Att barn begår brott är inte ovanligt. De flesta är mindre förseelser som inte leder till någon särskild åtgärd, kanske inte ens uppdagas. Men det förekommer också att barn begår allvarliga brott, rån och överfall, övergrepp och andra våldsdåd. Eftersom barn inte är straffmyndiga innan de fyllt femton år kan de inte straffas eller dömas till någon påföljd och polisen utreder heller inte alltid brott där barn är inblandade, även om det kan ske på socialnämndens begäran. Det är socialnämnden som ansvarar för samhällets ingripande när barn under femton år är inblandade i brott och ska se till att barnet får det omhändertagande, stöd och behandling som krävs.
Regeringens utredare Nils Rekke föreslår nu att allvarliga brott som kan ge minst ett års fängelse och där misstänkta är under femton år alltid ska utredas av polis. I den delen innebär förslaget en begränsad skärpning av nuvarande regler. För misstänkta unga är det givetvis av vikt att misstankar utreds, både för att klargöra skuldfrågan men också för att rentvå den som inte är skyldig. Också för brottsoffer är det av vikt att det som hänt utreds.
Förslagen innebär ingen ändring vad gäller straffmyndighet eller påföljder och utredaren markerar att förslagen också i fortsättningen främst syftar till att utredning ska leda till att klarlägga behovet av sociala insatser. Det är en viktig markering när debatten om barn och brott i hög grad förskjutits från de tidigt förebyggande insatserna till krav på hårdare tag.
På det sättet kan också kravet på drogtest betraktas. Å ena sidan är det en djupt känslig sak att drogtesta barn. Å andra sidan är det inte rimligt att barn utan upptäckt och hjälp ska utveckla drogmissbruk. Desto viktigare att insatserna sker med eftertanke och omdöme när regeringen nu kommer att lagfästa drogtester.
Att tidigt uppmärksamma och stödja barn i riskzonen för missbruk och brottslighet är givetvis av yttersta vikt. Barnbrottsutredningens förslag handlar om vad som ska ske när skadan redan är skedd.
De viktiga insatserna måste ske långt tidigare.
Det handlar om att stödja föräldrar i deras roll redan från barnets start i livet med tillräckliga resurser i barnavårds- och familjecentraler.
Det handlar om tillräckligt med personal i förskola och skola, att rusta skolan inte bara som kunskapsförmedlare utan också i rollen att se och stödja barnen i deras utveckling, vilket kräver fler närvarande vuxna i skolmiljön.
Det handlar om att garantera en god skolhälsovård med närvarande kuratorer och psykologer, en verksamhet som i dag är starkt eftersatt.
Det handlar om bra och drogfria fritidsmiljöer och vuxna som klarar att vara bra förebilder.
I Varberg har det i åratal pågått en debatt om behovet av närvarande vuxna i ungas utemiljöer under kvällar och nätter. Av skäl som förefaller mer prestigebundna än politiskt genomtänkta biter sig den borgerliga majoriteten fast i uppfattningen att det inte behövs fältassistenter eftersom det är föräldrars ansvar att hålla reda på vad tonåringarna sysslar med och därför att andra insatser prioriteras för barn i riskzonen.
Det är lätt sagt att barns utveckling och fostran i första hand är föräldrarnas ansvar men det får aldrig glömmas att inte alla vuxna klarar sin föräldraroll. Det är barnen till de minst rustade föräldrarna som bäst behöver starka och stödjande nätverk. Det betyder att det är de barn som bäst behöver omgivningens stöd som blir mest svikna när samhällets resurser inte räcker till eller inte erbjuds. När det gått så långt att det krävs brottsutredning har redan mycket tid och möjligheter gått förlorade. Det är de tidiga och de förebyggande insatserna som är de viktigaste.
