Drömhus på landet förenar generationer

ANNONS
|

Det bländvita huset står i ett böljande vidsträckt bondelandskap med åkrar och kuperade öppna ytor. I fjärran syns tät skog och över alltsammans svävar en djupblå, molnfri himmel.

Men hur idyllisk platsen än är var det långt ifrån säkert att paret skulle bo här.

– Vi träffades 1994 och flyttade ihop i en lägenhet i Göteborg. Men Johanna ville hellre bo i hus och efter sju år kom vi överens om att flytta hit för att prova. Jag var lite tveksam trots att jag vuxit upp här och ägde halva gården, säger Stefan Henriksson.

I det gula tegelhuset hade både hans far och farfar bott, och bedrivit lantbruk på ägorna, och det var också där som paret bosatte sig. Men det fungerade inte riktigt.

ANNONS

– Det är spegelvänt och har ingen utsikt. Vi tänkte renovera, men det skulle bli lika dyrt som att bygga nytt, så vi bestämde oss för att satsa på ett drömhus. Jag ville ha en vacker byggnad med ljus och rymd. Stefan ville kunna se ut över vägen och ha en praktisk vedhantering, säger Johanna Wallin.

Sagt och gjort. En vän till paret, som är arkitekt, ritade en modern villa med sadeltak och fria ytor, stora fönster och en väl tilltagen uteplats. Arbetet med grunden startades under 2008 och ett par år senare stod huset färdigt.

Men bara två veckor innan det var dags att flytta in fick familjen en kalldusch. Det skulle sättas upp ett par jättelika kraftledningar i området, utöver den som redan finns i närheten. Gården skulle hamna i direkt anslutning till ledningsgatan.

– Det blev en utdragen process. Men till slut skrinlade Energimarknadsmyndigheten planerna, säger Johanna.

Vi befinner oss i närheten av Hedekas, ett par mil norr om Munkedal i Bohuslän. Förutom det gula huset och den ståtliga nybyggda villan rymmer gården maskinhall, magasinsbyggnad och lada, samt en gäststuga och en lagård från 1940-talet. Den senare har förvandlats till Galleri Håfors, som fungerar som Johannas studio och står öppet för allmänheten under somrarna.

ANNONS

– Jag har målat länge och öppnade galleriet 2004. Jag är social av mig. I början var det mer vänt till turister men har numera mer konstinriktning. Vi har utställningar och bjuder in till medskapande, säger Johanna i lokalen vars genuina spiltor och bås rymmer måleri och skulpturer.

Från galleriet är steget inte långt till hennes mamma, Inger Wallin. När verksamheten byggdes upp kom hon ofta och hälsade på och flyttade till sist in i gäststugan. Numera är det hon som bor i det gula huset.

– Jag har gett det ganska mycket kärlek. Och bevarat en del av 60-talskänslan, som en slags respekt mot det, säger Inger och visar tidstypiska inredningsdetaljer som lampor, badrumsskåp och fåtöljer.

Tillsammans med henne promenerar vi den lilla grusvägen upp mot den moderna vita villan. Den har en pampig entré och ett utskjutande tak mellan de bägge våningsplanen, som skyddar den väl tilltagna uteplatsen.

– Det finns alltid en yta där man kan sitta, där det till exempel inte är blåsigt. Och vi har en uteplats på baksidan också. Här är det enkelt att ta sig in och ut, säger Stefan.

Han öppnar ytterdörren och visar in i en hall som leder vidare till större arealer. Det finns inga gränser mellan vardagsrum, matsal och kök: en öppen planlösning är bara förnamnet. På parketten står ett rejält bord i mörkt trä med sex utsirade stolar. I anslutning tronar det rymliga köket, avskalat och minimalistiskt med gott om förvaringsutrymmen bakom vita, glansiga skåpsluckor.

ANNONS

På bottenvåningen kan uteplatsen nås från tre håll, via lika många väldiga skjutdörrar som släpper in rikligt med ljus.

– Just skjutdörrarna tillhör de få småsaker som vi skulle vilja ändra på. De är lite för tunga och skulle ha delats upp i tre sektioner i stället för två. Och i duschen skulle kranen ha suttit en decimeter åt vänster. Annars blev huset precis som vi ville ha det, skrattar Johanna.

Efter att ha tagit en titt på groventrén, som fyller sin funktion när Stefan har jobbat i skogen, tar vi ektrappan upp till andra våningen. Det domineras av en öppen sällskapsyta som flankeras av tv-rum, kontor samt tre sovrum, ett för paret och varsitt för tonårssönerna Alfred och William.

Här finns även ett stort svartvitt badrum med tillhörande bastu samt ett fönster som ger en vy över åkrar och landsväg, Stefans barndomsutsikt mot norr. Ett skåp under handfatet döljer en listig lösning – ett tvättnedkast. Det är bara att öppna dörren och slänga in kläderna så hamnar de i tvättstugan på våningen under. En lika välordnad som rymlig walk in closet sätter pricken över i.

Nu har vi sett det mesta av de 285 kvadratmeterna och står åter vid köket. Där finns en rund vattenburen kamin som brukas flitigt under den kalla årstiden. För att hämta ved behöver Stefan bara gå över vardagsrummet, öppna skjutdörren och plocka klabbar från prydliga staplar vid uteplatsen. Han behöver inte ens ta på sig skorna.

ANNONS

Det gör han dock för att gå till jobbet, i den eternitbeklädda gäststugan en stenkast längre bort. Medan Johanna arbetar med ledarskap och företagsutveckling sysslar han sedan 1980-talet med ”day trading”.

– Jag köper och säljer saker under en och samma dag, från aktier och bensin till råvaror. Tidigare jobbade jag med asfalt på NCC. Allt som man är intresserad av blir man bra på och så länge jag har en bra uppkoppling kan jag sitta var som helst, säger Stefan. Han visar sina fyra datorskärmar, som visar diverse index och kurvor.

Snart befinner vi oss återigen i värmen på gräsmattan. Som från ingenstans dyker Inger Wallin upp, liksom tonårskillarna och till och med katten Alfons.

Familjen trivs tillsammans och har skapat ett levande konstnärligt generationsboende. Den brusande Örekilsälven finns alldeles inpå knuten och till gården hör skog och sjöar på Kynnefjäll

ANNONS