Lisa Antonsson heter hon och har de senaste fem åren varit kyrkoherde i Kinnarumma pastorat. Hon börjar i Kalv den 15 augusti.
I nära två år har tjänsten som kyrkoherde i Kalv varit ledig. Men för den sakens skull har inte församlingsborna i Kalv, Mårdaklev, Östra Frölunda och Håcksvik varit utan präst. Till gudstjänster och förrättningar har vikarier kallats in. Kyrkoherdens dagliga arbetsuppgifter har också med den äran skötts av pastoratets diakon Katarina Redegard.
Lisa Antonsson beslut att söka kyrkoherdetjänsten i Kalv mognade så småningom. Hon blev också den enda sökande.
- Det tog sin tid. Men till en början var det inte aktuellt. Men tiden gick och jag funderade allt mer över tjänsten och ett arbete i Kalv. Så en dag insåg jag att den tjänsten ville jag ha.
- Det som lockar mig är den natursköna bygden. De välhållna kyrkorna. Något säger mig att folk som bor i denna vackra byggd och är så rädd om sina kyrkor också måste vara väldigt trevliga att umgås med. Jag tror landskapet formar människorna. På olika sätt har man också hört om den kämpaglöd och framåtanda invånarna har här och som visat sig i olika landsbygdsutvecklingsprojekt.
97 procent av invånarna i pastoratet tillhör Svenska kyrkan. Lisa Antonsson vill satsa på gudstjänstlivet.
- Högmässan om söndagarna är det viktigaste för kyrkan att satsa på. Det är hit kraften och större delen av resurserna skall gå. Inte splittras i flera aktiviteter eller sådant som gör att folk kanske känner att de redan varit i kyrkan.
Lisa Antonsson har en lång utbildningstid bakom sig innan hon prästvigdes 1995. Mycket av tiden ligger i livets skola som mamma till fyra söner.
- Jag började mina präststudier i Uppsala 1976. Där träffade jag också min kommande man. Då var han handledare och inte visste jag då att det skulle bli vi två. Men så blev det. Vi gifte oss och barnen kom. Så småningom fyra söner. Den äldste nu 27 år, den yngste 20. Under åren blev det många studieavbrott. Jag tycker det var viktigt att vara hemma med barnen. 1983 tog min man pappaledigt från sin tjänst som kyrkoherde. En för den tiden och yrket ovanlig begäran som uppmärksammades och ifrågasattes. Men biskopen tillstyrkte. Det gav mig möjlighet att fortsätta studierna.
- Jag blev pojkmamma och har på nära håll sett småpojkar växa upp till män. Pojkar verkar ha något vekt i sig som man skall vara särskilt rädd om, vårda och ta vara på. Det är kanske här det brister när pojkar utvecklas till hårda, förtryckande och intoleranta män.
Lisa Antonsson har mött tjänstgörande präster som är kvinnoprästmotståndare och har personligen tvingats kämpa mot deras trångsynthet. Vissa delar av Hallands inland är också starkt synodinfluerat.
- Jag tycker att dessa aktiva kvinnoprästmotståndare direkt skulle uteslutas ur Svenska kyrkan. Präster måste följa svenska kyrkans ordning att kunna samarbeta med både män och kvinnor, något annat är inte giltigt i vår kyrka. Men samtidigt vet jag att det inte går. Sedan kyrkan skildes från staten finns inte den handlingskraft som krävs för en uteslutning. Biskoparna och lekmän i olika områden och församlingar tolkar reglerna efter eget gottfinnande i riktningar som gynnar kvinnoprästmotståndare. Hade vi haft kvar statskyrkan där staten varit en viktig administrativ del av kyrkan hade vi också haft kvar en beslutsmakt som sett till att Svenska kyrkans ordning för tjänster i kyrkan följs. Antingen hade kvinnoprästmotståndarna fått ändra sig eller så hade de fått lämna sina prästtjänster.
När Lisa Antonsson var klar med sina studier hösten 1994 och tillsammans med andra kvinnliga prästkandidater skulle prästvigas möttes detta av hårt motstånd från kvinnoprästmotståndarna. De gjorde allt för att förhindra att de prästvigdes.
- När biskopen i Växjö, Jan Arvid Hellström, och hans företrädare Sven Lindegård kort därpå omkom i en trafikolycka beskylldes vi kvinnliga präster ha orsakat deras död. Trafikolyckan sades vara Guds straff för att vi fick prästvigas.
Lisa Antonsson tror ändå att kvinnoprästmotståndet med tiden kommer att självdö.
Lisa Antonsson bor tillsammans med sin man Carl-Gustav Antonsson i Seglora prästgård. Barnen är i stort sett utflugna. Hon kommer att pendla till jobbet i Kalv.
