Klockan är strax efter fyra på onsdagseftermiddagen. Trots att Folkhälsomyndighetens dagliga pressträff är slut sedan länge står statsepidemiolog Anders Tegnell fortfarande kvar utanför lokalen och betar av de sista intervjuerna.
150 meter därifrån, från ett kontor högt upp i huset Biomedicum på Karolinska institutets område, har Marica Hamsten utsikt över Sveriges mest medieexponerade gräsplätt de senaste månaderna. Men hon har aldrig reflekterat närmre över vilka alla de människor är som återkommande befinner sig på platsen.
– Jag har alltid tänkt att det är massa kameror där, men jag har aldrig varit där så det visste jag inte, säger hon när tidningen kommer på besök till hennes arbetsplats SciLifeLab.
Hennes uppmärksamhet är istället, förståeligt nog, riktad in i verksamheten. Där pågår nämligen en annan viktig del av den svenska coronastrategin. På drygt en månad har de ställt om helt – från att bedriva bakterieforskning till att bli ett av Sveriges största laboratorier för analys av covid-19-prover.
– Vi fick frågan om vi kan hjälpa till. Och det kunde vi. Vi började med att göra Karolinska sjukhusets prover, säger Marica Hamsten som är projektkoordinator för SARS-CoV-2-diagnostik på Karolinska institutet.
Sedan dess har allting skalats upp rejält. I dag analyserar de mellan 1 500 och 2 500 prover per dag.
– Om vi skulle ha fullt med personal och perfekta provrör skulle vi klara mellan 3 000 och 5 000 om dagen. Just nu kommer de bara från Stockholm och Västra Götalandsregionen, men vi har andra regioner på gång, säger hon.
Hallengren missnöjd med regionerna
Det var i början av april som regeringen började trycka på för att kraftigt utöka testkapaciteten i regionerna. Men trots att det nu finns möjlighet att analysera 100 000 tester per vecka på olika laboratorier lyckades regionerna bara skicka in knappt 30 000 tester förra veckan. Något som socialminister Lena Hallengren (S) har uttryckt missnöje med.
– Några regioner har kommit längre än andra men jag vill understryka: regionerna måste öka takten i testningen, sade hon på en pressträff i början av maj.
Syftet med testningen är bland annat att få tillbaka fler sjukskrivna i arbete. Framförallt personal från vård och omsorg som nu håller sig hemma då de inte vet om symtomen är en vanlig rinnsnuva eller allergi – som de vanligtvis inte hade låtit hindra dem från att gå till jobbet – eller covid-19.
Men det krävs mycket förberedelser för att kunna masstesta på bred front. På kort tid ska flera regioner växla upp verksamheten med flera hundra procent. Det säger Emma Spak, chef för Sveriges kommuner och regioners (SKR) hälso- och sjukvårdssektion:
– Regionerna har jobbat mycket med att få ordning på logistiken, att säkerställa att man faktiskt kan möta och testa så här många, säger hon och berättar att det också handlar om att ha tillgängliga läkare som kan ta emot provsvaren.
– Blir det ett positivt svar är det här en samhällsfarlig sjukdom som måste anmälas. Det är ett stort maskineri bakom.
Även Karin Tegmark-Wisell, avdelningschef på Folkhälsomyndigheten, påpekar att journalföringen kan vara en av flera flaskhalsar i processen.
– Alla länder har inte det. Men i Sverige tycker vi att det är viktigt att det sker kvalitetssäkert, så att det test man utför verkligen ger en återkoppling på om man har en stor sannolikhet eller inte att ha sjukdomen. Sen ska det också ske en anmälan enligt smittskyddslagen så att man kan hålla koll på de som är testade.
"Jobbar på för högtryck"
För att få upp takten i testningen har regeringen tillsatt en särskild testkoordinator. Harriet Wallberg, professor i fysiologi och tidigare rektor på Karolinska institutet, har nu satt igång dialogen med Sveriges regioner.
– Mitt fokus är att öka testningen där det behövs, ta reda på hur långt man har kommit och vad som är flaskhalsarna i varje region, säger hon.
Även hon pekar på logistiken som det stora hindret. Rätt information måste ut, prover distribueras över landet och svaren omhändertas på ett korrekt sätt.
– Det handlar inte bara om personal på sjukhus som ska kunna testas. Det handlar om öppenvård, vårdcentraler och hela äldreomsorgen i kommunala verksamheter. Vi måste nå ut till de platserna. Det är den logistiken som vi nu jobbar på för högtryck.
Hon lyfter Västra Götalandsregionen som ett positivt exempel, där arbetet nu har dragit igång på bred front med egentestning, där personalen tar proverna i sina egna hem. Något som kan användas som en förebild för andra delar av Sverige.
