– Det är en milstolpe att komma tillbaka dit, speciellt eftersom pappa har gått bort. Han skulle nog säga att det var hans bästa racingprestation i karriären, säger Joakim Wiedesheim om delsegern i vad som klassades som EM för standardvagnar.
Prestationen som Bo Wiedesheim och Thomas Lindström, som alternerade om platsen bakom ratten i den svartröda Volkswagen Sciroccon, stod för på Grand Prix-banan växer ytterligare med faktumet att de var de första svenskarna som körde på banan efter att svensk motorsports främste racingförare genom tiderna – Ronnie Petersson – hade omkommit där.
– Han kraschade där september 1978. Och eftersom Ronnie var väldigt stor och pappa och Thomas var svenskar så hyllades de extra mycket inför tävlingen och sedan som vinnare. Därför blir Monza speciellt både för svensk motorsports historia och för mig. Så visst kommer det att kännas speciellt att tävla på den banan, konstaterar Joakim.
Tävla är inte längre detsamma som att köra för Joakim. 1993 startade den då 25-årige hallänningen upp Team Cawalli. Inriktningen har hela tiden varit att med sina ledaregenskaper, Joakim är utbildad mental coach och har en bakgrund som kapten på Lv6, hjälpa såväl slipade som oslipade diamanter att glänsa på motorhimlen.
När vi nu skriver 2013 firar Cawalli 20-årsjubileum. Och det där med att fira har Joakim Wiedesheim lärt sig under årens lopp.
201 heatsegrar och 446 pallplatser har genererat totalt 13 mästerskapstitlar, nio silver och åtta brons.
Vinnarinstinkten är något som alltid har präglat Joakim. Vad det än har handlat om. Personligen har han gått en kamp mot sin egen kropp och även där får man säga att han har vunnit.
Joakim har gått ner 20 kilo.
– Tävlingsdjävulen kommer aldrig att gå ur mig. Nu har jag lärt mig att förlora, men att alltid göra mitt bästa oavsett vad det handlar om kommer jag inte att sluta med.
När vi träffas på Byggshopen i Torup, där Joakim har sitt kontor, bjuder han på kaffe. Efter att ha satt igång kokaren börjar han hastigt göra armhävningar.
Det går undan och jag försöker hålla räkningen. Joakim passerar 20 stycken, han passerar 30, 40 och till och med 50 också innan han får ge sig.
– Äh, det blev bara 54 nu. Jag gjorde 63 stycken häromdagen. Jag har börjat med att alltid göra armhävningar när jag väntar på att kaffet ska bli klart, annars står man ju bara där så då kan jag lika gärna passa på.
Men han gör det inte bara för träningens skull. Det finns en baktanke också.
– Det är kul att hetsa Felix och Filip. Men det är även en inspiration, för kan jag som inte ens ska köra göra så många armhävningar så måste de ju kunna det, menar Joakim och ler.
Felix och Filip, har Rosenqvist respektive Backlund i efternamn, och det är duon som Wiedesheim nu har under sina vingar i teamet.
Värnamosonen Felix Rosenqvist, 21, kommer i år göra sin tredje säsong i Formel 3, serien för Europas bästa unga formelförare.
Fartfantomen på två hjul, Filip Backlund, 22, har efter två mästerskapstitlar (2009 och 2011) i svenska Pro Superbike nu valt att tävla i benhårda Brittiska Superstock 1000.
– Jag har hela tiden velat få ut förare i världen. Det är ju större att erövra världen än att vinna i Sverige hela tiden. Och den serien kommer att bli bra för Filip. Han är den mest talangfulle föraren på två hjul som jag har haft.
– På fyra hjul är Felix definitivt den mest talangfulle jag har jobbat med. Och med honom är jag ganska säker på att jag nästa år kommer att uppfylla mina drömmars mål – att ta en svensk förare till DTM.
Deutsche Tourenwagen Masters är touringcarvärldens högst rankade tävling och bevakas av 100 000-tals åskådare på plats och miljoner tittare via tv.
– Från Torup till DTM, om det nu blir sant, det är inte många som hade trott på det när jag startade. Men jag hade inte tagit mig dit jag är i dag om jag hade lyssnat på alla som sagt vad som inte går, konstaterar Joakim vars kanske främsta egenskap är just att hitta lösningar när andra tror att saker och ting är omöjliga.
– Jag brukar få beröm för det. Vissa gånger har det gjort att vi tagit hem mästerskap.
Joakims första motorerfarenhet fick han redan vid åtta månaders ålder när familjen olyckligt nog voltade med bilen. Men därefter var det mest lycka när det kom till bilåkande, eller karting, som var det som blev hans gebit.
– 1984 blev jag svensk mästare. Det var JSM och jag var 14 år. Året efter fick jag bryta i ledning, annars hade jag blivit dubbel svensk mästare. Jag fick punka med fem varv kvar men ville inte ge mig så jag körde på fälgen och det höll ganska länge men inte hela vägen.
På EM några år senare kom han visserligen på en blygsam 15:e plats totalt, men en sak kan Joakim skryta lite extra med.
– Jag slog Michael Schumacher. Det var bara i ett heat och han var egentligen bättre än mig, men visst är det en kul grej.
På den tiden hjälpte pappa Bo till som mekaniker. Nu, tre år efter hans bortgång, hjälper Bo i stället till som stöd och problemlösare.
– Jag brukar prata med honom och jag får faktiskt svar. Det var tungt när han gick bort och jag kommer aldrig bli samma människa igen. Men han var en fantastisk pappa, avslutar Joakim i hopp om en ny seger för Wiedesheim på Monza.
Född: 2 september 1969.
Familj: Ja.
Yrke: Driver motorteamet Cawalli samt jobbar som produktions- och personalchef på Stebro.
Intressen: Ledarskap och att utmana, utförsåkning, att träna, människor.
Oanad egenskap: ”Kan dansa kalinka, är utbildad mental coach, tar mig tid att njuta av en soluppgång.”
Gillar: Ärlighet, utmaningar och att se möjligheter.
Ogillar: Falskhet, att säga att man vill bli bäst och sedan inte göra allt man kan för att bli det.
Lyssnar på: Allt utom jazz.
Läste senast: ”Du blir vad du tänker - handbok i positivt tänkande” av Yngve Borgström och Ulf Sandström, samt ”Att överlista Djävulen - hemligheten till frihet och framgång” av Napoleon Hill.
Motto: Drömmar är till för att förverkligas. Vinnare ser möjligheter i det andra anser vara omöjligt.
