Verksamhetschefen för ortopedikliniken förklarar att det inte alltid är lätt att skilja på höft- och ryggbesvär och att avgöra vilken operation som ska erbjudas.
Verksamhetschefen för ortopedikliniken förklarar att det inte alltid är lätt att skilja på höft- och ryggbesvär och att avgöra vilken operation som ska erbjudas. Bild: Erik G Svensson/TT

Verksamhetschefen: ”Svårt att skilja på rygg- och höftbesvär”

Hur är den felbedömning som gjordes i Bos fall möjlig? Och varför läggs det på honom själv att söka vidare hjälp? Borde dessutom inte hans skador ha anmälts till IVO? Här svarar verksamhetschefen för ortopedikliniken.

ANNONS
|

Den överläkare som Bo Andersson haft kontakt med de senaste åren har inte längre en chefsställning och hänvisar HP till nuvarande verksamhetschefen Göran Magyar. Han förklarar i sin tur att han inte är närmare insatt i Bos fall och inte heller kan kommentera enskilda patientärenden. Däremot ger han en generell bild av hur situationen kan han ha uppstått och hur kliniken agerar när det uppstår skador:

Verksamhetschefen förklarar:

”När det gäller svårigheten att skilja på rygg- och höftbesvär så är det en vanlig klinisk situation att patienten efter utredning visar sig ha ”förslitning” (degenerativa förändringar) i både rygg och höft. Dessvärre kan inte utredningen påvisa var aktuella smärtor och symptom kommer ifrån och just i denna situation är symptomen påfallande likartade. Den kliniska svårigheten är att med rimlig säkerhet avgöra vad som ger besvär, dvs vilken typ av operation som skall erbjudas patienten. Det är därför en sammanvägningsbedömning som den för utredningen ansvarige läkaren gör och det är långt ifrån så enkelt som att det patienten tror alltid är det rätta.

ANNONS

Självklart kan vi remittera en patient för både åtgärder som vi inte själva utför eller, vid oklarhet, för en s.k. second opinion. Om det däremot är ställt utom allt rimligt tvivel att det inte finns ytterligare utredning eller åtgärder att tillgripa så informeras patienten om det, samt eventuellt också om möjligheten att på egen hand kunna få en ytterligare bedömning.

När patienten efter kontakt med vården råkat ut för en skada görs först en bedömning om detta var en icke undvikbar skada (dvs en komplikation) eller om det var en undvikbar skada, det vi kallar vårdskada. Alla vårdskador, men inte alla komplikationer, utreds av vården och graden av vårdskada avgör hur omfattande utredningen blir. Patientsäkerhetslagen anger tydligt att händelse som medfört eller hade kunnat medföra en allvarlig vårdskada skall anmälas till IVO enligt Lex Maria. Det är förvaltningens chefläkare om avgör om händelsen/vårdskadan skall anmälas enligt Lex Maria.

Det finns ingen koppling mellan allvarlighetsgraden av det inträffade och om något räknas som komplikation eller vårdskada. En komplikation kan innebära ett mycket svårt handikapp eller död utan att för den skull vara aktuellt för en Lex Maria, och givetvis tvärtom”.

LÄS MER:Bos liv förstördes av misslyckad operation

ANNONS