Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/6

Maj, 103 år: "Jag hoppas att jag är immun nu"

Med sina 103 år fyllda drabbades Maj Lindgren av coronaviruset och blev sjuk i covid-19. Men för henne var inte själva sjukdomen värst.

– Jag levde på rätt så mycket som vanligt, men det var mycket tråkigt, säger hon vid premiärträffen av det nya plexiglasbesöksrummet utomhus på Randerslund i Ränneslöv.

Maj fick för en tid sedan vara testperson även när personalen på äldreboendet skulle prova den nya skyddsutrustningen. Då hade hon inte covid-19, hon fick göra ett test i förväg, men det var negativt. Iklädda kroppsdräkterna som synts mycket i media och på sociala medier under pandemin gick de in till Maj.

– De där rymdmänniskorna kom in och halvt skrämde livet ur mig, men då hade jag inte corona, säger Maj och fnissar.

Hon har glimten i ögat och är pigg när hon tar emot utomhus i trädgården på äldreboendet. Personalen, som parkerat hennes rullstol i skuggan, får bassning och flyttar snällt ut henne i solen istället. Detta är första gången hon har kunnat gå ut på flera veckor.

– Jag kan berätta massor, jag har levt ett långt liv, säger hon.

– Bara jag får sitta kvar här ute lite längre och dra några djupa andetag av frisk luft.

Nu när hon är frisk söker hon gärna handen hos personalen när hon berömmer dem för hur väl de tagit hand om henne när hon var sjuk. Med på intervjun sitter undersköterskan Monika Hultberg Persson. Hon intar en stol mellan oss, för att hjälpa till när vinden och plexiglaset får ljudet att dö ut när Maj ska berätta om det hon varit med om.

– Jag hoppas att jag är immun nu, säger Maj, högt och tydligt.

Glaset har kommunen köpt in efter att man hade sett att andra kommuner hade gjort så, och tyckte det var en bra idé för att kunna låta äldre träffa anhöriga på ett säkert sätt. Något som också Anders Tegnell nämnde på fredagens presskonferens. Även om inte äldre kan krama sina barnbarn, kan de träffas, de mår inte bra av isolering, förklarade han.

Under sjukdomen har Maj haft lättare feber och lite snuva. Hon berättar att hon har varit lite tröttare än vanligt och fått sova middag. Symtomen varade i 3,5 veckor och hon har suttit i karantän i sitt eget rum och bara träffat "rymdgubbarna", alltså personalen på boendet, under den tiden. Hon har inte fått träffa någon annan, eller gå ut.

Då är det inget du vill vara med om det igen?

– Nej, fy! Det var inte kul. Jag vill träffa mina barn och barnbarn. Jag har många, men de har inte fått komma och hälsa på mig. Men nu när jag haft det så hoppas jag att vi kan ses igen.