Kunskap saknas inte. Men det krävs stark vilja till samarbete och stort ledarskap från alla inblandade länder för att nödvändig framgång ska nås. Det som står på spel är jordens möjlighet att förbli livsplats för människan i framtiden. Smältande glaciärer, översvämningar, torka, hungerkatastrofer och klimatflykt hotar jorden och överlevnaden för miljoner människor om inte klimathoten kan begränsas och hoten vändas i en långsiktigt hållbar utveckling.
Mötet i Poznan syftar till ett nytt klimatavtal - ett sådant ska undertecknas i Köpenhamn om ett år. Poznan skulle därför kunna gå till historien som platsen där problem undanröjdes, där nationernas ledare närmade sig varann i insikt och ansvarstagande, där signaler kom från Kina och USA, stormakterna som ställt sig bredvid Kyoto-avtalet, att det nu är dags att vara med och vända utvecklingen. Poznan kan bli platsen där delegaterna efter tolv dagars arbete kan meddela att det nu finns underlag för att åstadkomma den överenskommelse som krävs inför Köpenhamnsmötet om ett år för att nå den verkliga vändningen. Potentialen finns men få vågar hoppas på några omvälvande resultat från det polska mötet.
Polens miljöminister Maciej Nowicki varnade i sitt inledningstal för vad som väntar mänskligheten om skadliga utsläpp fortsätter som hittills och jordens uppvärmning fortsätter: "enorm torka, enorma översvämningar, alltmer förödande virvelstormar, tropiska sjukdomsepidemier, stark minskning av den biologiska mångfalden, stigande havsnivåer" med följande sociala och väpnade konflikter med folkomflyttningar av aldrig skådat slag.
Det är alltså stora krav världen har skäl att ställa på sina ledare under Poznan-mötet och framförallt under det avgörande mötet i Köpenhamn. Utsläppen av växthusgaser måste minska drastiskt om målen att begränsa uppvärmningen ska nås innan det är för sent.
Den största utmaningen som möter världens ledare är att hitta formeln för hur utsläppskraven ska fördelas mellan rika länder och utvecklingsländer. Utvecklingsländerna måste bidra men hur bördan ska delas mellan de rika länderna och de fattiga som ännu inte hunnit skörda frukterna av teknisk utveckling är den stora knäckfrågan.
Klimathotet har till synes kommit i skymundan under de senaste måndernas krisrapporter om global finansoro och lågkonjunkturer. De röster som hävdar att världen mitt i finanskris och ökande arbetslöshet inte har råd med höga ambitioner på miljö- och klimatområdet är fel ute.
Genom att medvetet satsa på teknikutveckling som bryter det fossila beroendet, utveckla och satsa på miljövänlig energiproduktion och framtidsanpassad infrastruktur, boende och produktion kan finanskris och klimatkris vändas till jobbmöjligheter och hållbar utveckling. Osäkerhet präglar världen i många frågor men i klimatfrågan finns nu bred kunskap om vad som måste göras.
Att fortsätta som hittills leder med säkerhet till nya katastrofer. Att våga avgörande steg mot förändring är den lösning som står miljömötets delegater till buds.
