Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HN
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Krutgumman Anna Matilda

I dag är det 35 år sedan Anna Matilda Johansson på Platsarna i Varberg gick ur tiden. Hon var äldst i Skandinavien och blev 109 år, 3 månader och 2 dagar. Att jag minns henne beror naturligtvis främst på hennes höga ålder, men också på att jag hade nöjet att dricka födelsedagskaffe med tårta hos henne snart sagt varje gång från det hon fyllde 100 till 109.

Hon var född i Åkulla 1865, arbetade som strykerska, förblev ogift (”…troligen därför hon blev så gammal”, antyder en mig närstående) och levde under fem kungar: Karl XV, Oskar II, Gustav V, Gustaf VI Adolf och Carl XVI Gustaf.

På 109-årsdagen kom telegram från kungaparet, från diskusstjärnan Ricky Bruch (”…oss rekordhållare emellan”) och från några hundra andra runtom i Sverige. Media var där, förstås, Varbergs prästerskap likaså, men kanske kom den käraste hyllningen från hennes systersonsonsons 9-åriga dotter, som alltså var ett helt sekel yngre.

Festföremålet var i högform, bjöd och trugade, skålade i portvin och sjöng Björkens visa innan hon bad diakonissan Gudrun Nordblom läsa I himmelen, I himmelen, alla verserna. Då satt hon tyst, Anna Matilda, och lite till mans undrade vi hur hennes tankar gick.

Hon var en krutgumma, född före dynamiten, och fick göra en otrolig tidsresa genom livet. I barn- och ungdomsåren träffade hon folk födda på 1700-talet. Hon var 14 år när Edison tände den första glödlampan, 38 när människan gjorde sin första flygtur, 49 vid första världskrigets utbrott, bortåt 90 när TV gjorde sitt intåg och 102 när det var dags för första månlandningen.

När Anna Matilda fyllde år gick flaggorna i topp på Platsarna. På torget vajade flaggorna från kommunens officiella stänger och hos jubilaren stod bordet dukat med dignande kakfat och tårta. På 107-årsdagen berättade hon att hon vaknat vid 6-tiden och inte vågat somna om. När hennes allt i allo, hemsamariten Elsa Nilsson, kom vid 7.15-tiden var hon redan uppe.

– Jag visste ju att det skulle komma folk, och då kan man ju inte ligga och dra sig för länge, sa hon när hon tog emot i ny klänning med brosch på bröstet, pärlhalsband och virkad mössa på huvudet.

I februari 1975 blev Anna Matilda förkyld och dog lugnt och stilla i sitt hem.

Torsten Andersson