– De har kommit väldigt långt och har hittat ett effektivt sätt att sköta testningen på. Det som är så bra med egentestning är att man sparar väldigt mycket på skyddsutrustning och vårdpersonal. Alla regioner kommer inte kunna göra precis som dem, man måste naturligtvis rigga systemen så att det är anpassat till strukturerna i den egna regionen.
När regionerna skulle kunna nå upp till 100 000 tester i veckan kan hon inte svara på.
– Vi jobbar så snabbt vi kan för att täcka det behov som finns. Det handlar om att hitta smittan så fort som möjligt – vi vet att det räddar liv. Ju tidigare vi upptäcker någon som har viruset, desto bättre är utgångsläget. Det är också viktigt att hålla samhället igång och få människor att kunna gå tillbaka och jobba.
Små detaljer spelar stor roll
Att testerna, trots socialministerns kritik, redan har ökat kraftigt märks i SciLifeLabs lokaler där stora kartonger med provmateriel står högt och lågt. Men det finns en ordning i kaoset, vilket är viktigt för att kunna hålla ett fortsatt högt tempo.
Vid den första stationen sitter de två volontärerna Noor Hussein och Aliia Ansari och packar provkit som sedan ska skickas ut till regionerna. Det är första dagen som de är på plats. Vanligtvis jobbar de på ett laboratorium respektive studerar för till civilingenjör inom bioteknik. Det var självklart för dem att ställa upp under coronakrisen, berättar de.
– Det behövdes personal för att hjälpa till. Det är därför vi är här, säger Noor Hussein.
Att de gör sin del på ett noggrant sätt har stor betydelse längre fram i kedjan. Den kod som de klistrar på proverna ska scannas in av vårdpersonalen som provtar sig i hemmet. Sedan skickas provet tillbaka till laboratoriet och matas in i olika maskiner tillsammans med hundratals andra. Då är det viktigt att etiketterna sitter så rakt som möjligt, berättar Marica Hamsten.
– När det lyser rött är det för att etiketten är lite snett klistrad. Då måste vi ta upp det röret och blippa det manuellt. Det vill vi helst inte göra. Det tar sjukt lång tid. Ska vi analysera flera tusen prover per dag är varje sekund viktig. The devil is in the details.
Efter flera steg där viruset både inaktiveras och renas med hjälp av olika kemikalier och uppvärmning kan personalen komma åt virusets genetiska material, RNA, som sedan analyseras. Via en av flera stora och dyra maskiner på laboratoriet kan man sedan utläsa om provet är positivt eller negativt för covid-19.
– Ju högre kurva, desto mer virus har du. Det som kommer upp här är subjekt som har testat positivt. De andra som man ser här är negativa. De har inte corona, säger Maike Seifert som är metodutvecklare när hon pekar på datorskärmen.
Kurvorna brukar visa att omkring tio procent av de provtagna har en aktiv infektion.
"En ganska intensiv upplevelse"
Ur ett rent professionellt perspektiv är arbetet inte särskilt spännande, berättar Maike Seifert. Analyserna skiljer sig inte från de vanliga arbetsuppgifterna. Men det finns andra värdefulla erfarenheter att dra från de nya arbetsuppgifterna.
– Jag tycker det är spännande att se hur många som går ihop för en gemensam anledning och försöker hjälpa till. Vi har träffat ganska många människor som vi inte skulle ha träffat annars som har hjälpt till med sin tid och kunskap.
– Vi har fått mycket förbrukningsmaterial i början, både från kollegor inom och utanför huset. Försäljare som har hjälpt oss hitta saker som vi har behövt för att komma igång ganska snabbt. Det är spännande. Vi har fått mycket gjort under de senaste fyra-fem veckorna.
Vissa av de nya kollegorna, bland annat ett gäng utvecklare i Uppsala, har de kommit nära.
– Nu är de våra kompisar fast vi aldrig har träffat dem. Vi spenderar hela dagar med deras familjer, fruar och barn. Alla sitter på Zoom och det integreras i ens liv. Alla barn är tillsammans och leker när vi försöker skapa ett nytt dataflöde. Det är en ganska intensiv upplevelse, säger Maike Seifert.
Hur länge kommer ni att orka – det här kan ju pågå ganska länge?
– Så länge som det behövs, säger Marica Hamsten.
– Ja, jag känner mig inte utmattad än, säger Maike Seifert.
Fakta: SciLifeLab
SciLifeLab är ett vetenskapligt center för forskning inom områdena hälso och miljö.
Centret drivs av fyra svenska universitet – Karolinska institutet, Kungliga tekniska högskolan, Stockholms universitet och Uppsala universitet.
Sedan en dryg månad tillbaka arbetar de nästan uteslutande med analyser av covid-19-prover. Bland annat från Västra Götalandsregionen.
Källa: SciLifeLab
