Loppisfantasten Malin Rockström visar sina fem finaste fynd

Malin Rockström från Varberg tycker om gamla prylar och har mer än en gång lämnat allfarvägarna för att följa en skylt mot ”Sommarloppis”. Här berättar hon om fem favoritfynd, men också om hur illa hon tycker om loppismänniskor som sliter saker ur händerna på andra och skriker ”jag såg den först!”.

ANNONS
|
Bild: Annika Karlbom

Elefanten: ”Först i min samling Djur på hjul”

0
”När jag bodde i lägenhet i Varberg cyklade jag förbi Bois Second hand på väg hem från jobbet, och brukade slinka in där när det var öppet. Då var jag inne i min mest extrema 60- och 70-talsperiod och en dag hittade jag den här väldigt färgglada elefanten. Sen köpte jag på mig en pudel, ett gäng taxar, en myra, ett bi och en anka. Sen utökade jag samlingen med lite mindre plastdjur på hjul, också från 60-talet. Förr hade jag dem lite överallt, men nu kommer de att få stå i string-hyllor i min ateljé. Vi har ju nyss flyttat in i ett hus och jag tänker att min sambo ska få vara med och utforma vårt nya hem, haha. Och jag är inte lika beroende av att ladda färg nuförtiden, även om jag fortfarande tycker att beige är en icke-färg. Men kanske att något djur på hjul kan få audiens in i de vanliga rummen – jag tycker att ett hem ska bestå av trams till ungefär 20 procent. Då blir det som bäst.”
Bild: Annika Karlbom

Fåtöljen: ”Jag bara skulle ha den”

0
”Den är given bland mina favoriter, den är liksom nummer ett. Jag hittade den på en loppis i Arvika – min pappa kommer därifrån – när jag var 15-16 och jag bara skulle ha den. Mamma protesterade, hon såg ju vissa problem med frakten i en personbil hem till Varberg. Men jag lyckades övertala henne och det var tur, för fåtöljen har följt mig sedan dess. Den har stått i sovrum och vardagsrum, och den har funkat som sittmöbel och ”här kan du lägga dina kläder”-stol. Den kostade bara en tia när jag köpte den, och var i ett fantastiskt skick. Nu är den lite sliten på ett ställe i det vävda tyget, och kanske behöver vi i lacka om armstöden, men annars är det inga som helst fel på den.”
Bild: Annika Karlbom

Fatet: ”Ett riktigt bonusfynd”

0
”Jag hade köpt en diverselåda på nätet på Hebergs Auktioner, men visste inte riktigt vad som låg i. Jag tror att jag hade sett någon färgglad dekorgrej som jag ville ha, och eftersom min pappa ändå körde förbi Heberg på vägen hem från jobbet tänkte jag att han kunde fiska upp lådan. Har för mig att den kostade en femtiolapp – jag köper sällan dyra grejer – och när jag hittade fatet blev jag helt såld. Det visade sig vara riktigt gammalt, från början av 1900-talet, och tillverkat på Göteborgs porslinsfabrik, i en serie som heter Tärna. Ett tag stod det mest i ett skåp, men sen bestämde jag mig för att börja använda alla mina grejer. Så nu kommer det fram även i vardagen och det är SÅ fint när det står på bordet, fyllt med nykokta potatisar.”
Bild: Annika Karlbom

Ljusstakarna: ”Så somriga och färgglada”

0
”De hittade jag i Arvika, där de har en jättekul loppis. Det är ett gäng människor som märker upp sina grejer och sen turas om att stå och sälja. Det finns alltifrån mynt och böcker, till porslin och leksaker. Jag brukar alltid hitta något när jag är där, och de här ljusstakarna var så färgglada och somriga. Tror att jag betalade en femtiolapp för tre stycken. De står nästan alltid framme någonstans; när vi bodde i lägenheten tände vi dem ofta på balkongen när det skymde.
Bild: Annika Karlbom

Lampan: ”Den står för trygghet, värme och mys”

