Förra veckan kom domen mot två EU-medborgare, 24 och 25 år, som döms för flera brott i Halmstad. De har fram till gripandet i mars begått en rad stölder av bilbatterier och lastpallar under flera månaders tid.
Värdet på det stulna landar på under 3 000 kronor fördelat på sex brottstillfällen. Trots det ringa värdet yrkade åklagare Sonja Seligmann på att en av männen skulle utvisas ur landet i fem år.
– Jag yrkade på utvisning eftersom det handlar om återkommande stölder under längre tid, säger åklagaren och tillägger att 25-åringen är tidigare dömd för stölder.
Själv nekade mannen till brott med motiveringen att han trodde att han fick ta batterierna och lastpallarna – något som tingsrätten inte trodde på.
Mannen dömdes till två månaders fängelse, men tingsrätten bedömde inte att utvisning var motiverat.
Sonja Seligmann kommer inte att överklaga tingsrättens beslut, som hon menar lika gärna kunde ha gått åt andra hållet.
–Det finns ingen entydig praxis. Därför kan bedömningarna variera mellan olika domare och domstolar, säger åklagaren.
Personer från andra länder som begår brott i Sverige kan utvisas ur landet beroende på olika faktorer. Men när det gäller EU/EES-medborgare krävs det att personens beteende utgör ett hot mot ”allmän ordning och säkerhet”.
Formuleringen inbjuder till tolkning och tolkningarna går isär.
–Praxis spretar lite. Men det krävs betydligt mer för att utvisa en EU-medborgare, vilket avspeglas i utlänningslagen. Det är på grund av den fria rörligheten, säger Petter Franke som var domare i målet.
Han drar paralleller till ett fall nyligen där personerna som dömdes för stöld och även utvisades var från Serbien, alltså utanför EU.
I en handledning från åklagarmyndigheten nämns ett liknande exempel där en tidigare dömd EU-medborgare fick en fängelsedom för flera stölder, men inte utvisades. Detsamma gällde en ficktjuv dömd för grov stöld.
Ni skriver att mannen kan antas fortsätta begå brott i landet. Men i nästa mening beslutar ni att han inte ska utvisas. Kan inte det låta motsägelsefullt?
–Att man kan antas fortsätta begå brott är det första kriteriet för att kunna utvisas. Men i de här fallen så måste man gå ett steg till och då handlar det om huruvida brotten utgör ett allvarligt hot mot samhället. Och så bedömdes det inte vara i det här fallet, säger Petter Franke.
