Ulla i älgskogen

ANNONS
|

Vi var på 80-årskalas. Men det påminde mer om en högmässa. Samtalet kring bordet flöt trögt. Kollektiv tunghäfta.

Bara slammer med knivar och porslin bröt den totala tystnaden.

I sådana lägen blir hustrun stressad. Då känner jag vibbarna från sidan och behöver inte se på henne för att läsa av vad hon tänker.

Då gäller det att skärpa till sig. Det fick bli ett säkert kort:

- Glest med mördarsniglar i år, sa jag och fick ett mummel till svar.

En annan födelsedagsfirare:

- Sommaren får vi vara nöjda med, sa han.

ANNONS

- Ja, sa hans närmaste bordsgranne.

Sen var det inte mer med det.

Då grep Ulla plötsligt in:

- Det påminner mig om när CG och jag åkte från Stockholm och jag varnade honom för att det kunde dyka upp en älg.

Herregud. Påminner? Det har ju varit knäpp tyst. Och älghistorien som slutade i Idala...? Visserligen är den osannolikt bra. Men här och nu? Helt malplacerad. Nu får hon ge sig. Nog dags för ett snabbt avsked efter den storyn, for genom mitt huvud.

Vi satt ett stenkast från Skagerraks glittrande böljor. Ingen hade knystat något om skogens konung. Fram till dess var det troligen bara Ulla som tänkte på älg.

I vanlig ordning sabbade hon poängen redan i tredje meningen. För säkerhets skull två gånger.

Ett inhopp med älgkliv. Apropå absolut ingenting.

Hon är makalös, tänkte jag.

Helt otroligt att börja babbla osammanhängande om en älg.

Ingen som helst koppling till sammanhanget.

En pinsam tystnad skulle lägra sig i rummet, det var jag säker på.

Diskret kollade jag de andra, en efter en, för att kolla om de, mitt i tårtätandet, också var förbryllade över en historia om en älg.

ANNONS

Jag såg inga höjda ögonbryn eller tomma blickar.

Tvärtom. Ögonen började glittra och leendena sprida sig.

ALLA hade en älghistoria som de ville dela med sig av.

Den ene hann knappt sluta berätta förrän den andre fortsatte, utan att skrattsalvorna från den förra historien hunnit lägga sig.

Efter 30 älghistorier utan avbrott hade vi fått vår kvot fylld. Då hade jag ändå bidragit med 75-åringarna från Nösslinge som sköt varsin älg på kökstrappan när de andra i jaktlaget var i skogen. Dags att fara hemåt. Det behövdes egentligen inte sägas.

- Ulla, nästa gång det blir tyst så tar du den om älgen.

ANNONS