Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Auschwitz-Birkenau var ett kombinerat koncentrations- och förinteläger i Polen där nazisterna mördade cirka 1,3 människor, var av vilka 1,1 miljoner människor var judar. Bild: Markus Schreiber/AP/TT

Auschwitz – mänsklighetens moraliska nollpunkt

Att många av världens politiska ledare samlas i södra Polen för att hedra minnet av befrielsen av förintelselägret Auschwitz-Birkenau är ingen tillfällighet. Förintelsen har blivit en fråga som angår oss alla.
– Den berör föreställningen om vad det innebär att vara människa, säger historieprofessorn Klas-Göran Karlsson.

Vi människor behöver både komma nära och ha distans till historien. Det anser Klas-Göran Karlsson, professor i historia vid Lunds universitet, som framför allt har forskat på hur vi människor har förvaltat minnet av Förintelsen alltsedan den 27 januari 1945, då Röda armén befriade de fångar som fortfarande fanns kvar i lägret.

– I Auschwitz, som har blivit något av en symbol för Förintelsen, kommer man verkligen nära. Man får ett annat perspektiv och det som gör att vi ständigt återkommer dit, tror jag, är att Förintelsen berör våra föreställningar om vad det innebär att vara människa. Inte bara mänsklig, utan också omänsklig. Om gott och ont, liv och död. För det går nästan inte att komma djupare ner i mörkret och ondskan än vad man gör där. På så sätt utgör Auschwitz-Birkenau en sorts moralisk nollpunkt, säger han.

En vändpunkt

Förintelsen har dock inte alltid funnits i centrum av människors medvetanden under efterkrigstiden.

– När Auschwitz befriades var det inte någon stor sak. Det gick inte ens att läsa om det i tidningarna, eftersom det var Röda armén som intog lägret. Det var först när Bergen-Belsen befriades som de första förfärliga bilderna från Förintelsen kablades ut över världen, säger Klas-Göran Karlsson.

Men inte heller åren efter andra världskriget stod Förintelsen särskilt mycket i fokus. Visst förekom vittnesmål, samtidigt som ett antal juridiska processer pågick, exempelvis de så kallade Auschwitzrättegångarna i Frankfurt och den mot Adolf Eichmann i Israel i början av 1960-talet.

Enligt Klas-Göran Karlsson var det egentligen inte förrän Willy Brandt, förbundskansler i det dåvarande Västtyskland, plötsligt föll på knä vid ett minnesmärke över det judiska ghettot i Warszawa, som Förintelsen gick från att i första hand vara en juridisk angelägenhet till att också bli en politisk sådan.

– Det blev en vändpunkt, säger han.

Berör oss alla

På liknande sätt har vetskapen om Förintelsens betydelse ökat med åren. Till en början, under 1950- och 1960-talet, var det främst israeliska barn som besökte Auschwitz, men sedan dess har antalet icke-judiska besökare vuxit för varje år. År 1997 initierade den dåvarande statsministern Göran Persson informationsinsatsen Levande historia som senare resulterade i Forum för levande historia som sedan 2003 är en förvaltningsmyndighet under kulturdepartementet.

– I dag är Auschwitz inte enbart en nationell angelägenhet. Nu är det närmast en europeisk rörelse att besöka lägret, eftersom det berör oss alla, säger Klas-Göran Karlsson.

Det som skiljer Förintelsen från de flesta andra folkmord är – förutom antalet offer – systematiken i mördandet. En systematik som visat sig vara ännu brutalare än vad man tidigare trott.

Systematiskt dödande

Förra året kom forskning som utifrån analyser av antalet tågtransporter till de tre förintelselägren Sobibor, Treblinka och Blezec visar att nästan en fjärdedel av Förintelsens sex miljoner offer mördades på bara tre månader, mellan augusti och oktober 1942. För det var då Operation Reinhard, uppkallad efter den ökände nazisten Reinhard Heydrich, gick in i sin mest intensiva fas.

Syftet var att utrota alla judar i det så kallade Generalguvernementet i Polen och under dessa tre månader mördades 1,32 miljoner människor. Det motsvarar 15 000 personer – varje dag. I november samma år upphörde plötsligt tågtransporterna. Antagligen, konstaterade forskarna i Science Advances, för att det inte fanns fler att mörda.

Johan Nilsson/TT

Auschwitz-Birkenau var ett kombinerat koncentrations- och förinteläger i Polen där nazisterna mördade cirka 1,3 människor, var av vilka 1,1 miljoner människor var judar. Bild: Markus Schreiber/AP/TT

• Det beräknas att nazisterna under sina tolv år vid makten dödade omkring sex miljoner judar, av dessa dog knappt tre miljoner i koncentrationslägren. Det mest beryktade lägret var Auschwitz-Birkenau, beläget i det ockuperade Polen. Huvudlägret öppnades 20 maj 1940. Gaskamrarna byggdes i slutet av 1941.

• Auschwitz-Birkenau var ett kombinerat koncentrations- och förintelseläger, som bestod av tre stora lägerkomplex – Auschwitz, Birkenau och Monowitz – samt ett fyrtiotal satellitläger.

• Totalt deporterades omkring 1,3 miljoner människor till Auschwitz-Birkenau, varav 1,1 miljoner räknades som judar av nazisterna. Omkring en miljon av dessa mördades i lägret. De flesta av dem i gaskamrarna. Dessutom mördades också många andra i lägre, omkring 75 000 polacker, 21 000 romer, 15 000 sovjetiska krigsfångar och 15 000 fångar av andra nationaliteter.

• När den sovjetiska armén närmade sig i mitten av januari 1945, evakuerades hela lägerkomplexet. Fångarna tvingades ut på dödsmarscher till andra koncentrationsläger i Tyskland. Omkring 7 500 fångar, som var för sjuka och svaga för att gå, lämnades kvar i lägret. Auschwitz befriades den 27 januari 1945 av ryska trupper. Enligt beräkningar överlevde sammanlagt omkring 200 000 lägerfångar.

Fakta: levandehistoria.se