Sofia Westermark växte upp i den lilla byn Hyssna utanför Borås. Redan från unga år har hon velat sticka ut från mängden och göra det som ingen annan gör. Få i hennes bekantskapskrets som liten hade häst, så då skaffade hon häst. När det var dags för gymnasiet skulle de andra tjejerna plugga handel eller samhälle, så då sökte Sofia in till ett tekniskt program.
– Det finns en sådan tendens i mig som människa, jag vill göra det som de andra inte gör. Jag tänker att det måste ligga i mina gener, och att jag under min uppväxt fick frodas i den personligheten.
Uppväxten i Hyssna beskriver hon som trygg och lugn. Hennes familj präglades av ett väldigt öppet klimat med högt i tak, där det var okej att inte hålla med varandra.
– Det kanske har närt en inställning att göra och tycka det man vill, även om andra inte håller med om det.
Två kvinnor av 400 värnpliktiga
Grunden för hennes militära intresse lades redan i ungdomen då hon var med i ungdomsorganisationen Flygvapenungdom. Efter ett par år av civila högskolestudier bestämde hon sig till slut för att ge sig in i värnplikten i Ystad. Även då stack hon ut. Av de 400 som ryckte in var de bara två kvinnor.
– Den andra tjejen pratade jag inte ens med. Jag tänkte att man ska ju inte prata med henne bara för att hon är tjej. Hon gjorde ju dessutom värnplikten på ett helt annat robotsystem än jag gjorde, så då kunde vi ju inte prata. Det var jättetöntigt att tänka så. Vi är väldigt goda vänner i dag, men det upptäckte vi först efter 15 månaders värnplikt.
Redan från början har hon varit ganska bra på att ta för sig. När hon inledde sin värnplikt var hon exempelvis inställd på att hon skulle få duscha med en massa killar. Hennes befäl undrade om hon ville ha en egen dusch, men hon avböjde det. Då hade hon ju varit tvungen att gå 300 meter till en annan byggnad.
– Killarna var dock inte helt förberedda på det. Det var flera som berättade efteråt att de fick en chock när de såg mig där i duschen. Men de vande sig nog ganska snabbt.
1998 blev hon anställd på Luftvärnsregementet (Lv6) i Halmstad, där hon har arbetat i olika befattningar sedan dess. I början av karriären ifrågasattes hon ganska friskt för sin ledarstil då hon byggde sitt ledarskap på att bygga upp ett ömsesidigt förtroende, snarare än att skapa distans genom en tuff attityd till de värnpliktiga.
– Jag tror inte på att skapa respekt genom rädsla för sin chef. Om någon säger till mig i dag att jag är för mjuk så tänker jag: ”Vad bra att du säger det, jag tycker om att vara mjuk”. Jag vill vara mjuk, men hård och tydlig och ge feedback när det behövs. Mjukhet behöver inte vara dåligt, det behöver inte vara mesigt eller fluffigt.
Föll för kritiken och skällde på rekryterna
Under hennes första år som fänrik fick hon höra att hon blev ”för mycket kompis med soldaterna”. Vissa äldre befäl menade att soldaterna tappade respekten för henne för att hon inte var elakare.
Under en kort period föll hon för kritiken och skällde mer på sina värnpliktiga.
– Jag fick ju så mycket kritik där i början, så jag ställde in mig i mallen och var hemsk vid inrycket. Jag skrek och gapade på rekryterna och skällde ut dem för ingenting. Jag försökte verkligen i två veckor, men sedan stod jag inte ut med mig själv längre.
En del blir dock lite besvikna på den uteblivna hårdheten. Både skolklasser på besök och enstaka värnpliktiga har berättat att de förväntade sig mycket mer skrik och ilska.
Många har en förutfattad mening om hur det går till inom Försvarsmakten, ofta baserad på lumparhistorier från 70-talet eller filmer och tv-serier. Det är ett problem, enligt Sofia Westermark, eftersom att det riskerar att skrämma bort potentiella medarbetare.
– Nu var jag inte med på den tiden, men vad jag har hört så hade man en annan syn på det på 70-talet. De värnpliktiga var kött som man kunde fösa i olika riktningar som en massa. Vi behöver göra aktiva åtgärder för att nå ut till befolkningen och tvätta bort stereotypen av 70-talets försvarsmakt, men det är en väldigt långsam process.
Vad hoppas du uträtta under din tid som bataljonschef?
– Förutom att producera duktiga soldater till våra krigsförband, som är min huvuduppgift, så hoppas jag att jag kan influera mina underställda officerare att våga gå utanför mallen och vara sig själv. Det är redan jättemånga som gör det, vi har fantastiska officerare på förbandet, men om man är ung och ny så är det nog lätt att kliva in i en roll.
– Jag vill även öka reflektionerna och diskussionerna inom min enhet kring hur vi förhåller oss till varandra. Varför säger man att ”Det är ingen idé, det sitter i väggarna”? Vad är det som sitter i väggarna och varför tror vi att vi inte kan påverka det? Får vi igång en reflektion kring det här så kommer nog en hel del attitydsproblem att självsanera sig. Vi har kommit jättelångt jämfört med när jag ryckte in, men vi ska inte sluta.
Vill få in fler kvinnor i Försvarsmakten
En del i hennes arbete som inte ska glömmas bort är just att få fler kvinnor att söka sig till en karriär inom Försvarsmakten. Det är ett centralt mål inom organisationen att det ska bli mer jämställt.
– Jag hoppas så klart att jag kan vara en förebild för mina kvinnliga, yngre kollegor. Att bidra till att de vill söka sig vidare inom Försvarsmakten, för vi behöver fler kvinnor.
Fakta: Sofia Westermark
Ålder: 46 år
Familj: Make och två barn.
Bor: I Halmstad.
Intressen: Älskar att cykla mountainbike i skogen, gärna slingriga och svåra stigar men inte downhill.
Aktuell: Är den första kvinnliga bataljonschefen på Luftvärnsregementet (Lv6).
LÄS MER:HP testar försvarets nya hinderbana: ”Livsfarligt”
LÄS MER:GIVAKT!!! ...och en meters lucka för 220 nya rekryter
