Tillbaka ensam på scen

När Krister intervjuades av HN inför sin 50-årsdag i december förra året höll han på att bearbeta monologen "Bäst före?!", men visste inte vem som skulle framföra den.

- Men det blir inte jag själv i alla fall. Jag har lämnat scenen och saknar den inte, sa han då.

Fast det blev han själv och nu ser han fram emot sin comeback:

- Ja, det känns väldigt skojigt, men efter jul ska jag vara regissör igen.

Tanken var att en annan medelålders skådespelare skulle framföra pjäsen, men han som var påtänkt blev sjuk och produktionsbolaget 2Entertain hittade ingen lämplig ersättare.

- Det hade gått för långt för att lägga ner projektet och eftersom jag hade skrivit texten var det naturligast att jag skulle fram-föra den, säger Krister, som har bearbetat Rickard Fuchs bok "Du ser inte så gammal ut! - Visst är det roligt att åren går".

- Jag och Rickard är väldigt olika som människor, för han är ju före detta läkare, har en kanonvåning på Östermalm och umgås med "fint" folk. Det enda vi har gemensamt är humorn, bland annat hur vi överdriver liknelser och vänder på orden.

Krister berättar att idéerna började strömma direkt han läste Rickards Fuchs bok, men att det har krävts anpassning och egna tillägg för att kunna framföra texten på scen. När det blev klart att han själv skulle stå på scen gjordes ytterligar en bearbetning, samtidigt som han funderade på vilken roll han skulle ikläda sig.

- Det blir "Stefan & Krister"-Krister, den vanliga scenpersonligheten, för han är bäst på punchli-nes. Men han är inte jag, han är tvärtemot. Han handlar innan han tänker, är stöddig mot sin hustru och kan vara oärlig och blåljuga rakt ut.

"Bäst före?!" bygger på igenkänningshumor om åldrande, både det fysiska och psykiska, och innehåller en del självupplevda historier. Jämfört med 2Entertains två tidigare monologkomedier på Lisebergsteatern ligger "Bäst före?!" stilmässigt närmare Brasse Brännströms standup-liknande "Grottbjörnen" än enmanspjäsen "Hur tänker hon?" med Johan Rheborg.

Krister känner ingen press eller nervositet över att det redan har satts in extraföreställningar, i Göteborg och tre i Falkenberg.

- Nej, snarare ett lugn av att det var rätt beslut med mig på scen. Jag hade blivit mycket mer stirrig om det inte hade sålts biljetter.

Krister Classon är nog en av Sveriges mest kända hallänningar och det är lite kul eftersom han ursprungligen är västgöte. Han hade faktiskt hunnit bli 28 år innan han bosatte sig i Halland och därför stämmer vi träff i hans barndomshem i byn Stäpelsbo, nordost om Fegen, men sex kilometer in i Kalvs socken, Svenljunga kommun och Västra Götalands län. Vi hittar honom i ladan och mer exakt i musikstudion, där han gör radioreklam och ljudeffekter till sina föreställningar och där sönerna Lars och Jens nyligen har spelat in en rock?n?roll-platta med Five Man Band. 22-årige Lars är för övrigt med och regisserar sin pappa i "Bäst före?!".

- Jag hade gjort en regimall, men Lars har ändrat mycket och jag litar fullkomligt på honom.

En del av det vi pratar om har det skrivits om tidigare, som att Krister på bröllopsnatten 1985 somnade i samma soffa som radarpartnern Stefan Gerhardsson istället för hos nyblivna hustrun Annika, att hans farfar började stava efternamnet Claesson, fast familjen hette Classon enligt folkbokföringen, att han haltar efter att ha opererat vänsterknäet fem gånger på grund av en 23 år gammal fotbollsskada och att han som liten hamnade i tidningen för att han hade så långt till skolan, nästan fem mil.

Andra uppgifter är helt nya. När vi går ned i källaren för att spana in Krister Classons pojkrum ser vi till exempel en affisch med ett coverband som han spelade med för snart 30 år sedan.

- Han där är den så kallade Kungsbackapedofilen, säger Krister och pekar på bilden.

- Vi märkte förstås ingenting då, för vi var själva unga och alla gillade jämn-åriga tjejer. Men jag och han blev aldrig bra kompisar. Vi var faktiskt oense om det mesta.

Tillbaka vid köksbordet tar vi en kopp kaffe, samtidigt som Kristers mamma Britta bjuder på hembakta kakor och bullar. Krister berättar om repetitionerna på Lisebergs-teatern, att han testar olika sätt att lära sig manuset och att han har fått skriva 100 autografer på drygt en vecka - trots att han inte har synts lika mycket i tv de senaste åren.

Krister Classon är en arbetsmyra, som växte upp utan syskon, alltid har varit rastlös och haft lätt för att jobba själv utan att känna sig ensam.

- Jag har gått ner till heltidsjobb kan man säga och det är först nu de senaste 7 - 8 åren som jag har lärt mig att lita på att andra kan göra saker lika bra som jag, och att jag inte behöver dubbelkolla.

Samtidigt märks det att han har nära inte bara till skrattet, utan till andra känslor. Ett stråk av ilska kommer fram när Krister talar om kampen för flyktingen Kallel Hassan Maulud, som kom till Fegen från Irak, men avvisades till Italien, eftersom han flydde dit först.

- Migrations- verket retade upp mig så jävligt på vissa möten att jag bestämde mig för att försöka få det nedlagt. De sa att Kallels enda chans att söka asyl i Sverige var att åka hem till Irak och hoppas på att det händer honom något. Hur tänker man då?

Partipolitik är däremot inte något av Krister Classons stora intressen.

- Nu kan vi ju inte ens lita på socialdemokraterna. Det hade varit bättre att ta fram 5000 ungdomar som vill skapa ett bra samhälle och så låta dem ta makten, säger Krister, som bara har röstat i riksdagsvalet en enda gång.

- Jag röstade första gången som jag fick och då röstade jag som min far. Sedan sa min farbror att jag borde ha röstat på ett annat parti och då kände jag att hur jag än gör blir någon arg. Jag är inte tillräckligt insatt i partierna och dessutom skiljer det inte så mycket mellan dem.

Hans pappa Mårten var en suverän historieberättare och Krister minns att han låg under köksbordet och njöt av att lyssna på honom och gubbarna som var och hälsade på. En talang som verkar ha gått i arv. Pappans bortgång för ett år sedan väcker sorgsnare känslor.

- Jag var och jobbade i Stockholm med "Stulen kärlek" och hörde att de hade kört honom till sjukhus. När jag ringde klockan sex tänkte han inte på sig själv utan und-rade hur det gick för mig. Kvart i sju dog han och det går aldrig att förbereda sig på.

Nu är det dags för premiär på "Bäst före?!" och en ny intensiv period för Krister Classon. Men lite avkoppling ska han försöka hinna med.

- Jag brukar åka ut på sjön Fegen, för jag känner ett sådant lugn därute. En del mornar har vi tagit frukosten i en liten korg och stuckit ut. Mitt på sjön stänger vi av motor och sitter och äter. Det får man ny kraft av.

TEXT

Martin Erlandsson

martin.erlandsson@hn.se