När jag lekte polis

ANNONS
|

Kan det vara läge för en halvknackig polisreporter att erkänna ett brott? Jag påmindes om saken vid en tillställning som journalistklubben nyligen anordnade för tidningens förbrukade medarbetare.

Vi placerades på en scen. Med en grön eller röd skylt fick vi visa vad vi trodde om påståenden som festkommittén satt ihop om var och en av oss.

"Har CG fångat en rymling och överlämnat honom till polisen?" frågade festgeneral Erlandsson.

De flesta visade en grön skylt.

För mig var det bara att erkänna.

Min grabb och jag hade spelat golf. Vi hade haft flyt hela dagen. Jag hade inte varit det minsta kolerisk. Sprang INTE med golfbagen mellan hålen. Helnöjda åkte vi hemåt. Vid Lekarekulle norr om Åsa fanns ett stort polispådrag.

ANNONS

"En som rymt från fängelset i Halmstad", fick jag veta av poliserna. Tobbe var tolv, lätt miljöskadad om vad som kan ge ett "vänsterkryss" på förstasidan. Han fick mig att vända.

Poliserna sa att rymlingen kutat i väg på banvallen.

Så korkad kunde han inte vara. Han måste förstås tagit sig fram genom den höga havreåkern, tänkte jag och åkte en annan väg.

Vid Glöagården gick den efterspanade. Han var blek som en kåkfarare trots sommarsolen.

- Jag är på väg till min bror i Frillesås, sa han och hoppade in i bilen men protesterade när jag vände och körde tillbaka mot polispådraget.

Hjärtat dunkade.

- SITT STILL! RÖR DIG INTE UR FLÄCKEN. JAG ÄR POLIS! röt jag.

- Bara du inte ger mig stryk, kontrade han.

Brukar dom göra det? var en tanke som for igenom mitt huvud.

Jag åkte tillbaka till alla poliserna, vevade ner rutan och ropade:

- Hallå, här är han... Rymlingen. Han sitter här i framsätet.

Konstapel Helmersson fattade galoppen. Han fyllde lungorna med luft, rätade på ryggen, korsade gamla E6 med stadiga steg och kopplade ett hårt grepp på min passagerare.

ANNONS

Jag åkte hem och ringde in storyn till nattchef Ulf Pettersson. Rubriker och bild på löpet: HN-journalist grep rymling.

Att en murvel lekt Mästerdetektiven Blomkvist uppskattades inte av polismästaren.

Blir det medalj nu? skämtade jag.

Han tyckte inte alls det var kul. Hellre hade han nog bötfällt mig för att jag sagt att jag var polis, att jag gjort mig skyldig till "föregivande av allmän ställning".

Men det kände han inte till.

Nu 20 år senare är det försent.

ANNONS