0
”Det var bra att jag också fick välja en grej som jag har fått. Den här lampan har alltid stått på teven hemma hos mormor och morfar och skärmen gör att den sprider ett varmt härligt ljus. Vi brukade ofta sova över hos mormor och morfar när jag var växte upp, och jag minns så väl när de tände den på kvällen. Då infann sig den där känslan av trygghet, värme och mys. Men för några år sedan, när jag kom hem till mormor, hade hon köpt en platt-teve och tänkte slänga ut lampan. Hon sa att de hade haft den sedan 1960-talet och att hon var urtrött på den. Jag blev väldigt upprörd, och då frågade hon om jag ville ha den. Om jag ville! Nu står den i ett av rummen på övervåningen i vårt nya hus, men den ska få en mer framträdande plats när vi har kommit i ordning ordentligt.”

LÄS MER:Martin Laurell tipsar om att handla på loppis och auktion

Malin rockström väljer prylar till sommarbilagan
Malin rockström väljer prylar till sommarbilagan Bild: Annika Karlbom

Malin Rockström

Ålder: 32 år.

Familj: Sambon Andreas, och sönerna Bertil, sex och ett halvt, och Assar, ett och ett halvt.

Bor: I ett hus från 1930-talet på landet utanför Tvååker, Varbergs kommun.

Gör: Jobbar som art director på reklambyrån Superstudio i Varberg. ”Har även en ateljé här hemma, där jag målar, tecknar och syr”. Skriver också kåserier i Hallands Nyheter och Hallandsposten.

Roligast med sommarloppis: ”Alla de härliga människor jag mött när jag vågat köra av den stora vägen och följt den där skylten som lett rätt in i skogen. Inte sällan har jag hamnat hemma hos någon på en gård, och där har det stått tio prylar uppställda på en bänk. Det har blivit många roliga möten på de där avstickarna.”

Gillar inte i loppisvärlden: ”På en del loppisar finns ett rep som man släpper ner vid öppningen, och alla springer in. Där kan stämningen bli hätsk, det finns till och med folk som knuffar gamla tanter och rycker saker ur händerna på andra, samtidigt som de skriker ”jag såg den först!”. Den attityden gillar jag verkligen inte, är det så går jag hem direkt. Loppis ska vara att man går runt och finurlar, man får hitta sina grejer i lugn och ro.”

Tips till loppisfantasten: ”Om du hittar något du verkligen tycker om, köp det – om det inte kostar en miljon, förstås. Man ångrar bara de fynd man lämnade bakom sig, men som man egentligen ville ha.”

Malins tre sommartips:

• ”Besök Slöinge kafferosteri och drick dig igenom deras kaffebuffé. Det är så härligt att verkligen få testa vad kaffe kan vara – och du får också titta in i rosteriet. Och om barnen blir uttråkade kan du lova dem ett stopp på Sia-glass efteråt, det ligger bara ett litet stycke bort. Hela Slöinge är fint, och där finns mycket att göra.”

• ”Åk till Nösslinge, på landet utanför Varberg. Det är så vackert att du tror att du har hamnat i himlen: sjöar, en liten kyrka, skog, böljande kullar. Precis intill en jättefin badsjö, i en bygdegård, ligger ett våffelkafé och att sitta där och fika är… ja, helt magiskt.”

• ”Gunnagård i Svartrå utanför Ullared är ett riktigt grisparadis. De har Linderödssvin som barnen kan titta på, plus ett minizoo med ankor, kaniner och andra djur. Naturen är så vacker så att det knappt går att beskriva. Även där kan du fika och köpa våfflor – och det finns en liten lekplats. Och ska du grilla, så kan du köpa ditt kött i deras gårdsbutik.”

Här kan du läsa några av Malin Rockströms kåserier:

Visst fan drack jag sjövatten när jag var svinbakis

Av all skit som finns i världen är något ändå bra

Förtroliga samtal om pinnar och andra viktigheter

ANNONS