Lex Uggla
påskyndar
avveckling

Redan för ett år sedan genomförde skatteförvaltningen i Stockholm en särskild granskning av företag med pengar på kistbotten. Inte mindre än 59 personer blev sedan påförda förmögenhetsskatt för vad som ansågs som överlikviditet i bolagen. Men det var först när långt senare samma sak hände artisten Magnus Uggla och hans bolag ”Uggly Music” som frågan blev ordentligt uppmärksammad.

ANNONS
|

För Magnus Uggla handlar det om att 14,3 av hans bolags 16 miljoner i eget kapital inte betraktas som arbetande utan skall räknas som privat förmögenhet hos honom. Och inte nog med det. Eftersom den gode Uggla, eller förmodligen hans revisor, inte haft vett att ta upp beloppet i deklarationen har han dessutom påförts ett skattetillägg på 40 procent av skatten. Tala om att vara uppskattad artist!

På den sistnämnda punkten har Skatteverket dock backat och uppmanat sina handläggare till reträtt. Frågan kan, menar man, inte anses som så klar att skattetillägg skall utgå. Lika generösa kommer man dock med all sannolikhet inte att vara nästa år. Nu vet ju alla att lex Uggla gäller eftersom frågan till och med, dock i annat sammanhang, prövats i domstol.

ANNONS

Bakgrunden är ett beslut i riksdagen från 1997 att det inte skall utgå förmögenhetsskatt på så kallat arbetande kapital. Om bolaget däremot bara används som ”sparbössa” och inte har några allvarligt menade investeringsplaner menar Skatteverket, inte utan rätt, att kapitalet skall tas upp i ägarnas deklarationer och att med de begränsningar som i övrigt finns förmögenhetsskatt skall utgå.

Inställningen är, det skall sägas, inte särskilt orimlig, om en ägare satt in ett större belopp från sin privata förmögenhet för att på så sätt komma undan skatt.

Men när det handlar om sparade vinstmedel i ett bolag eller om en vinst från en företagsaffär som man inte hunnit med att återinvestera förhåller det sig helt annorlunda. Då är det skadligt, för att inte säga rent absurt, att betrakta sådana medel som ägarens privata. Inte minst mot bakgrund av att innan pengarna kan hamna i ägarens ficka de ju måste betala inkomstskatt på runt 50 procent.

Det här har såväl de borgerliga partierna som vänsterpartiets Per Rosengren begripit. Ja, alliansen vill ju avskaffa förmögenhetsskatten helt och hållet medan Rosengren nöjer sig med att modifiera lex Uggla. Även finansminister Pär Nuder och näringsminister Thomas Östros har fått upp ögonen för problemet. När det gäller åtgärder är det dock som vanligt ”långbänken” som gäller. Det skall utredas och under tiden kommer kapital och företag att fortsätta att flytta från landet.

ANNONS

Mer klarsynt, men från sitt skatteförvaltande perspektiv, är då Skatteverkets generaldirektör Mats Sjöstrand. I en intervju i Dagens Industri säger han att förmögenhetsskatten fungerar illa och att man inom verket inte tror att ”den går att reformera så att den fungerar”.

Huvudförklaringen är enligt Sjöstrand att ”förmögenhetsskatt betalar man om man vill. Det finns alltid metoder att undgå att betala förmögenhetsskatt”. Riktigt så väl eller illa är det dock inte. De som är ägare till ”förmögna” bolag och som vill fortsätta att driva dessa i Sverige har inte mycket till val om nu lex Uggla blir kvar. Samma sak gäller för den som har en villa i ett populärt område och nu får se sitt taxeringsvärde stiga i höjden.

För storägare, till exempel Stefan Persson i H&M, som har minst 25 procent av rösterna i det bolag han äger är det enklare. De slipper redan i dag ifrån förmögenhetsskatt.

Så i längden finns det bara en lösning. Avveckla förmögenhetsskatten. Då slipper kanske dessutom Magnus Uggla att ”må illa”.

Bengt Wernersson

ANNONS