Trålförbudet i Öresund infördes redan 1932. Skälet var den intensiva fartygstrafiken, som inte ansågs förenlig med trålfiske.
Men helt oavsiktligt har förbudet blivit till ett högintressant vetenskapligt experiment, vars resultat kan få stort fiskepolitiskt värde.
De halländska yrkesfiskarna vill ogärna gå med på att det är överfiske som vållat den katastrofala nedgången för torsken i Kattegatt. De tror snarare på övergödningen och andra miljöskador.
Men fiskebiologerna har pekat på Öresund, där man har samma miljöproblem med ändå ett livaktigt torskbestånd.
För första gången har nu Fiskeriverkets forskare gjort en systematisk jämförelse mellan Kattegatt och Öresund. Man har helt enkelt fiskat på samma sätt i de båda områdena för att få jämförbara resultat.
Skillnaderna är drastiska. Torskbeståndets täthet var upp till 500 gånger större i Öresund än i Kattegatt.
Men det här gäller bara större torsk, över 20 centimeter. Småtorsk fick man ungefär lika mycket i Kattegatt som i Öresund.
Undersökningen bekräftar vad forskarna trott. Det är det intensiva yrkesfisket som är orsak till bristen på kommersiellt gångbar fisk i Kattegatt, inte miljöproblemen.
Man bör minnas att det inte råder fiskeförbud i Öresund, bara trålförbud. Det är tillåtet att fånga torsk med garn, och dessutom förekommer ett omfattande sportfiske på Sundet.
Alltså: det är trålen som är boven.
