Ibland stöter man på ord som man aldrig hört förut och som man heller inte kan räkna ut vad de betyder. Detta hände mig häromdagen då jag fick syn på signaturen ”Gustafsson med Muntascherna”. Vad tusan är muntascher? undrade jag. Och vem tusan är denne Gustafsson som har muntascher? Jag kliade mig i skäggstubben och beslutade mig för att ta reda på saken.
Det hampade sig inte sämre än att denne Gustafsson med sina muntascher visade sig vara en kåsör - en broder i spalterna således. Han föddes 1891 i Gudmundrå i Västernorrland och hans riktiga namn var Hadar Hessel. Det var segt virke i honom för han levde ända till 1984. Under 1920-talet blev han skribent på Dagens Nyheter och innehade bland annat den stolta titeln ”notischef”. När han själv skrev verkar det mest ha varit under signatur och ”Gustafsson med Muntascherna” var inte den enda, han kallade sig ”Gnila” och ”Happa Tjah” också, men vad det betyder eller står för låter jag vara sagt. Han var måndagskåsör i DN, liksom jag är måndagskåsör (varannan) i HN. Däremot skiljer vi oss på en punkt (det är ett löfte), Gustafsson/Hessel höll på med sina kåserier ända fram till bara någon vecka innan han avled.
Men hur var det då med dessa muntascher? Jo, precis som det brukar, är det ganska enkelt om man har facit i hand, såvida det inte är en Facit rakapparat. Det handlar nämligen om mustascher! Och det vet man ju vad det är, denna behåring under läppen som ibland är populär och ibland knappast syns på någon enda människa. Säkerligen är detta överläppsfenomen mycket mera omskrivet och omsjunget än vad jag känner till, men det finns en gammal dikt av en författare som hette Carl Fredric Dahlgren (han föddes för övrigt precis hundra år före Gustafsson med Muntascherna). Denne Dahlgren skrev en dikt med titeln ”Fritjof ritar mustascher på Ingeborg”.
Så här lyder första versen: Söta Fritjof lilla /Rita mig muntascher; /Men gör icke illa /Åt min mun, jag ber. Tydligen går det åt helsike för Fritjof, för i tredje versen heter det att ”gunsten” den ”flyger bort som dunsten”. Det var ju lite snopet naturligtvis.
Bättre gick det säkert i den gamla pilsnerfilmen ”Ung och kär” eller ”Skeppar Munters bravader (den har tydligen två titlar). Där sjunger man en sång av den produktive musikanten Ulf Peder Olrog som heter just ”Muntascher”. Det är Carl Reinholdz, i rollen som Finkelbom, som framför den tillsammans med bland andra Adolf Jahr och John Botvid.
Så nu vet ni det och när någon i framtiden drar till med knävelborr, så kan ni helt galant kontra med muntasch.
