Jättesvampen såg han under en promenad på Grönatorgsvägen. Där stod den stor och stolt i gräskanten av ett grönområde. Den brunfjälliga hatten nästan 30 centimeter bred och den vattrade foten lika hög från marken.
– Det är ingen liten sak, men jag har inte riktigt kunnat artbestämma den, säger Hans Olof Carlsson när han tipsar tidningen.
– Jag är inte säker på om det är en rodnad flugsvamp eller något sådant. Jag har tittat i svampboken men hittar den inte.
Den gamle lantbrukaren är annars en erfaren svampplockare.
– Champinjoner har jag hållit på med i 80 år. Min mor lärde mig, så att jag gick och plockade till henne. I år har svampåret varit både bra och dåligt. Jag brukar plocka ute i Tjärby skog, men skogen håller på att växa. Det är inte som det har varit förr.
Hjälp från svampforum
HP tog bilder på bjässen och lade upp på ett svampforum. Svaret kom snabbt och uppmuntrande:
”Ser ut som en stolt fjällskivling, mycket fin matsvamp, grattis!” En artbestämning som sedan har bekräftats av flera experter.
– Då är det inga dåliga grejor! utbrister Hans Olof Carlsson när han får beskedet.
Svampen står kvar, är i gott skick och åker snabbt ner i bakluckan på hans bil.
– Den ska jag steka i smör och frysa in.
”Vem är stoltast?”
Ett par som passerar förbi på Grönatorgsvägen kastar beundrande blickar.
– Vilket vackert exemplar! Såg du den från vägen? Den blir en fin middag, säger paret och skämtar:
– Vem är stoltast, fjällskivlingen eller svampplockaren?
En berättigad fråga, som nog besvaras bäst med båda två.
