot Irland. Varor som kommer till Nordirland ska kontrolleras och tullas vid införseln, även från övriga delar av Storbritannien, om det anses finnas risk för att varan ska vidare till EU. Den nordirländska lösningen fortsätter sedan så länge som det lokala parlamentet säger ja, i regelbundna omröstningar vart fjärde år.

Irland består historiskt av fyra provinser: Munster, Connacht, Leinster och Ulster. När merparten av ön blev självständig från Storbritannien 1922 kom de sex mest protestantiskt dominerade av Ulsters totalt nio grevskap att kvarstå under brittiskt styre, med namnet Nordirland.

Gränsen mellan Irland och Nordirland är totalt 500 kilometer lång, med 208 officiella gränsövergångar. I praktiken är dock övergångarna fler än 300, med alla småvägar inräknade. Mestadels finns inga som helst fysiska tecken på var gränsen går.

Nordirland har totalt cirka 1,8 miljoner invånare på en yta ungefär lika stor som Hälsingland. Invånarna har rätt att välja om de vill vara brittiska eller irländska medborgare eller både och.